torsdag 31 juli 2008

Femme-kamp


Femmekamp på kulturhusets tak. Varmt, svettigt och väldigt roligt. Vi lyftes, kläddes och sprang. Och det neonrosa nagellacket som så tjusigt målades på av min tävlingspartner får gärna sitta kvar. Alla vann så klart, för femmes tävlar inte mot varandra. Jag vill rama in diplomet.


Bildvisning och panelsamtal följde. Min dåliga kamera lyckades inte fånga annat än sudd och min luddiga hjärna orkar inte heller sammanfatta. Men känslan var lycklig och fin på alla sätt. Paraden kommer att bli fantastisk och full med fina femmes.


Dessutom var jag snygg!

Det jag ville säga igår men inte sa

Det pratades kroppsnormer inom HBT-communityt och det jag ville säga handlade om kroppsnormer kopplade till klass och etnicitet. För min egen del har nämligen mat/ätande/vikt i den mån det varit problematiskt alltid varit kopplade till en känsla av misslyckande att passa in i den vita övre medelklassnorm som omgav/omger mig. Men det blir för personligt och jag sparar det till en annan gång och ett annat sammanhang.

onsdag 30 juli 2008

Jobbmöte och mera Pride

Jag ska på lunchmöte med min handledare på nya jobbet idag. Eftersom jag kommer att vara i Bolivia när det officiella välkomstminglet går av stapeln har min handledare bjudit mig på lunch idag med rundtur på avdelningen efteråt. Jag kan inte hjälpa att jag känner mig lite nervös. Men kostymen är på och skorna med klack ligger i väskan (jag vill inte ha skoskav så jag byter skor några kvarter innan) och pirret går nog över när jag väl kommer dit.

Igår fick jag ett informationsbrev om min första jobbresa. London i slutet av september. Spännande/kul/läskigt. Och jag kommer sakna Darling.

Pride blir det i eftermiddag också. Om kroppsnormer.

16:45–17:50 Kroppsnormer i HBT-communityt
Ett samtal om kroppsnormer och ätstörningar i hbt-communityt. Skiljer sig kroppsidelen inom hbt-communityt jämfört med i i heterosammanhang? Vad är en queer kropp?
Arr: Stockholm Pride - Pride House Plats: Bryggan

tisdag 29 juli 2008

Namnlagsdebatt, Dean Spade och God-des and She

Det började bra med namnlagsdebatt. Andy Candy samtalsledde Kerstin Burman, jurist på Byrån för lika rättigheter, Barbro Westerholm (fp) och en annan riksdagsledamot från (s), Madeleine Ågren, Fredrik Stillerud och Immanuel Brändemo. Först om de lösa grunderna för att vägra folk att få heta vad de vill; två meningar i en SOU från 1960 som är förarbete till den tidigare namnlagen från 1963.

Vid bedömningen av denna fråga kan ock ibland ifrågasättas, om ett namn är ägnat såsom förnamn för det barn som avses, såsom då föräldrar önska giva en flicka ett gossnamn. I sådana fall kan kyrkbokföraren väl oftast hävda att namnet måste antagas leda till obehag för bäraren, men denna synpunkt får större kraft om han samtidigt kan påvisa, att ett gossnamn ej är ägnat såsom förnamn åt en flicka.

Skatteverket eller PRV gör bedömningen om ett namn är lämpligt eller inte utifrån om namnet kan vara anstötligt eller om det kan orsaka obehag för bärare. Obehaget ska bedömas utifrån såväl allmänhetens synvinkel såsom bäraren själv. I själva verket verkar det dock som att Skatteverket och PRV främst utgår från allmänhetens eventuella obehag och nervositet inför en obestämbar kropp eller dissonansen mellan kropp och namn och juridiskt kön - för hur obehagligt kan det vara för en person att få ha det namn hen kallar sig själv och kallas av andra även på sina legitimationshandlingar? Bedömningen om ett namn kan betraktas som "könskonträrt" utgår från svensk namntradition och präglas alltså i hög grad av etnocentrism. Från publiken hördes berättelsen om barnbarnet/pojken som fick avslag för namnet Eliot Dolores - ett vanligt namn enligt latinamerikansk/katolsk namntradition - eftersom skatteverket ansåg att namnet Dolores enligt svensk namntradition hade en tydlig feminin prägel. Heteronormativt/könsdualistiskt/dumt.

