Har varit ledig otroliga nio dagar i sträck men varit förkyld a la sängliggande i sju dagar. Skridskoåkningen (som genomfördes tack vare en massa starka värk- och febernedsättande tabletter) gjorde inte saken bättre. Men lagom till nyårsafton är jag i alla fall på benen igen.
Gott nytt år!
onsdag 31 december 2008
söndag 28 december 2008
Dagens ungdom (och idiotiska vuxna)
Förmiddag på isen. När Darling satt i båset och kämpade med att snöra på sig sina skridskor hörde hon hur en flicka, cirka 10 år, kommenterade Darlings utseende till sin mamma.
Flicka: Hon är ful.
Mamman: Varför då?
Flickan: Hon är brun.
Mamman: Kan man inte vara snygg om man är brun?
Flickan: Nä.
Mammans väninna: Vad sade hon?
Mamman: Hon sade att tjejen var brun.
Detta utspelade sig ungefär en halvmeter ifrån Darling, som om hon inte hade suttit där eller inte förstått svenska. Hon stirrade på barnet och mamman utan att säga något, men började sedan prata högt på svenska med Kai för att markera.
Man spontana reaktion var att "råka" köra över ungen på isen, men Monica kunde inte peka ut henne. Kanske lika bra... Kai hade en mer pedagogisk approach och föreslog att man skulle prata med och förklara för barnet. Uncle Al utropade "Men du ju inte brun!" Mildred skrattade men var också allvarlig och menade att Monica borde ha sagt något och var chockad över vilken liten värld barnet måste leva i.
Darling gjorde för övrigt stora framsteg med sin skridskoåkning. Min stjärna på is!
Flicka: Hon är ful.
Mamman: Varför då?
Flickan: Hon är brun.
Mamman: Kan man inte vara snygg om man är brun?
Flickan: Nä.
Mammans väninna: Vad sade hon?
Mamman: Hon sade att tjejen var brun.
Detta utspelade sig ungefär en halvmeter ifrån Darling, som om hon inte hade suttit där eller inte förstått svenska. Hon stirrade på barnet och mamman utan att säga något, men började sedan prata högt på svenska med Kai för att markera.
Man spontana reaktion var att "råka" köra över ungen på isen, men Monica kunde inte peka ut henne. Kanske lika bra... Kai hade en mer pedagogisk approach och föreslog att man skulle prata med och förklara för barnet. Uncle Al utropade "Men du ju inte brun!" Mildred skrattade men var också allvarlig och menade att Monica borde ha sagt något och var chockad över vilken liten värld barnet måste leva i.
Darling gjorde för övrigt stora framsteg med sin skridskoåkning. Min stjärna på is!
onsdag 24 december 2008
tisdag 23 december 2008
måndag 22 december 2008
Bamako - världsbanken inför rätta
Det är nästan inget som går upp mot kombinationen juridik och politik, två av mina stora intressen. Filmen Bamako - världsbanken inför rätta, som jag råkade hamna framför för några dagar sedan, kombinerar just dessa två. Och musik. Jag blev hänförd och förstummad av de starka pläderingarna (på underbart vacker franska) sången och bildspråket.
Filmen utspelar sig under en rättegång på en bakgård i Malis huvudstad Bamako. På de åtalades bänk sitter Världsbanken och IMF, och på de klagandes Afrikas befolkning. Anklagelserna är skarpa. 40 procent av många afrikanska länders budgetar går åt till att betala av skulder till banker och länder i väst. De anklagade hävdar å sin sida att Afrikas problem snarare beror på korrupta och maktfullkomliga afrikanska ledare. Domare, advokater och skollärare uppträder i sina verkliga yrken. Debatten blir kompromisslös, tragisk och samtidigt lekfull. Runtomkring fortsätter livet som vanligt, med äktenskapsproblem, tygfärgning och bröllop till tonerna av sångerskan Melé (tårarna!).
Filmen utspelar sig under en rättegång på en bakgård i Malis huvudstad Bamako. På de åtalades bänk sitter Världsbanken och IMF, och på de klagandes Afrikas befolkning. Anklagelserna är skarpa. 40 procent av många afrikanska länders budgetar går åt till att betala av skulder till banker och länder i väst. De anklagade hävdar å sin sida att Afrikas problem snarare beror på korrupta och maktfullkomliga afrikanska ledare. Domare, advokater och skollärare uppträder i sina verkliga yrken. Debatten blir kompromisslös, tragisk och samtidigt lekfull. Runtomkring fortsätter livet som vanligt, med äktenskapsproblem, tygfärgning och bröllop till tonerna av sångerskan Melé (tårarna!).
torsdag 18 december 2008
onsdag 17 december 2008
tisdag 16 december 2008
måndag 15 december 2008
söndag 14 december 2008
På min gata - stor och finfin!!
måndag 8 december 2008
söndag 7 december 2008
Salem
Mycket av nyhetsrapporteringen har handlat om de två "extremistdemonstrationerna" i Salem, med fokus på de 500 frihetsberövade (vänster)aktivisterna. Som här. Som vanligt mycket oreflekterat över vilket otroligt våldsam ideologi det "lugna" fackeltåget representerar.
