Siden och 60-tal

Fem guldpengar. Äkta handvävt råsiden och guldknappar.

Fint värre!

Nya katastrofer

Inte nog med tyfonen för några veckor sedan. Jag blev så orolig för pyret och för resten av familjen. Alla klarade sig men en av de anställdas hus höll på att dras med av vattnet och mosters hus blev översvämmat till knäna. I centrum flöt döda omkring utanför banken berättade Lola. Hemskt!

Nu har dessutom ett plan störtat i ett bostadsområde och in i ett övergivet köpcentrum. Det ligger ett sådant inte så långt ifrån hemma. Tänk om det är det köpcentret. Blir lite orolig igen.

Behöver verkligen åka dit snart igen. Tiden här går långsamt och känns ganska meningslös. Tur att jag har darling. Darling darling darling!

Längtar efter Liten

Har fixat och donat hela dagen. Tagit bort golvpapp, dammsugit och skurat inne i lilla pyrets rum. Möblerat och lagt in gosedjur, pussel, spel och lego i sina lådor. Bäddad ned min gamla docka i min mammas gamla docksäng (som morfar snickrat). Det är lilla älsklingens docka och docksäng nu. Och jag har packat upp keramikprydnaden med fjärilarna vi köpte för ett och ett halvt år sedan i bolivia - till vårt första barn. Då visste vi inte att det skulle bli en liten filur som egentligen tycker att fjärliar är lite läskiga. Som kackerlackor. Men hon har börjat komma över det. Inte kackerlacka - fjäril. Inte kackerlacka - myra. Hon lär sig fort. Hon är smartast i värden.

Längtar och saknar.

Vi har bestämt oss för hur det ska gå till nu. Och det känns skönt. Äntligen!

Och äpplen med choklad..

Eftersom darling tjatade om choklad gjorde jag äppelskivor doppade i smält blockchoklad också. Jättelätt. Bara smälta i mikron och doppa. Men lägg inte direkt på fatet som jag gjorde för hälften av chokladen fastnade på tallriken. Nästa gång lägger jag på bakplåtspapper och låter det stelna och sedan på snyggfatet (som för övrigt också fyndades för några guldpengar på favoritloppisen).

Voila!

Välkommen in!

Eller stanna ute i trädgården en stund...

Ribbings bästa!

Jag har alltid uppskattat Magdalena Ribbings vett och etikett. Fick på högstadiet låna en bok av min dåvarande bästa väns pappa (signerad av författaren själv, som är vän till pappan i fråga) som jag av någon anledning slukade från pärm till pärm. Nu för tiden brukar jag läsa hennes spalt i DN med mycket nöje.

Extra rolig är hon när hon är lite torrt ironisk och förutser de förutsägbara reaktionerna på hennes svar - som igår när hon svarade på frågan om armbågsrättigheter på flygresor.

"Det handlar om MIG och JAG, nämligen. Och därmed menar jag inte dig, utan den stöddis som inte märker att han (oftast män, hej i förväg, arga antifeminister) inte är ensam i världen. Han tar det han vill ha, och anar inte att utrymmet i flygplanet, på marken och egentligen i världen delas mellan honom och ytterligare några personer, sådär sju miljarder, som är lika förtjänta som han av att få en plats i tillvaron. "

Arga antifeminister (med flera) har hittills postat 108 kommentarer som berör allt från radikalfeminism, marxism, Fi, ROKS och påståendet att män är djur. Det är ju så förutsägbart!

Wallpaper

Jag har aldrig tapetserat. Aldrig någonsin. Speciellt inte med handtryckta tapeter.

Downshifting och ett enklare liv - för vem?

Diskussionen om minskad konsumtion och ett enklare liv behövs verkligen när de flesta lösningar på den globala finanskrisen m.m. stavas konsumtion. Men att gå ner i arbetstid kräver ett jobb. Att välja att syssla med hantverksyrke istället för ingenjörskonster eller juridik kräver redan från början en högre utbildning och en medelklassig levnadsstandard dvs. marginalerna för att kunna minska och förenkla men ändå leva "bra". De som utan att ha valt det lever enklare - och fattigare - når inte ökad mindfullness och har inte mer makt över sin tid än stressade tjänstemän, utan stressar och förslits i sin kamp att få vardagen att gå ihop och få räkningarna betalda.

I DN:

"I sin doktorsavhandling konstaterade Pernilla Jonsson att de som lever enkelt ofta är välutbildade, har ett stort socialt umgänge och är kulturellt intresserade.
– De mer välbeställda har råd att leva enklare. Maningar om att leva enkelt kan te sig magstarka för dem som har en svag ekonomi och kämpar för att få vardagen gå ihop, säger Pernilla Jonsson."

Jo män visst!

Detaljer

Stringhyllor med gamla böcker. Minns att mormor och morfars skafferi (ett sånt som man kunde gå in i) var täckt med gamla stringhyllor från golv till tak. Mamma sålde dem med annonser i DN. Hon var chockad över hur mycket folk ville betala för de där gamla skruttiga hyllorna. 300 spänn tog hon (alldeles för lite visade det sig). Samtliga hyllor flyttade till innerstan. Uncle A säljer inga hyllor. De täcker väggarna i hans arbetsrum och är överfyllda med böcker. I röran en gammal telefon.



