Här..

.. kommer snart en resedagbok.

Packat och klart!

Hej då jobbet

Lite magknip (igen) när jag stängt ned alla handläggningsprogram och sagt hej då till alla. Fick ett presentkort och mintkyssar i en liten presentpåse och ett kort med en hälsning från alla. Det känns konstigt och ganska definitivt att lämna det här jobbet bakom sig. Mitt första office work.

Hemtentan är inlämnad nu också. Så jag antar att jag nu också verkligen avslutat mina studier - för den här gången alltså. Men universitetet har jag en så stark anknytning till, med genusprojektet som fortsätter i höst med spännande seminarier (hemliga ännu så länge) och andra kontakter som jag inte kommer släppa i första taget.

Nedräkning

Fem timmar kvar av min allra sista dag på a-kassan och 22 timmar kvar tills planet lyfter från Arlanda. Och så mycket kvar att göra.

Jag ska: skriva klart en hemtenta i kriminologi, köpa böcker till flygresan på hallongrottan, växla pengar, göra bankärenden, ladda mp3-spelaren med musik, hinna umgås med min bror, packa och städa. Har både magknip och resfeber.

Läget i Bolivia verkar ha förbättrats något, trots att UD fortfarande manar till försiktighet. Pappa har lyckats ta sig från Santa Cruz tillbaka till Villa Montes, men läget är fortsatt spänt i landet. Vägarna till och från Cochabamba är enligt Adminstradora Boliviana de Carreteras fortfarande blockerad i alla riktningar.

Jag vill gärna försöka sätta mig in i vad som händer politiskt i Bolivia och jag tänkte passa på medan jag är där. Informationen som kommer fram till Sverige är otroligt knapphändig. Resten av världen känns generellt väldigt ointresserad av Latinamerika om det inte handlar om irreguljära migrationen till USA eller Farc-gerillan eller Chavez. Margareta Winberg blev skickad som ambassadör till Brasilien som straff för att hon motsatte sig EMU. Det säger väl en del.

Jag hittade precis en uppsats som kan vara intressant, skriven av min vän Luisas dotter Irma, om ursprungsbefolkningens kvinnorörelser i Bolivia efter 2005 och Evo Morales maktövertagande. Bolivia - kvinnorörelser och multietnisk stat.

Malmskillnadsgatan

Post Pride

Är glad att jag hann se ljusen på hötorgsskaporna. Sista kvällen, efter Hedwig and the Angry Inch som inte alls var så bra som jag hoppats.

Bolivia - here we come!

Om bara tre dagar bär det av till Bolivia. Vägarna mellan Santa Cruz och Camiri är avspärrade. Pappa kommer inte hem till Villamontes. Likaså vägarna till och från Cochabamba är helt avspärrande. Politiska blockader - igen. Vi får se hur mycket av den resrutt vi planerat som kommer att kunna genomföras. Jag hoppas...

Femmes of Power

Detta blev denna Prides enda fest för min del. Men jag var glad ändå.

Paraden

Trots regnet blev det paranderande från början till slutet - nästan. Vid Mariatorget blev det fika på konditori och sedan hemgång och vila inför femme-festen. Jag fotagraferade bara femmebanerollen för jag är så stort över hur snygg den blev och tänker på hur fint vi designade den och hur jag sydde och sydde tills det blev för mörkt för att se ordentligt (och jag sydde fel och fick sprätta och sy lite till).

Min bror var med. Jag tyckte det var fint. Han har säkert lika många vänner inom HBT-communityt som jag och det tycker jag också är fint. Men ibland blir jag lite avis för han slipper liksom hela status/positioneringsgrejen som blir påtaglig ibland och kan göra mig stel och ganska tråkig. Jag älskar honom, men någon dag snart måste vi ta ett snack om det där lite skumma, stela maskulinitetsuttrycket han lagt sig till med.

Klass och Qaos

Jag tyckte att samtalet om klass var intressant och bra. Bättre än förra året. Darling, Sisela, Thomas Hemstad och Mian Lodalen gjorde alla bra ifrån sig. Devrim Mavi ledde samtalet. Tyckte att det var väldigt intressant att höra Siselas berättelse från planeringen av Uppsala Pride och om påstått intersektionella aktivisters antaganden om "invandrarnas" homofobi. Det är inte på något sätt en historia som är ny eller som förvånar mig, men det är viktigt att få höra en sådan berättelse i detta sammanhang. Jag tycker om när man pratar om klass som ett brett begrepp och det gjorde de, speciellt Darling (så klart) och Sisela.