Därför blir jag glad av att i DN få läsa om ett initiativ som detta; om Salembor i ickevåldsprotest mot nazismen. Iförda neongula västar höll ett tjugotal personer upp minnesark med namnen på de 21 personer som har mördats av organiserade nazister eller av nazistiska orsaker sedan 1980-talet. Fint.
Nästa år i Salem.
Därför blir jag glad av att i DN få läsa om ett initiativ som detta; om Salembor i ickevåldsprotest mot nazismen. Iförda neongula västar höll ett tjugotal personer upp minnesark med namnen på de 21 personer som har mördats av organiserade nazister eller av nazistiska orsaker sedan 1980-talet. Fint.
Nästa år i Salem.
måndag 10 november 2008
Miriam Makeba
Miriam; sångare och aktivist in i det sista.
Darling skriver från hjärtat. Här.
Alla skriver om pata pata och click song men en av mina favoriter är den hjärtskärande, gripande, och modiga Khawuleza, om barnen som, när de ser polisen komma för att våldta, ropar; Skynda mamma. Snälla låt dem inte fånga dig.
Darling skriver från hjärtat. Här.
Alla skriver om pata pata och click song men en av mina favoriter är den hjärtskärande, gripande, och modiga Khawuleza, om barnen som, när de ser polisen komma för att våldta, ropar; Skynda mamma. Snälla låt dem inte fånga dig.
Transaktivister från Filippinerna och Peru
Transaktivister från Filippinerna och Peru kommer till Hallongrottan på onsdag den 12 november kl 19,00. Ska dit så klart!
söndag 9 november 2008
Dagen gryr..
Det är en hård miljö att överleva i. Det gäller att visa sig stark och att passa in i flocken. En ensam hona har tagit sig in bland de dominanta hanarna, men den äldre hanen markerar snabbt vem det är som bestämmer.
Det blir oroligt. En hona närmar sig några hanar och flocken sluter upp bakom ledaren som visar honan sin praktfulla buk.
När bytet delas får hanarna mer än honorna trots att de utför samma arbete. Ingen vet varför.
*
Klockrent inlägg av Folksam i ett samhällsklimat där jämställdhet, feminism och antidiskriminering ligger långt ned på den politiska agendan. Uppfriskande.
Det blir oroligt. En hona närmar sig några hanar och flocken sluter upp bakom ledaren som visar honan sin praktfulla buk.
När bytet delas får hanarna mer än honorna trots att de utför samma arbete. Ingen vet varför.
*
Klockrent inlägg av Folksam i ett samhällsklimat där jämställdhet, feminism och antidiskriminering ligger långt ned på den politiska agendan. Uppfriskande.
lördag 8 november 2008
Promenaden gav utdelning
Det är fantastiskt kul att gå Rundan som jag tjatat om i två års tid. Två och en halv timme tog det. Varm choklad vid sätrabadet och sen längst strandvägen hittade vi två filurer. Hihi. Allt var fint och underbart. Den fina kärleksförklaringen fanns vid vattnet nedanför Lyran. LJ 1932. Länge leve kärleken.
torsdag 6 november 2008
Dagens seminarietips 2
Las Divas, HBT och Bolivia
Filmvisning och samtal kring rätten till sin egen kropp.
I filmen Las Divas får vi följa Alberto/Maria-Pía i La Paz, i Bolivia, som använder sin kropp som ett poltiskt verktyg för att ifrågasätta könsrollernas gränser. Hur tolerant är egentligen det bolivianska samhället för HBT-personer, och hur kan ett land som Sverige jobba med att stärka HBT-personer rättigheter?
kl 19.00 -20.30 på Copacabana
*
Det lär blir en stressig men mycket intressant kväll för min del..
Filmvisning och samtal kring rätten till sin egen kropp.
I filmen Las Divas får vi följa Alberto/Maria-Pía i La Paz, i Bolivia, som använder sin kropp som ett poltiskt verktyg för att ifrågasätta könsrollernas gränser. Hur tolerant är egentligen det bolivianska samhället för HBT-personer, och hur kan ett land som Sverige jobba med att stärka HBT-personer rättigheter?
kl 19.00 -20.30 på Copacabana
*
Det lär blir en stressig men mycket intressant kväll för min del..
