En rekommendation

Patrik Lundbergs krönika är väldigt bra. Om rasism mot asiater.

Och av en händelse så bevittnade jag nästan ett föredrag av Tobias Hübinette på samma tema igår, arrangerad av fantastiska Interfem. Med "nästan" menar jag att jag träffade honom och såg honom rigga upp sin dator samt bad honom om lov att låta min fru spela in föreläsningen. Och ikväll ska jag lyssna på den.

Dåligt KD!

Historier ur tiden

Tåget till jobbet var försenat och jag hann lyssna klart på radiodokumentären Andra världskriget - tysktågen, neutraliteten och Nordkalotten. Mina morföräldrar var födda på 10-talet och upplevde kriget som vuxna. Även om mina morföräldrar tog hand om mig när jag var liten och lärde mig otroligt mycket saker berättade de inte så mycket om kriget och jag var för ung för att fråga om det. Morfar var militär. Han var furir och träffade min mormor när han låg uppe i Boden. Mormor hade gått sex år i skolan och arbetade som hembiträde i staden. Jag vet inget annat än att de flyttade runt en del under kriget. Och jag vet varför han lämnade det militära. Han var med vid baltutlämningen. Efter det ville han inte vara med längre. Han pratade aldrig om det.

Nästa dokumentär på min lyssnarlista handlar om baltutlämningen.

Dagens road trip

Jobbet. Uppsala. Skogskyrkogården. Norrköping. Är just nu på Interfems fantastiska antirasistiska konferens där jag fått en nu idol. Mer om det senare!

Höstbestyr

Jag älskar hösten. Färgerna och den krispiga luften. Jag har varit på mitt livs första kräftskiva och insåg att jag inte var så bra på det, varken på att skala kräftor, dricka snaps eller sjunga visor. Men min avdelningen vann femkampen och vi hade väldigt roligt. 

Hela veckan har jag befunnit mig i något slags chocktillstånd blandat med ilska. Jag har besökt val.se minst tio gånger om dagen. Tryckt på uppdatera och sett hur valdistrikt efter valdistrikt räknats. Kommunerna är faktiskt inte färdigräknad ännu. Och landstingen har de knappt börjat med. Känner dock att besattheten har börjat släppa efter att riksdagsrösterna räknats klart. Fasar över SDs utslagsröst i alla utskott. Mår lite illa över tillståndet i världen rent allmänt. 

Men ändå. Hösten... underbart! Jag har köpt träningskort, tränat och beställt en Iphone. Lånat böcker på biblioteket. Jag har återupptäckt bibblan. Med en hel bokhyllevägg hemma känns det bra att inte samla på sig mer. Det kommer bli bra tillslut.

Tre önskningar och allt som gick åt helvete

Jag hade tre önskningar inför valet:

1. Regeringsskifte

2. Att Fi skulle få åtminstone en procent (tänk en valrörelse utan valsedelsstress, vilken dröm!)

3. Att SD inte skulle komma in i riksdagen

Ingen av mina önskningar gick i uppfyllelse. Alliansen sitter kvar och kan fortsätta driva sin plånbokspolitik i ytterligare fyra hemska år. Fi:s valresultat har, nu när alla röster är färdigräknade, landat på ynka 0,40 procent, dvs sämre än förra valet (här är en fantastiskt liten valanalys). Och SD skrällde in i riksdagen. Som vågmästare dessutom. Det hade inte kunna bli så mycket värre. Har pendlat mellan att gråta, vara förbannad och att känna mig både frustrerad och rädd. Jag frågar mig inte hur det kunde hända, för det är egentligen inte så konstigt. Men jag har ändå inte riktigt landat i att det faktiskt har hänt. När jag satt på tunnelbanan och läste om valet tidningen omgiven av alla människor på väg till arbetet kunde jag knappt hålla tårarna tillbaka. Svart på vitt, med trycksvärta på tidningspapper, visste vi nu att 5,7 procent röstat mot såna som oss. Det kändes inpå bara huden. Allt det hat som vi måste konfrontera och överleva i vår vardag hade över en natt fått parlamentarisk legitimitet.