Köket med förvaring i pressat glas. Jag älskar pressat glas. Mormor och morfar hade också sådana. Mamma och pappa också, tills de renoverade köket till härlig 90-talsstandard. De fina handtagen och trädörrarna åkte ut i en container.

Cravings efter lampor

Norrköping, Norrköping, Norrköping! Första lampan här nedanför står överst på min önskelista. Och den fina lilla runda kupan i glas skulle passa perfekt i hallen hemma. Men A kommer säga nej. Det menar i alla fall Darling och Svärmor. De tillhörde nämligen hans gamla mamma. Nåväl. Men jag kan väl önska ändå, och kanske bearbeta lite, föreslå ett lån eller köp med förbehåll på äganderätt eller någon annan juridisk krumelur för att garantera att den stannar inom familjen. Kanske kanske... Åh, så mycket fina saker som inte ens används. Det är slöseri tycker jag!

Tillkännagivande

Jag har haft storslagna bloggeriplaner sedan jag började mitt statstjänstemannajobb. Smygbloggaren är tillbaka!! Form och inriktning är inte klart ännu. Mer pyssel och mer politik blir det i alla fall. Fler bilder ska det också bli, inte bara street art, när jag tar upp min gamla passion för Gamla Grejer.

Nya tider - ny (och mera) tid!

Fördelen med att inte ha en personalmatsal som serverar gudomlig mat till billig slant är att jag kommer ut på stan oftare under dagtid. Häromdagen åt jag min fantastiska BigMac vid skatedammen utanför stadsbiblioteket. Det är nya tider och kanske mer tid till romaner och det är nog dags att rota fram det gamla lånekortet nu. Jag har inte använt mitt lånekort sedan högstadiet. Stadsbibblan är värdelös när det kommer till aktuell studielitteratur och jag tycker inte heller om läsplatserna. Nu har de lagt ner planerna på den omstridda tillbyggnaden. Massa pengar i sjön som kunde använts till att göra biblioteket mer användarvänligt och kanske köpa in en och annan ny upplaga. Byggnaden och omgivningen är hur som helst mycket vacker. Det blir fler kyliga luncher där i framtiden.

Hösten från sjukbädden

Iskalla regnet i kombination med söndagens andra hemskheter gjorde att jag vaknade med sprängande huvudvärk, feber och halsont. Dagen i soffan/sängen har ännu inte gett resultat. Ouff.

Det är fantastiskt att vara hemma på dagtid ibland. Hösten utanför är otroligt vacker och jag har haft tid att uppleva den på vår finaste uteplats.

Helgen - del två dårå (den tråkiga delen)

Världen är allt bra hemsk. Och det blev vi påminda om igår. Hur ska vi göra, på vilket sätt? Och när? Finns inga säkra svar, men vi måste komma fram till ett beslut. Snart. Jag tror jag grät minst tio gånger och känslostormarna orsakade dessutom ett och annat uppslitande bråk.

Dessutom regnade det. Hela långa, mörka vägen hem till Stockholm. Hemresan avslutades med en bilolycka. Darling övningskörde och körde för fort i en kurva, smällde över en hög refug och däcket exploderade. Vi var bara några hundra meter hemifrån. Jag blev jätteskakad och likblek i ansiktet. Svängde upp vid pingstkyrkan och grävde fram reservdäck och domkraft i ösregnet. Halvvägs upp med bilen slinter domkraften. Tror att bilen rörde lite på sig trots att vi lagt i växel och dragit upp handbromsen. Domkraften fastnade och vi kunde varken höja upp bilen för att byta däcket eller sänka ner den till marken igen. Ungefär där var det dags för nästa gråtattack. Ingen kunde komma och hjälpa och så klart stannade inga förbipasserande bilar - det är ju Sverige! Det blev till att ringa Falck som ryckte ut med en enorm bärgningsbil för att hissa upp bilen och byta däcket. 1450 pix.

Bästa Darling upp ett bad till mig när vi kom hem. Jag var helt genomfrusen. En nudelsoppa och några gråtattacker senare somnade vi. Slut på den hemska dagen.

Helgen - en följetong i minst två delar

Norrkan är bra fint! Speciellt en lördag som i förrgår. Pannkakor till frukost var första höjdpunkten. Och långläsning av både DN och NT.



Vi åkte ut på loppisrunda. Jag gjorde helt fantastiska fynd. En finfin brosch för en guldpeng och en liten damhatt som var ullig och varm. Sådana fynd gör en inte i Stockholm.


Gamla överfyllda hus är så spännande och det påminner mig om mormor och morfars fantastiska hus och ännu mer fantastiska gömmor. Uncle A har sparat allt från sina föräldrar. Allt. Inget får ges bort och inget slängas. Jag rotade i ett gammalt fint sybord och hittade flera fina broscher. Se men inte röra (eller använda) vilket är lite synd, men så får det vara.