Publikens engagemang och berättelser gjorde att samtalet kändes mycket givande och intressant. Bäst enligt mitt tycke vad dock Andy som i sin roll som samtalsledare hann dissa monarkin, den svenska självbilden som världens mest jämställda och välutvecklade land och få Barbro Westerholm att erkänna att det politiska arbetet på skulle gå bättre och snabbare om färre män satt i riksdagen. Underbart!

Det blev en snabb ändring av planerna eftersom lunchen och hänget med Darling och Andy var så trevligt och Qaos fick vika för Dean Spade som började lite senare.



Dean Spade - jurist, transfeminist, antirasist och alldeles alldeles fantastisk. Han pratade fort och engagerat och jag önskade att jag haft med ett block eller ännu bättre en bandspelare för att få med alla klockrena citat och analyser. I programmet stod att samtalet skulle handla om "kopplingen mellan medelklassig, vit queer- och transpolitik, kriget mot terrorism, USA:s massfängslanden och den radikala antirasistiska och antifascistiska queerfeministiska kampen." Han lyckades få alla dessa trådar att knytas ihop och allt att verka helt solklart. Sällan att en vit person pratar så bra om antirasism och har antirasismen så i ryggmärgen, i aktivismen och organiseringen. (okej, de flesta säger att det är viktigt, men det känns oftast inte alls så helhjärtat och inte som att engagemanget spelar en aktiv roll i den politiska praktiken.) Fick flashbacks från diskussioner från olika etablerade organisationer, som historiskt varit väldigt vita/svenska, som jag varit verksam i där tilltalet varit "hur får vi dom att komma hit,?". Än värre "vi är ju en organisation som är öppen för alla, inkluderande." men alla finns inte där och folk undrar varför.

Den första frågan, istället för "varför", borde vara; Vems frågor driver vi egentligen?

Dean Spade menar att den politik vi driver måste utgå från dem som lider mest av förtrycket. Men HBT-rörelsen är alltför upptagen med att kämpa för juridiska rättigheter, som rätt att ingå/begå äktenskap och andra rättigheter som bara ger en liten del av HBT-commmunityt - de som ligger närmast normen - fördelar. Och han talade om försvaret för dessa prioriteringar - att allt annat anses vara för komplicerat och inte politiskt gångbart. Flashbacks från otaliga diskussioner om antirasism och intersektionalitet, om anklagelser om att företräda extrema särintressen och att splittra kampen.

Han berättade också om skapandet av Sylvia Rivera Law Project och om hur varje liten del av organisationen från början analyserats utifrån ett antirasistiskt perspektiv. Vem arbetar för lön, vem får synas, höras och representera organisationen, vart går pengarna? Om att det finns utarbetade metoder och analysredskap för att kunna göra en sådan genomgång och att hävda att det vore för komplicerat bara är ett sätt att smita från ansvaret att försöka skapa en verkligt medveten och inkluderande organisation. Ännu flera flashbacks.

Jag kan omöjligen göra föreläsningen rättvisa här och nu. Jag vill läsa och höra mer och jag kommer att återkomma. Diana Mulinari sa efteråt att hon tyckte att det var så roligt med sådana där ansvarslösa människor som vill avskaffa fängelser och allt. Jag tycker; visionärt och mycket inspirerade.

Musik på kulturhustaket avslutade Pride House för dagen. Goddess and She. My God. Good.

Pridelov!

Jag sitter på jobbet och rullar tummarna i väntan på tolvslaget och ledigheten.

Axelsberg - centrum



Prideplaner

(bilden från http://www.stockholmpride.org/)

Jag försöker uppbåda någon slags pride-pepp men har lite svårt för det just nu. Det handlar inte så mycket om att jag jobbar och inte kan gå på så mycket seminarier utan att det bara känns lite tråkigt. Inte så spännande.
.
Mest ledsen är jag över att Cherrie Moraga - som jag utsett till pridens höjdpunkt - inte kommer att komma till Stockholm imorgon pga sjukdom. Dessutom såg jag idag att Stacyann Chin inte heller kommer att uppträda. Också inställt. Det hektiska men underbara tisdagen som jag tagit ledigt från jobbet för kommer alltså inte att bli lika hektisk och underbar som jag hoppats. Men eftersom jag ändå är ledig från kl 12 har jag ändå försökt hitta ljuset i mörkret och funderar istället på att se detta:

12:00–13:15 Vem ska bestämma vad jag heter?
Dagens namnlag hindrar oss från att välja vilka namn vi vill. "Könskonträra namn" anses väcka anstöt. Är det namnlagen eller dess tillämpning det är fel på?
Arr: Stockholm Pride & Byrån för Lika Rättigheter Plats: Lagret

(Jag praktiserade på Byrån för lika rättigheter i Kista i våras och arbetade bland annat med att utforma överklaganden till transpersoners namnändringsansökningar som fått avslag. Kommer att bli intressant att se hur det gått med överklagandena.)