Sen kom ett sms om en demonstration.

 

Den värsta apatin släppte. Vi var tusentals och mot rasism. Samlingen blev sedan världens längsta demonstrationståg och vi avslutade med middag och samtal i Gamla stan. Frågan vi ställde varandra var; vad ska du göra de närmaste fyra åren? 

Vad ska du göra?

Bara en till...

Om ungefär 8 timmar öppnar vallokalerna!

(Fi)nt inför valet!

Förberedelser inför valet. Visste ni att en bunt med hundra valsedlar är ca 1 cm hög? Fantastiskt bra att veta när man ska packa valsedlar inför utdelningen imorgon! Vi har gjort små paket, med adressetikett, med rätt antal sedlar till varje vallokal. 

Det har blivit väldigt lite valrörelse för min del, men samtidigt alldeles lagom mycket i relation till vad jag orkar och hinner just nu. Jag än ömsom hoppfull ömsom illamående. Imorgon gäller det!

Jag röstade idag. Jag har dessutom sprungit i trapphus och lagt foldrar i brevinkast, samt tappat mitt paraply och min (Fi)na tygkasse. Är redo att däcka i soffan nu. Till denna fantastiska låt:

The Line of Beauty

Det började med magkatarren och biblioteksbesöket. Där stod Alan Hollinghursts roman och väntade på mig. Eftersom boken var fantastisk bestämde jag mig för att beställa BBC-serien och en massa andra filmer, samtliga HBT-filmer. Anyway, "The Line of Beauty" var också extremt bra. Läs här.



Jag tänker vara exklusivt HBT-ig i mitt filmval ett tag framöver.Känner mig separatistisk.

Sjukdagar

Jag har fått någon slags magkatarr, mått illa och haft mig. Stapplade till centrum för att köpa Losec (som inte funkar) och gick förbi på biblioteket. Där stod boken, vars filmatisering jag pratat om med Darling av en händelse dagen innan, och väntade på mig. Skönhetens linje (The Line of Beauty) av Alan Hollinghurs. Nu är det redan 469 sidor senare och jag har fått uppleva 1983-1987 från den unge Nick Guests perspektiv. Thatcher, överklass och knull men också kärlek och sårbarhet i spåren av aids. Jag avskyr att skriva om böcker. Läs här istället. Den var fantastisk! Nu måste jag se BBC-serien också.

Proposition 8 rivs upp av domstolen

Det handlar domstolar och äktenskap idag igen. Sent igår rev en federal distriktsdomstol upp Kaliforniens förbud mot äktenskap mellan personer av samma kön. Domstolen skriver bland annat detta.

"Gender no longer forms an essential part of marriage; marriage under law is a union of equals."

Två "major steps" inom loppet av några veckor. Positivt, men samtidigt tragiskt i den bemärkelsen att det fortfarande betraktas som stora steg att erkänna att begreppet "familjeliv" omfattar även hbt-personer och att äktenskapet är ett förbund mellan jämlikar.

Jag har i perioder varit tveksam till huruvida rätten att ingå äktenskapet är en så viktig hbt-fråga utifrån något annat perspektiv än principen om likhet inför lagen (en princip som kan tyckas vara självklar men inte är det). Jag tycker att det är galet att sanktionera en enda typ av levnadsform på det sättet som är fallet med äktenskapet. Äktenskapet är en extremt priviligierad samlevnadsform. Gift dig, så löser sig allt med ägande, arvsrätt, föräldraskap och annat. Lev som sambo och skriv avtal om allt, förmånstagarförordnande, testamente, samägande m.m. Allt går inte ens att avtala om. Exempelvis måste jag vara gift för att kunna bli juridisk förälder till mitt lilla pyre. Det är det enda sättet. Att andra samlevnadsformer måste få kunna existera och erkännas på samma villkor är en väldigt viktig fråga men att hbt-personer på allt fler platser tillåts att ingå äktenskap är ett steg på vägen (de reformistiska och inte så revolutionära vägen alltså).

