Dubbla slag

Läste ut Malin Giolito Perssons bok Dubbla slag för en tid sedan. På byrån där jag arbetar delades boken ut gratis för att ligga till grund för en diskussion om jämställdhet på arbetsplatsen. Känslan efter att ha läst den är mest irritation och ett stort "varför?".

Bokens handling utspelar sig när huvudpersonen Hanna väntar sitt tredje barn. Hon blir utsatt för trakasserier och hamnar allt längre efter sina jämnåriga manliga kollegor eller barnlösa. Arbetsuppgifterna blir färre och tråkigare. Större delen av boken utspelar sig dock hemma med de snoriga barnen och den frånvarande maken.

Nästan inga av förväntningarna utifrån "snacket", artiklarna och intervjuerna med författaren - om en uppgörelse med den ojämlika branschen som med sina krav på ständig tillgänglighet är omöjlig att kombinera med huvudansvaret för barn - uppfylls. Episoderna ger exempel på olika trakasserier som huvudpersonen utsätts för, man anar vidden av utfrysningen, men berättelsen sätts aldrig i ett större sammanhang och saknar helt och hållet analys. Inte heller fördjupas berättelsen i någon analys av det ojämlika förhållande huvudpersonen lever i. Hanna känner sig väldigt ensam och övergiven i sin föräldraroll och är tydligt den som har huvudansvaret för hämtning, lämning, tröstande, matlagning - allt. Dessutom inleds en bit in i boken ett Trustor-likande litet mysterium som Hanna börjar nysta i som känns otroligt poänglöst.

Jag undrar vad författaren vill. Vad ska detta vara för typ av bok egentligen? Är det en utvecklingsroman? Nej. Boken handlar om ingenting, och ingenting händer. Personerna utvecklas inte, allra minst huvudkaraktären Hanna. Maken, som lovade bot och bättring och sex månaders föräldraledighet när tredje barnet kom blev på de sista sidorna befordrad och mormor får rycka in och hjälpa familjen istället. Allt är sig likt. Ansvaret för familjen faller tillbaka på kvinnorna i boken. Är det en spänningsroman? Nej, det Trustor-liknande mysteriet leder ingenstans, känns platt och poänglöst.

Underlaget för jämställdhetsdiskussion känns obefintligt. Istället undrar jag varför hon inte ställer krav på eller lämnar den obrydde maken. Och vad är meningen med all denna uppståndelse när allt slutar precis som det börjar. Hanna gör en diskret "exit" från Lemmel & Davidsson och på byrån kan man anta att arbetet fortsätter som vanligt och ställer samma kvar på sina medarbetare. Den befordrade maken skiter i föräldraledigheten ännu en gång och Hanna får ett nytt jobb som bolagsjurist, förmodligen med bättre arbetstider, och kan (med hjälp av mormor) fortsätta ha huvudansvaret för familjen. Återställandets dramaturgi.

Kunde inte Byrån ha köpt en bra bok med en poäng till oss istället?