13:00–14:30 Steriliserad, kastrerad, lobotomerad
Ett seminarium om normalitet och avvikelse i folkhemmet, med historiskt och samtida hbt-perspektiv på svenska synder som rashygien och tvångssterilisering.
Arr: Forum för levande historia Plats: Lilla scenen '

(Om jag hinner verkar detta intressant.)

14:00–15:00 QAOS
QAOS är ett queerteaterprojekt för unga queers - en ensemble som nu tar steget ut på scenen! Föreställningen är en del av en aktivistisk process som börjar 2007 och slutar bortom horisonten.
Arr: Stockholm Pride - Pride House Plats: Klarascenen [Även fr 1 aug 17:00]

(Hade tänkt se på fredagen men eftersom allt roligt är inställt imorgon tänkte jag att jag vill se den då istället. Inget slår Romina Ramos monolog i Kunqs föreställning på pride 2004 - men ung queer teater är nästan alltid kul ändå.)

15:30–16:30 Queerfeministisk talkshow
Är det politiska privat? F!:s egen Ellen Degeneres, Sandra Dahlén har aktuella gäster i soffan och diskuterar vad som rör sig på och i den queerfeministiska samhällskroppen.
Arr: Feministiskt Initiativ Plats: Kafé Klara

(Kan ju inte missa Sandra heller!)

17:15–17:45 God-des and She
Den lesbiska hip-hopduon God-des and She skakar rumpa. Du har mött dem i L-word och nu gästar de Sverige och Pride House. Det är vasst, varmt och vågat. En våt dröm för den som längtar bort från heterosexistisk propaganda.
Arr: Stockholm Pride - Pride House Plats: Kulturhustaket Pris: Fritt

Ganska späckat schema ändå..

söndag 27 juli 2008

This is how I feel for you my love..




Bredäng - hemma.

... och priden

Med trängsel och stängsel.

Tiina drog ned de största applåderna med sitt tal om knutna nävar, kamp och knull. Hon är fin. Queer som i fuck off för hela slanten. Don't be greatful - be proud. Och intersektionell.

Sedan drog vi, hängde och pratade klass, karriärism och sånt med Andy. Det var nog allra bästa.

Pride har börjat.

... och djuren



Skansen...

lördag 26 juli 2008

Fredag och alldeles för tidigt på morgonen..


..var det fint att se regnbågsflaggorna på bussarna på Wallingatan.

onsdag 23 juli 2008

Husvakt




Mamma åker till Skottland ikväll och Darling och jag ska vara husvakter. Planen var att få dit Märstafolket ikväll för att grilla, ta det lugnt och plocka bär. Det blev inget av det och jag förstår älsklingens besvikelse. Jag är också besviken, för det finns inget bättre än när huset är fullt av fina. Men istället blir det vi, grill, hallon, storbildsTV och mjuk säng. Det är inte heller dåligt.

Det är fint!

tisdag 22 juli 2008

Sommarläsning


Efter inlämningen av uppsatsen längtade hela jag efter att få sjunka ner i böcker. Började som vanligt i rasande fart, först med Bitterfittan och Snabba cash och fortsatte sedan med Myggor och tigrar som jag ännu har några sidor kvar av. Förutom mitt vanliga lyckorus över att ha möjlighet att faktiskt bara läsa är jag också nöjd med mina val. En väl avvägd blandning av politik, skandal och spänning som gjort mig gott.
.
Fick White like me av Oivvio Polite av Darling förra veckan efter att ha tjatat om min sträckläsning av Oivvios arkiv och om hur bra texterna var. Jag sträckläste förstås boken under helgen i Norrköping och tyckte att den var fantastisk. Oivvio ska bli min vän. I'm a man mådde bra av en omläsning ett och ett halvt år efter att jag slukade texten i första numret av Slut. White like me, Jag pratar med dig och Ras, språk och ordning blev nya favoriter. Alla texter blev nya favoriter egentligen.

Det är sådana läseupplevelser man längtar efter.

lördag 19 juli 2008

Norrköping - vattentornet






Igår på QX.se...