Jag kunde inte stanna under hela samtalet utan var tvungen att gå tillbaka till jobbet, men det hade tydligen avslutats ganska trist med att Mian blev utskälld av en person i publiken eftersom hon använde sig av fel begrepp när hon talade om trans. Synd att det slutade så och tråkigt att hon blev utskälld. Mian är väldigt solidarisk även om begreppen kanske inte alltid blir rätt.

Qaos flck avsluta Pride House för min del. Somliga av historierna från scenen gav mig inte så mycket men annat berörde verklingen. Sen är jag ju också ganska förtjust i ung queer teater och kan fortfarande identifiera mig med dessa berättelser utifrån tonårstankar som jag själv aldrig uttryckte. Utlopp i efterskott.

Femme-kamp

Femmekamp på kulturhusets tak. Varmt, svettigt och väldigt roligt. Vi lyftes, kläddes och sprang. Och det neonrosa nagellacket som så tjusigt målades på av min tävlingspartner får gärna sitta kvar. Alla vann så klart, för femmes tävlar inte mot varandra. Jag vill rama in diplomet.


Bildvisning och panelsamtal följde. Min dåliga kamera lyckades inte fånga annat än sudd och min luddiga hjärna orkar inte heller sammanfatta. Men känslan var lycklig och fin på alla sätt. Paraden kommer att bli fantastisk och full med fina femmes.


Dessutom var jag snygg!

Det jag ville säga igår men inte sa

Det pratades kroppsnormer inom HBT-communityt och det jag ville säga handlade om kroppsnormer kopplade till klass och etnicitet. För min egen del har nämligen mat/ätande/vikt i den mån det varit problematiskt alltid varit kopplade till en känsla av misslyckande att passa in i den vita övre medelklassnorm som omgav/omger mig. Men det blir för personligt och jag sparar det till en annan gång och ett annat sammanhang.

Jobbmöte och mera Pride

Jag ska på lunchmöte med min handledare på nya jobbet idag. Eftersom jag kommer att vara i Bolivia när det officiella välkomstminglet går av stapeln har min handledare bjudit mig på lunch idag med rundtur på avdelningen efteråt. Jag kan inte hjälpa att jag känner mig lite nervös. Men kostymen är på och skorna med klack ligger i väskan (jag vill inte ha skoskav så jag byter skor några kvarter innan) och pirret går nog över när jag väl kommer dit.

Igår fick jag ett informationsbrev om min första jobbresa. London i slutet av september. Spännande/kul/läskigt. Och jag kommer sakna Darling.

Pride blir det i eftermiddag också. Om kroppsnormer.

16:45–17:50 Kroppsnormer i HBT-communityt
Ett samtal om kroppsnormer och ätstörningar i hbt-communityt. Skiljer sig kroppsidelen inom hbt-communityt jämfört med i i heterosammanhang? Vad är en queer kropp?
Arr: Stockholm Pride - Pride House Plats: Bryggan

Namnlagsdebatt, Dean Spade och God-des and She

Det började bra med namnlagsdebatt. Andy Candy samtalsledde Kerstin Burman, jurist på Byrån för lika rättigheter, Barbro Westerholm (fp) och en annan riksdagsledamot från (s), Madeleine Ågren, Fredrik Stillerud och Immanuel Brändemo. Först om de lösa grunderna för att vägra folk att få heta vad de vill; två meningar i en SOU från 1960 som är förarbete till den tidigare namnlagen från 1963.

Vid bedömningen av denna fråga kan ock ibland ifrågasättas, om ett namn är ägnat såsom förnamn för det barn som avses, såsom då föräldrar önska giva en flicka ett gossnamn. I sådana fall kan kyrkbokföraren väl oftast hävda att namnet måste antagas leda till obehag för bäraren, men denna synpunkt får större kraft om han samtidigt kan påvisa, att ett gossnamn ej är ägnat såsom förnamn åt en flicka.