Dagens seminarietips 1
Seminarieserien "genusperspektiv på juridiken" är anordnad av Juridiska föreningen tillsammans med Juridiska linjerådet vid Stockholms universitet för fjärde terminen i rad.
Idag, den 6 november, är det dags för seminarieseriens andra
seminarium för hösten. Vi kommer då att få möta Anna Romell Stenmark - styrelseordförande och delägare i advokatfirman Lindahl. Som en av få kvinnliga toppar inom affärsjuridiken kommer Anna Romell Stenmark från att delge oss sina erfarenheter kring ledarskap och hur det är att arbeta på hög nivå inom ett traditionellt sett mansdominerat område.
Seminariet äger rum kl 17.00 i Juristernas Hus, Reinholdsalen.
Idag, den 6 november, är det dags för seminarieseriens andra
seminarium för hösten. Vi kommer då att få möta Anna Romell Stenmark - styrelseordförande och delägare i advokatfirman Lindahl. Som en av få kvinnliga toppar inom affärsjuridiken kommer Anna Romell Stenmark från att delge oss sina erfarenheter kring ledarskap och hur det är att arbeta på hög nivå inom ett traditionellt sett mansdominerat område.
Seminariet äger rum kl 17.00 i Juristernas Hus, Reinholdsalen.
onsdag 5 november 2008
Alldeles nyss i TV-soffan
(s)-kvinna på TV kallade precis land i mellanöstern för ett "medeltidssamhälle" och bara i ett "medeltidssamhälle" kan en kunglighet vara progressiv. Det går däremot inte an att de snackar i vårt "västerländska, upplysta och demokratiska samhälle". Tur att hon är demokratiskt vald. Annars skulle hon ju - precis som kungen - inte få säga sådana saker.
Marcus Birro tvingade mig sedan att byta kanal. Förra veckans anti-feministiska kåseri förra veckan var en riktig höjdare. (Detta är förstås menat att vara ironiskt.) Jag har mycket känslig kräkreflex.
Marcus Birro tvingade mig sedan att byta kanal. Förra veckans anti-feministiska kåseri förra veckan var en riktig höjdare. (Detta är förstås menat att vara ironiskt.) Jag har mycket känslig kräkreflex.
söndag 2 november 2008
fredag 31 oktober 2008
torsdag 30 oktober 2008
onsdag 29 oktober 2008
Bang!
tisdag 28 oktober 2008
Dubbla slag
Läste ut Malin Giolito Perssons bok Dubbla slag för en tid sedan. På byrån där jag arbetar delades boken ut gratis för att ligga till grund för en diskussion om jämställdhet på arbetsplatsen. Känslan efter att ha läst den är mest irritation och ett stort "varför?".
Bokens handling utspelar sig när huvudpersonen Hanna väntar sitt tredje barn. Hon blir utsatt för trakasserier och hamnar allt längre efter sina jämnåriga manliga kollegor eller barnlösa. Arbetsuppgifterna blir färre och tråkigare. Större delen av boken utspelar sig dock hemma med de snoriga barnen och den frånvarande maken.
Nästan inga av förväntningarna utifrån "snacket", artiklarna och intervjuerna med författaren - om en uppgörelse med den ojämlika branschen som med sina krav på ständig tillgänglighet är omöjlig att kombinera med huvudansvaret för barn - uppfylls. Episoderna ger exempel på olika trakasserier som huvudpersonen utsätts för, man anar vidden av utfrysningen, men berättelsen sätts aldrig i ett större sammanhang och saknar helt och hållet analys. Inte heller fördjupas berättelsen i någon analys av det ojämlika förhållande huvudpersonen lever i. Hanna känner sig väldigt ensam och övergiven i sin föräldraroll och är tydligt den som har huvudansvaret för hämtning, lämning, tröstande, matlagning - allt. Dessutom inleds en bit in i boken ett Trustor-likande litet mysterium som Hanna börjar nysta i som känns otroligt poänglöst.
Jag undrar vad författaren vill. Vad ska detta vara för typ av bok egentligen? Är det en utvecklingsroman? Nej. Boken handlar om ingenting, och ingenting händer. Personerna utvecklas inte, allra minst huvudkaraktären Hanna. Maken, som lovade bot och bättring och sex månaders föräldraledighet när tredje barnet kom blev på de sista sidorna befordrad och mormor får rycka in och hjälpa familjen istället. Allt är sig likt. Ansvaret för familjen faller tillbaka på kvinnorna i boken. Är det en spänningsroman? Nej, det Trustor-liknande mysteriet leder ingenstans, känns platt och poänglöst.