Stockholm Pride

Det har inte undgått mig att Pride börjar idag. I år ska jag inte hålla föredrag, inte sitta i panel och inte leda samtal. Tyvärr kommer jag inte ens hinna besöka några seminarier eftersom jag jobbar. Hade jag inte arbetat idag skulle jag ha besökt följande:

HBT på export? Poskoloniala dilemman
Kl 12.00 - 13.00 Pride House. Samtal och reflektioner kring HBT-kamp över nationsgränser, om hur lokala HBT-identiteter och strategier överförs/exporteras till andra länger. Med bl.a. Pia Laskar, Sandra Dahlén och Kristin Tran.

(Drar igenom programmet och när jag tittar på deltagarlistan på de programpunkter jag är intresserad av inser jag att de alla har något gemensamt. Deltagarna eller arrangörerna är folk jag känner eller är bekant med. Hehe.)

Framåt i Sydamerika m.m.

Argentina blev idag det första landet i Sydamerika med en könsneutral äktenskapslag efter 14 timmars debatt i senaten där senatorerna turades om att med hänvisning till sin katolska tro argumentera både för och emot förslaget.

Och apropå tro - Göran Hägglund tackar som enda partiledare nej till att delta i Prides partiledardebatt. KD i Stockholms stad arrangerar dock en programpunkt i House.

Bengt Held skriver så klart.

HBT-kamp i valet på Filippinerna

Det sägs att Filippinerna är det land i världen som ligger närmast Vatikanstaten. Inte geografiskt förstås, men landet är politiskt och socialt väldigt dominerat av katolska kyrkan. Därför blir jag glad över att läsa om det HBT-parti som nu ställer upp i dagens val. Valkommission och biskopar har försökt hindra partiet från att ställa upp i valet, men partiet är nu med i leken och siktar på att få upp till tre mandat till representanthuset. Ett av partiets hjärtefrågor är att kriminalisera diskriminering på grund av sexuell läggning.

Heja heja!!

Du väljer - vi driver!

Deltidsresultatet i webbomröstningen om Feministiskt Initiativs valfrågor är: 1) Jämställda löner 2) Arbetstidsförkortning 3) Ett nej är ett nej.

Jag vill hellre se att bl.a. en solidarisk flyktingpolitik och ett arbetsliv fritt från diskriminering drivs som valfrågor. Så nu har jag röstat.

Rösta du också! Alla - även icke-medlemmar - kan göra sin röst hörd.

Talande bilder

Hötorget. Precis bredvid affischerna för rädda barnens kloka kampanj "livets lotteri" gör fritidsresor reklam för tredje världens fantastiska stränder - reserverade för familjen Andersson i Linköping.

Jag vill skriva om turism, kolonialism och intersektionalitet.

Spectatorship, privilege and space.

This Bridge Called My Back

Läser This Bridge Called My Back. Det är den bästa antologin jag läst. Någonsin.

The reason racism is a feminist issue is easily explained by the inherent definition of feminism. Feminism is the political theory and practice to free all women: women of colour, working-class women, poor women, physically challenged women, lesbians, old women, as well as white economically privileged heterosexual women. Anything less than this is not feminisim, but merely female self-aggrandizement.

Barbara Smith, 1979

Från tvångssteriliseringar till kastrationspolitik

Ola Larsmo skriver i DN idag om rasbiologi och den svenska steriliseringspolitiken från 1930-talet till 70-talet. En angelägen artikel över ett mörkt kapitel i historien. Men statens ingripande i människors fortplantningsorgan och könskörtlar har inte upphört. Enligt det vilande förslaget till ny lag om ändrad könstillhörighet (SOU 2007:16) måste personer som vill ändra sin juridiska könstillhörighet ta bort sina könskörtlar, dvs. kastreras.

Vårt förslag innebär att tillstånd till ändrad könstillhörighet alltid innefattar kirurgiska ingrepp som ofrånkomligt innebär sterilitet. Även om en person inte vill genomgå någon annan form av könskorrigerande operation, måste han eller hon få sina könskörtlar borttagna för att könstillhörigheten skall kunna ändras juridiskt. Skälet till detta förslag är att vi anser att det är rimligt att kräva att en person som har manlig könsidentitet inte har kvinnliga könskörtlar och tvärtom. Syftet är således inte i första hand att kräva ett ingrepp som gör patienten steril, även om det blir en konsekvens av ingreppet. (SOU 2007:16, s. 183)

För några år sedan satt jag och skrev remissvar till utredningen. Helt jävla gråtfärdig.

