Lockelsen med ödehus

Ödsliga, övergivna och fallfärdiga hus. Det låg flera stycken i närheten av där jag växte upp. Rika familjers sommarvillor som övergetts efter brand, släktfejder och bråk med kommunen. När de var bebodda var familjerna för fina för att låta sina barn leka med min mamma och hennes kompisar. De utmanade varandra att springa in så långt de vågade på tomten utan att bli upptäckta.

För mig var de en källa till oro såväl som till spänning. Vackra detaljer fanns kvar men de var otäcka och mörka. Och ibland slog bostadslösa läger där, så länge de fick innan polisen kom och avhyste dem. Jag blev tillsagd att inte gå dit för det kunde finnas krossat glas eller kanyler. Det där med kanylerna var nog överdrivet, jag såg aldrig några, och den extrema rädslan för just kanyler berodde troligen delvis på Aids-skräcken som var i full blom under slutet av 80-talet. Efter den sista av många anlagda bränder jämnades ett av de sista husen med marken. Nu finns bara ett kvar. Gamla snitt blandat med grafitti. Här. Att det vackra koppartaket ligger kvar är ett under.

Någon gång ska vi ha öppenspis!

Som päronen. Vedbod bakom huset och sedan en värmande brasa. Mysigt. Danlig får tända. Hon är eldmästare.

Hos päronen kan man också få mammas goda mat. Lax med parmesan, spenat och grädde. Potatis i ugn. Fina fatet med höstlöv, mormors, från Gefle.

Granna tyger

Josef Franks tyger är onekligen mycket vackra och jag kan förstå varför de är så populära. Men varför måste det vara så dyrt. Klassmarkör eller pga en hög kvalitet. Både och tror jag.

Skogskyrkogården

Mormor och morfar är begravda här. Mamma, Darling och jag åkte dit och tände ljus, planterade ljung och satte ut gravdekorationer.

Bästa Bredäng!

En av tusen anledningar att älska Bredäng är billighetsvagnen i Vi-butiken. Istället för att slänga grönsaker som börjar bli gamla kan man köpa dem billigt. Samma sak när det är några dagar kvar till bäst före-datumet på färdigmaten, osten eller yoghurten. Fynda fynda! Och bättre än att bara slänga.

Ny teknik

Jag premiärbloggar från min nya fantastiska dator! Den är snygg, lätt och lagom liten. Och windows 7 funkar bra. Det bådar gott.

Favoritbröd!

Svd har utlyst en baktävling. Första pris är boken Bröd från Brunkebergs Bageri. De har goda lunchsallader och jag kommer aldrig därifrån utan en prasslig påse med stt stor vackert bröd som jag äter upp alldeles för fort - själv! Jag vet inte om jag kommer delta, men recepten kan bli användbara. Svartbröd eller mjukt vallmobröd blir ett bra söndagspyssel!

Kollektiv glömska? Jag har inte glömt!

Början av 90-talet var en underlig och obehaglig tid. Från TV-apparaterna stömmade en blandning av Ny demokratis olika "glada" jippon och "drag under galoscherna" med Berts och Ians rasistiska uttalanden och lasermannen. Jag hade inte fyllt tio år men fattade att något var galet. Dryg en kilometer från där jag bor blev en kioskägare sönderskjuten av lasermannen och jag och min bästa vän, som var adopterad från Colombia, förbjöds att röra oss utomhus. Vi belv hämtatde och lämnade och fick hålla oss inomhus för vi var svartskallar och "riskgrupp".

Jag kan inte titta på Bert Karlsson utan att minnas hur det var.

Och jag hoppas att mina barn ska slippa uppelva något sådant.