Skatteverket eller PRV gör bedömningen om ett namn är lämpligt eller inte utifrån om namnet kan vara anstötligt eller om det kan orsaka obehag för bärare. Obehaget ska bedömas utifrån såväl allmänhetens synvinkel såsom bäraren själv. I själva verket verkar det dock som att Skatteverket och PRV främst utgår från allmänhetens eventuella obehag och nervositet inför en obestämbar kropp eller dissonansen mellan kropp och namn och juridiskt kön - för hur obehagligt kan det vara för en person att få ha det namn hen kallar sig själv och kallas av andra även på sina legitimationshandlingar? Bedömningen om ett namn kan betraktas som "könskonträrt" utgår från svensk namntradition och präglas alltså i hög grad av etnocentrism. Från publiken hördes berättelsen om barnbarnet/pojken som fick avslag för namnet Eliot Dolores - ett vanligt namn enligt latinamerikansk/katolsk namntradition - eftersom skatteverket ansåg att namnet Dolores enligt svensk namntradition hade en tydlig feminin prägel. Heteronormativt/könsdualistiskt/dumt.

Publikens engagemang och berättelser gjorde att samtalet kändes mycket givande och intressant. Bäst enligt mitt tycke vad dock Andy som i sin roll som samtalsledare hann dissa monarkin, den svenska självbilden som världens mest jämställda och välutvecklade land och få Barbro Westerholm att erkänna att det politiska arbetet på skulle gå bättre och snabbare om färre män satt i riksdagen. Underbart!

Det blev en snabb ändring av planerna eftersom lunchen och hänget med Darling och Andy var så trevligt och Qaos fick vika för Dean Spade som började lite senare.

Dean Spade - jurist, transfeminist, antirasist och alldeles alldeles fantastisk. Han pratade fort och engagerat och jag önskade att jag haft med ett block eller ännu bättre en bandspelare för att få med alla klockrena citat och analyser. I programmet stod att samtalet skulle handla om "kopplingen mellan medelklassig, vit queer- och transpolitik, kriget mot terrorism, USA:s massfängslanden och den radikala antirasistiska och antifascistiska queerfeministiska kampen." Han lyckades få alla dessa trådar att knytas ihop och allt att verka helt solklart. Sällan att en vit person pratar så bra om antirasism och har antirasismen så i ryggmärgen, i aktivismen och organiseringen. (okej, de flesta säger att det är viktigt, men det känns oftast inte alls så helhjärtat och inte som att engagemanget spelar en aktiv roll i den politiska praktiken.) Fick flashbacks från diskussioner från olika etablerade organisationer, som historiskt varit väldigt vita/svenska, som jag varit verksam i där tilltalet varit "hur får vi dom att komma hit,?". Än värre "vi är ju en organisation som är öppen för alla, inkluderande." men alla finns inte där och folk undrar varför.

Den första frågan, istället för "varför", borde vara; Vems frågor driver vi egentligen?

Dean Spade menar att den politik vi driver måste utgå från dem som lider mest av förtrycket. Men HBT-rörelsen är alltför upptagen med att kämpa för juridiska rättigheter, som rätt att ingå/begå äktenskap och andra rättigheter som bara ger en liten del av HBT-commmunityt - de som ligger närmast normen - fördelar. Och han talade om försvaret för dessa prioriteringar - att allt annat anses vara för komplicerat och inte politiskt gångbart. Flashbacks från otaliga diskussioner om antirasism och intersektionalitet, om anklagelser om att företräda extrema särintressen och att splittra kampen.

Han berättade också om skapandet av Sylvia Rivera Law Project och om hur varje liten del av organisationen från början analyserats utifrån ett antirasistiskt perspektiv. Vem arbetar för lön, vem får synas, höras och representera organisationen, vart går pengarna? Om att det finns utarbetade metoder och analysredskap för att kunna göra en sådan genomgång och att hävda att det vore för komplicerat bara är ett sätt att smita från ansvaret att försöka skapa en verkligt medveten och inkluderande organisation. Ännu flera flashbacks.

Jag kan omöjligen göra föreläsningen rättvisa här och nu. Jag vill läsa och höra mer och jag kommer att återkomma. Diana Mulinari sa efteråt att hon tyckte att det var så roligt med sådana där ansvarslösa människor som vill avskaffa fängelser och allt. Jag tycker; visionärt och mycket inspirerade.

Musik på kulturhustaket avslutade Pride House för dagen. Goddess and She. My God. Good.

Pridelov!

Jag sitter på jobbet och rullar tummarna i väntan på tolvslaget och ledigheten.

Axelsberg - centrum