Trollhare skriver längre och bättre. Läs!

Nätaktivism mot SD

Nya sverigedemokraterna.de är, bortsett från den halvfula och ännu lite innehållsmässigt tunna sidan, ett mycket bra och roligt initiativ. Ett antal SD-anhängare är mycket aktiva på nätet i bloggar och kommentarfält vilket ger det falska intrycket av att partiet har betydligt fler anhängare än det har. Initiativet är en uppmaning till människor som inte håller med SD  att bidra på olika sätt t.ex. genom att länka och gå in på tidningars kommentarsfunktioner och svara. Det är en uppmaning till ökat engagemang.

Jag gillar bra initiativ.

Jag röstar inte på SD.



DN, SvD

Bostadsrättsföreningar och barnomsorg

En förskola vid Fältöversten tvingas flytta sedan bostadsrättsföreningen som är hyresvärd sagt upp kontraktet. Samma bostadsrättsförening har enligt DN (artikel finnns inte på nätet) sagt upp ytterligare en förskola och en träningslokal för funktionshindrade.

"Vår huvuduppgift är bostäder. Vi vill göra bostäder av lokalerna. Det är också så att många äldre i föreningen störs av barnen." säger föreningens ordförande.

Förskolan har funnits i samma lokaler sedan bostäderna byggdes och loka
Lokalerna är specialbyggda för ändamålet och gården anpassad därefter. Området kring Fältöversten var i alla fall när jag var där senast väldigt pensionärstätt. I takt med att yngre familjer flyttar in blir förskoleverksamheten desto viktigare. Bostadsrättsföreningarna verkar ha som enda fokus att tjäna pengar utan att inse hur idiotiskt det är. De ombyggda lokalerna drar in pengar till föreningen när de säljs som bostäder. Men vem kan och vill bo där om inte finns tillgång barnomsorg i närheten. Fler pensionärer?

Vad som händer med den aktuella förskolan är fortfarande oklart, men till årsskiftet ska de vara borta. Det kryllar inte av lokaler på Östermalm som är lämpliga för förskoleverksamhet.  Kommunen ser numera till att skriva långtidskontrakt på upp till 20 år för lokaler som kommunen vill använda sig av (t.ex. för förskolor och annan kommunal service) innan fastigheter ombildas till bostadsrätter. Vad kommer hända när de löper ut och giriga bostadsrättsföreningar ser sin chans att tjäna några miljoner extra till föreningen? Det här är bara ett av många problem som kommer att bli vanligare med anledning av den massiva utförsäljningen.

Jag själv tyckte bra om det faktum att den förening jag flyttat till inhyste både förskola och dagverksamhet för personer med funktionshinder. Senare har jag förstått att många i föreningen och styrelsen tycker att det är väldigt problematiskt och jobbigt att ha hyresgäster. För några månader sedan fick vi en lapp i brevlådan om att förskolan sagt upp sitt kontrakt och att lokalerna skulle byggas om till bostäder. Ett glädjande besked enligt föreningens företrädare. Sorgligt och galet enligt mig (som också sett fram emot att ha nära till pyrets förskola).

Pensionärerna vid Fältöversten som störde sig på barnskriken under dagtid kan från och med nästa år strosa runt på en öde innergård.

UPDATE: Rädda Linjalen läkade till mitt inlägg och via dem hittade jag andra artiklar om samma bostadsrättsförening. Många av de stackars pensionärerna, som bostadsrättsföreningen nu plötsligt verkar vilja värna om genom att säga upp förskolan, är tydligen hyresgäster och deras hyror har höjts kraftigt sedan ombildningen. De känner sig oönskade och misstkäner at tföreningen egentligen vill bli av med dem för att kunna släja lägenheterna.