Underlaget för jämställdhetsdiskussion känns obefintligt. Istället undrar jag varför hon inte ställer krav på eller lämnar den obrydde maken. Och vad är meningen med all denna uppståndelse när allt slutar precis som det börjar. Hanna gör en diskret "exit" från Lemmel & Davidsson och på byrån kan man anta att arbetet fortsätter som vanligt och ställer samma kvar på sina medarbetare. Den befordrade maken skiter i föräldraledigheten ännu en gång och Hanna får ett nytt jobb som bolagsjurist, förmodligen med bättre arbetstider, och kan (med hjälp av mormor) fortsätta ha huvudansvaret för familjen. Återställandets dramaturgi.
Kunde inte Byrån ha köpt en bra bok med en poäng till oss istället?
Bokens handling utspelar sig när huvudpersonen Hanna väntar sitt tredje barn. Hon blir utsatt för trakasserier och hamnar allt längre efter sina jämnåriga manliga kollegor eller barnlösa. Arbetsuppgifterna blir färre och tråkigare. Större delen av boken utspelar sig dock hemma med de snoriga barnen och den frånvarande maken.
Nästan inga av förväntningarna utifrån "snacket", artiklarna och intervjuerna med författaren - om en uppgörelse med den ojämlika branschen som med sina krav på ständig tillgänglighet är omöjlig att kombinera med huvudansvaret för barn - uppfylls. Episoderna ger exempel på olika trakasserier som huvudpersonen utsätts för, man anar vidden av utfrysningen, men berättelsen sätts aldrig i ett större sammanhang och saknar helt och hållet analys. Inte heller fördjupas berättelsen i någon analys av det ojämlika förhållande huvudpersonen lever i. Hanna känner sig väldigt ensam och övergiven i sin föräldraroll och är tydligt den som har huvudansvaret för hämtning, lämning, tröstande, matlagning - allt. Dessutom inleds en bit in i boken ett Trustor-likande litet mysterium som Hanna börjar nysta i som känns otroligt poänglöst.
Jag undrar vad författaren vill. Vad ska detta vara för typ av bok egentligen? Är det en utvecklingsroman? Nej. Boken handlar om ingenting, och ingenting händer. Personerna utvecklas inte, allra minst huvudkaraktären Hanna. Maken, som lovade bot och bättring och sex månaders föräldraledighet när tredje barnet kom blev på de sista sidorna befordrad och mormor får rycka in och hjälpa familjen istället. Allt är sig likt. Ansvaret för familjen faller tillbaka på kvinnorna i boken. Är det en spänningsroman? Nej, det Trustor-liknande mysteriet leder ingenstans, känns platt och poänglöst.
Underlaget för jämställdhetsdiskussion känns obefintligt. Istället undrar jag varför hon inte ställer krav på eller lämnar den obrydde maken. Och vad är meningen med all denna uppståndelse när allt slutar precis som det börjar. Hanna gör en diskret "exit" från Lemmel & Davidsson och på byrån kan man anta att arbetet fortsätter som vanligt och ställer samma kvar på sina medarbetare. Den befordrade maken skiter i föräldraledigheten ännu en gång och Hanna får ett nytt jobb som bolagsjurist, förmodligen med bättre arbetstider, och kan (med hjälp av mormor) fortsätta ha huvudansvaret för familjen. Återställandets dramaturgi.
Kunde inte Byrån ha köpt en bra bok med en poäng till oss istället?
Banksy blir borttvättad
måndag 27 oktober 2008
söndag 26 oktober 2008
onsdag 22 oktober 2008
Filur i följetong
tisdag 21 oktober 2008
lördag 18 oktober 2008
fredag 17 oktober 2008
Verkligen street art - på gatan
torsdag 16 oktober 2008
What's new?
Det var när jag gnällde över att min älsklingsfilur vid huset tagits bort av klottersanerare som darling såg den här från bilen när vi var på väg till Skärholmen på Skärholmsvägen. Dagen efter gick vi på promenad för att jag skulle kunna fotografera. Det var ett tag sedan nu, två veckor sedan, men den finns fortfarande kvar och man kan se den om man spanar från bilen. En ny filur. Och en liten till som vi hittade lite närmare Skäris.
onsdag 15 oktober 2008
Jag saknar inspiration för sådant som känns viktigt
Älskar dem som inspirerar mig. Darling till exempel. Och denna vecka träffade jag också Meriam och Naiti. Bästa. Skvaller och allvar och feminism. Men inspirationen försvinner kort efter att jag kommit innanför väggarna igen.
söndag 5 oktober 2008
Mina darlings!
lördag 4 oktober 2008
fynd
fredag 3 oktober 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)