Fyller en blogg något behov längre?

Är trött på snabboffentligheten och 140 tecken.

Barn på Södermalm

Med unge har utrymmet liksom minskat för vissa andra saker. Jag har helt enkelt omprioriterat och prioriterat bort vissa saker. Långa turer med kameran, omvägar och smygande i gränder i jakt på fin gatukonst till exempel. Turerna går nu för tiden mest på utstakade vägar och just på en sådan väg - till ungens öppna förskola - hittade jag en annan unge!

Helt plötsligt

Helt plötsligt har jag inte läst några inredningsbloggar på över en månad, jag har inte varit på loppis och jag har inte inhandlat något porslin. Jag har däremot gjort mig av med en servis (Pigg), börjat läsa och börjat tänka politik igen. Det känns som att livet har kommit tillbaka på något sätt.

Rent faktiskt handlar det om flera olika saker som på olika sätt förändrats de senste månaderna. Jag har landat i föräldra-/mödraskapandet och äntligen släppt all ångest, oro och skräck som adoptionsprocessen förde med sig. Vår unge är vår unge (betänk följande; en föräldra-/barnförhållande efter en adoption kan bara upplösas genom att 1. barnet adopteras bort till någon annan eller att 2. en adoptivförälder gifter sig med barnet. Båda scenarierna är givetvis otänkbara). Hon är här, hon har ett svenskt pass och bortsett från allt juridiskt dravel är hon djupt älskad av sina mammor och älskar oss tillbaka. Att tänka tillbaka på de nästan två och ett halvt åren som det tog får mig att förnimma en ständigt lågintensiv (med vissa sammanbrott) molnande smärta. Och den finns inte mer.

En rekommendation

Patrik Lundbergs krönika är väldigt bra. Om rasism mot asiater.

Och av en händelse så bevittnade jag nästan ett föredrag av Tobias Hübinette på samma tema igår, arrangerad av fantastiska Interfem. Med "nästan" menar jag att jag träffade honom och såg honom rigga upp sin dator samt bad honom om lov att låta min fru spela in föreläsningen. Och ikväll ska jag lyssna på den.

Allt.

Visst brukar det vara så att allt händer samtidigt, när det väl händer. Så är det nu. Det är att bli päron, gifta sig, byta jobb, bli med tonåring och flytta. Allt inom loppet av typ två månader. Därför är jag inte här just nu. Har fullt upp med att försöka hålla allt i gång, skriva listor, göra och pricka av. Utan listorna hade jag inte klarat mig. Just nu andas jag lite under handlingen inför bröllopet på fredag. Fredag är i övermorgon.

Hallon

Nu är det hallonens tur att bli efterrätt. Det är egentligen bara en av mina buskar som bär ordentligt med frukt. Jag köpte tre olika hallonsorter när vi flyttade in 2009 - en gammaldags, en med gula hallon och en som skulle vara lättskött och bära mycket frukt. Till nästa trädgård ska jag bara köpa lättskötta hallon!

Dåligt KD!

Mer trädgårdsskryt

Det här är inte sista gången jag skriver om mina plantor, men de gör mig så glad varje dag! Borstnejlikorna sådde jag från frön förra året. De är fleråriga och blommar inte förrän år två, dvs i år, och som de blommar! I starka färger från nästan vitt till mörkrött. Dessutom luktar de underbart. Ser fram emot nästa år och nästa.

Sommarlyx

Nätet gör susen och idag skördade jag jordgubbar för andra gången på en vecka. Vi har bara åtta plantor men en skål räckte inte utan det blev två! Och det finns mycket kvar som kommer att mogna framöver. Det här är riktig sommarlyx. De smakar fantastiskt!

Verkligheten bättre än fantasin

På varje konsert de senaste två åren har jag fantiserat om och längtat till den dagen då pyret skulle sitta i publiken. Igår blev det verklighet. Var hur stolt som helst over hennes tålamod. Hon satt tyst och lyssnade i över en timme. Och när publiken applåderade klappade hon händerna allt vad hon orkade med ett stort leende på läpparna och vinkade. Jag log tillbaka.

I verkligheten var det mycket bättre än i fantasin.

Huset. Drömhuset.

Jag har förälskat mig i en liten 1800-talsgård i Västerbotten. Den är otroligt vacker. Att ha ett sånt ställe finns med i min tioårsplan, men inte nu. Sen tittar jag på den här bilden igen, på ljuset över vägen och stugan som skymtar fram i gläntan, och tänker - Varför inte?

Nätet

I år har jag gjort mitt bästa för att få skörda våra jordgubbar. Förra året blev alla fina kart uppätna av fåglarna. Nätet håller dem borta. Hade svarat på en kundenkät och fått 50 kr på k-rauta som räckte precis till bärnätet som kostade 49,90. Precis som det ska vara! Imorgon kommer vi att kunna skörda de första gubbarna.

Hjärtat då!

Jag försöker hålla mig från att barnbomba, men det är inte lätt när pyret är finast i världen. Det är så fascinerande att se henne se och göra allting för första gången. Hjärtat vill gå nästan gå sönder typ flera gånger om dagen.

Just det här hjärtat har någon placerat på huset vid Brostugans örtagård i Norrköping.

Slottet

Någon har byggt ett slott utanför vårt hus.

Små fötter

Små fötter trippar på golvet. De stampar på golvet och springer ut barfota på gräsmattan. Det är alldeles underbart.