Rosor

och jag sade du är en flicka och jag är en ros

jag sade du är en ros och jag är en flicka och

jag sade flicka flicka det kan inte bli

för mycket rosor inte sant älskling det sade

jag eller hur och sedan sade jag härligt och

underbart och ljuvligt jag sade det är så ljust

här inne det måste vara alla rosorna - men

älskling ta in mer rosor och sedan sade jag

flicka flicka flicka det kan inte bli för mycket

rosor och sedan sade jag kyssar

Eva-Stina Byggmästar

Myndighetsestetik

Mobilskojare - om att hjälpa pappa ur knipan

Min pappa råkade ut för värsta lurendrejarna som skickade massa SMS till hans mobil. Han öppnade dem inte utan raderade direkt eftersom han trodde det var reklam. Så ska man förstås inte göra. När räkningen kom visade det sig förstås att dessa SMS kostat flera hundra kronor.

Har skjutit upp att skriva mitt arga och väldigt juridiska brev till det hemska företaget, men när jag läste att SD&P Media/Netsize nu till och med blivit avstängda eftersom de bryter mot de etiska reglerna, blev jag påmind och ska defnitivt ta tag i det. Så mycket fuffens. Tycker riktigt synd om min stackars pappagubbe. Företagets avtalsvillkor är en enda lång radda av friskrivningar, enligt mitt tycke i sådan utsträckning att är det oskäligt i ett avtal mellan näringsidkare och konsument. De är uppenbaligen bara ute efter att tjäna pengar på folk som inte fattar bättre, för ett seriöst företag är mån om sina kunder, hjälper till och rättar. Det gör förstås inte SD&P Media/Netsize, de hänvisar bara till att ett avtal ingåtts genom att min pappa ska ha klickat på nätet och att de därför ska ha betalt för tjänster han inte nyttjat.

Idag ska Konsumentverket och teleoperatörerna träffas för att diskutera teleoperatörernas ansvar när det gäller sådana här företag. Mer ansvar behövs, idag tar de inget alls.

Höstkrokus

Hos päronen.

Asylrätten - fortfarande en rättighet?

Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om asylrätt och migrationspolitik. Det har jag ju i och för sig redan gjort (min långa c-uppsats), men jag skulle kunna skriva minst en till. Bara inte nu.

I morse svarade jag på ett mail med frågor jag fått av en person som ska starta ett asylprojekt inom ramen för Sveriges Kvinnolobby (hur får man ett sånt jobb? vill ha!). Och på DN:s förstasida fanns idag två artiklar i ämnet. Om urholkningen av fristadssystemet för förföljda författare och om en man som tog fel tåg, hamnade utanför Sveriges gränser i Köpenhamn, och som nu på nytt måste ansöka om asyl i Sverige (dåligt formulerad TT-artikel så jag fattar inte riktigt vad som hänt rent juridiskt). Den senare akrikeln följs av ett större antal misstänkliggörande och rasistiska kommentarer. Det är som vanligt, men jag kan inte sluta att uppröras. Jag vill aldrig sluta uppröras.

Och jag tycker inte att asylrätten tillämpas som en rättighet längre. Snarare som ett undantag. Det har jag sett prov på i verkliga livet.

Bero skriver också.

Batitin!

Efter tyfoner och en kraschad dator har vi inte kunnat skypa med sötnosen på några veckor. Vi har ringt istället så gott som varje dag men hon fattar inte riktigt det där med telefoner. Säger "hello", pratar en kort stund och sen hör man hur hon trycker på alla knappar samtidigt och till slut råkar lägga på.

Pyret var hos en moster och hälsade på i två dagar och mostern har både en fungerande dator och internet. Så det blev skype två dagar i rad med sång, lek och pussar. Underbart. Vi visade det fina rummet och alla leksaker och pyret ropade "ge mig!" och vi sa "ja, snart. Det är ditt."

Längre lugg, ännu flera ord och ännu mindre babyhull. Lycka över att se henne och kunna prata ordentligt men samtidigt en enorm smärta över att ha missat allt det där.

Porslinsnörden i mig..

..blir alldeles överförtjust! Tänk vilka fina saker som får plats i våra köksskåp. Från jobbiga gubben på vårbergs loppis och snälla gubben på sätra loppis.