..möttes jag av detta:

"Hur ofta har jag inte hört människor i hbt-världen som är kränkta för än det ena än det andra. Det finns ingen hejd på hur kränkt man kan bli och det finns ingen måtta på hur man manifesterar att man blivit kränkt."

det finns tydligen ingen hejd på klagandet över hur tråkiga och humorlösa vi är som inte tycker att allt är bra bara för att somliga inom HBT-samhället numera har juridiska rättigheter och som inte skrattar avväpnande när smågrabbsen skriker "smaka min kuk" efter oss på gångvägen hem. så humorlöst också att inte fatta ironin eller postironin eller humorn eller vad det nu ska kallas med ett festligt ångrarparty. men det är inte så kul när man ens vänner efter år av utredning förvägras diagnos med motiveringen"du kommer ändå inte bli en traditionell man/kvinna". ett uttryck för läkarnas skräck inför "ångrarna". jag är inte road utan upprörd.

förklara humorn snälla.

en grej till:

"En dragqueen är underhållande, showar, utåtriktad och glammig. Att vara dragqueen främst en kostym och attityd. Medan hennes motsats, dragkingen är ett politisk statement . Inte alls särskilt underhållande."

att vara drag king kan förstås ha olika betydelser för olika personer. för mig är drag en drift med och en parodi på olika maskulina uttryck. kan vara jävligt kul. att textförfattaren tycker att dragkings är tråkiga förvånar mig inte ett dugg.

det är roligare att skämta om andra än att bli skämtad om.

torsdag 17 juli 2008

Var skulle vi vara utan solidariteten?

I ett inlägg på bögjävlarnas blogg, med titeln Myggor och tigrar, görs ett nedslag i debatten om klubben Ficks ångrartema och den diskussion som uppstod kring detta på Facebook. När jag läser vet jag inte själv vad jag blir mest upprör av. Suckandet över alla som känner sig kränkta och hyllningen av Maciej Zarembas artikelserie i DN, beskrivningen av transindentiteter i queerkretsar som ett smörgåsbord - "pick and choose" - där språk har större betydelse än kroppar...

Nåväl, jag börjar här:

"En tjej som heter Cajsa skrev ett inlägg på Facebook som verkade styras av ren medkänsla för transpersoner och deras känsliga position."

Medkänsla och medlidande - det är alltså den känslan som förutsätts ligga bakom en kritik mot arrangemanget, inte solidaritet med våra vänner/partners/wotever som utsätts för diskriminering, misstänkliggörande, långdragna könsutredningar, förhindras från att välja sitt eget namn genom en tillämpning av namnlagen som på vaga grunder förbjuder så kallade könskonträra namn och står inför ett eventuellt kastrationstvång vilket är vad som förespråkas i utredningen som kommer att ligga till grund för en ny lag om bestämmande av könstillhörighet. Resonemanget återkommer i repliken till en sic-persons kommentar till inlägget: [...] "varför vill du bara se transpersoner som offer utan egen röst?" Skribentens utgångspunkt är att en sic-person inte har någon rätt att uttala sig i någonting som rör transpersoner, eller kan i alla fall inte göra det annat än av medlidande. Uttalar du dig som sic-person gör du transpersoner till offer, tar deras röst, blir konsekvensen av detta resonemang. I själva verket är det skribenten sjäv som osynliggör de transpersoner som faktiskt deltog i debatten om Ficks ångrartema. De fanns där, uttalade sig och var starkt kritiska, och även dem bemöttes nedsättande av en av arrangörerna till klubben. Men skribenten lyckas på något sätt ändå undgå att höra dessa röster.

Dessutom; från alla håll påpekanden om hur känsliga och humorlösa vi är. "Tycker ni att Ficks humor är tråkig och okänslig – gå inte dit."

"Myggor kan vara minst lika irriterande som tigrar, men de skjuts inte med bössor."

Det är lustigt att skribenten, som uppenbarligen menar att reaktionerna var oproportionerliga, kallar sitt inlägg just Myggor och tigrar. Tesen i Maja Lundgrens uppmärksammade bok med samma namn är nämligen precis den motsatta. Det är myggorna som är värre än tigrarna. Myggorna äter inte upp dig, de biter lite grann åt gången och lämnar dig med en klåda som driver dig till vansinne.

För mig handlar kritiken i allra högsta grad om att vara solidarisk med mina allierade.

Och faktiskt; jag tror på solidaritet och (nya) allianser.

tisdag 15 juli 2008

Torsdags



att ordna födelsedagsfest åt fina kai börjar bli en tradition. i päronens trädgård detta år.

jag fick en idé om att starta en modeblogg för, med och av alla fina feminister.

Axelsberg - centrum