Himmelskt

Efter mycket om och men kom vi iväg till Erikshjälpen i Slagsta. Darling övningskörde. Första gången på motorväg. Hon var superduktig!!

Jag började genast att ropa i falsett och vifta med armarna, för precis när vi kom in såg jag den fantastiska karotten och äggkoppen. Berit Ternells Kosmos är så vacker! Vi har många delar redan men det finns många fler att samla.

Och sedan hittade jag ett par alldeles oanvända lovikkavantar för en femtiolapp. 

Och Rädd att flyga av Erica Jong. Tycker alltid att det är lite kul när en hittar helt "okristliga" böcker på kyrkloppisar och second handaffärer. Ser fram emot att ge mig i kast med Isadora Wings kamp för det knapplösa knullet, men först ska jag läsa ut Maken av Gunn-Britt Sundström.

Under det slitna omslaget var boken ännu finare.

Sjukdagar

Jag har fått någon slags magkatarr, mått illa och haft mig. Stapplade till centrum för att köpa Losec (som inte funkar) och gick förbi på biblioteket. Där stod boken, vars filmatisering jag pratat om med Darling av en händelse dagen innan, och väntade på mig. Skönhetens linje (The Line of Beauty) av Alan Hollinghurs. Nu är det redan 469 sidor senare och jag har fått uppleva 1983-1987 från den unge Nick Guests perspektiv. Thatcher, överklass och knull men också kärlek och sårbarhet i spåren av aids. Jag avskyr att skriva om böcker. Läs här istället. Den var fantastisk! Nu måste jag se BBC-serien också.

Nattvakten

Denna vecka har var rest färgkoordinerad till jobbet.

Läser sista sidorna av Sarah Waters Nattvakten och vill inte att den ska ta slut!

Eldar och is

Jag är förtjust i Birgitta Stenberg och har läst merparten av hennes romaner. Blev alldeles till mig när Darling skulle läsa på samma scen som henne för ungefär ett år sedan. I april släpptes hennes nya roman Eldar och is som jag verkligen ser fram emot att läsa!

Recenserad i dn och Expressen.

Författarsamtal imorgon

Författarsamtal med Eli på Hallongrottan imorgon kl 19,00.

Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats.

Jag ska inte missa!

Högt på dagordningen

När jag var på akademibokhandeln för några veckor sedan för att köpa Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk var den slutsåld. Ett nytt försök står högt på dagordningen.

I den här intervjun i Svd säger hon flera kloka saker om såväl medias som de andra partiernas förhällningssätt till SD.

Att Åkesson kommer undan trots debattartikeln i aftonbladet är talande.

"Det visar att media inte behandlar Sverigedemokraterna som vilket parti som helst, som man ofta säger att man har som avsikt att göra. Det är ingen som kräver att Jimmie Åkesson ska avgå efter sin Aftonbladet-artikel. Vi har helt enkelt lägre förväntningar på honom än på andra partiledare. Man kan undra vilken typ av avslöjanden som skulle göra att vi krävde Jimmie Åkessons avgång."

Däremot avgick åtminstone en lokalpolitiker inom partiet pga Åkessons debattartikel..

Lawen skriver också.

Två favoriter!

Jag har Den amerikanska flickan i två exemplar hemma och har läst den mer än två gånger. Älskar det böljande språket, karaktärerna och Traktens vemodighet. Nu kommer Monika Fagerholms Glitterscenen. Måste ha!

Lasermannen av Gellert Tamas är förmodligen en av de böcker jag rekommenderat flest gånger (och fått många, inklusive päronen, att läsa). Han kommer nu ut med De apatiska. Om makt myter och manipulation.

Ser fram emot en höst med vacker/smärtsam läsning.

Tjejserier?

Det såg bra ut till en början - en artikel som lyfter fram de kvinnliga seriehjältarna och serietecknarna. Bland mina favoriter, som även omnämns i texten, finns Liv Strömquist, Nina Hemmingson och Joanna Rubin Dranger. Helt briljanta!

Sen blir det genast lite mer problematiskt. För vilka beskrivs som målgruppen för de här serierna?

"I den engelskspråkiga världen har det på senare tid lanserats flera nya seriealbum som riktar sig särskilt till tjejer. Alison Bechels ”Fun home” är en stor framgång i USA och franska Marjane Satrapis ”Persepolis” är så populär att den blev film."

Skulle Persepolis vara speciellt riktad till tjejer? Jag trodde i min enfald att Persepols var en fantastisk serie/film om barndom, uppväxt, krig, förtryck och disapora. Typ.

Mer Austen

Tydligen har även Elton John gett sig in filmbranschen med Pride and Predator som utgår ifrån Austen klassiska berättelse men blandar in rymdvarelser - detta för att locka männen till Austens klassiker. Oh my.

Fint hemma

Har precis läst ut Fint hemma av Kerstin Fredholm. Ett inlägg i pigdebatten. Intressant. Den monotona texten återspeglar det monotona arbetet att tvätta, skura, dammsuga, torka och stryka i andras hem. Maktförhållandet tydliggörs.

"Hushållsnära tjänster" må förordas av min arbetsgivare (och nyttjas av kollegorna) men nej; aldrig i livet!

Pride and prejudice - zombieversionen!

Nyheten om en zombieversion av Stolthet och fördom känns minst sagt underhållande. Låter lite långsökt, men måste helt klart kolla in detta. P&P är alltid favoriten, men BBC-versionen från 1995 är omöjlig att slå. Var inte överdrivet imponerad av Bride and prejudice. Men Clueless som är en variant på Jane Austens Emma (som så klart också finns som film) gick hem när jag var i tonåren.

När man är hemma och sjuk..

finns mycket tid att surfa runt och läsa om allt man missat under de långa passen på jobbet.

Som detta, om Islands nya premiärminister. Första kvinnan på posten och första öppna flatan någonsin i världen på denna position.

Annars har det blivit alldeles för mycket "efter 10 med Malou" och "Hem till gården".

Jag har övergått till böcker. Just nu "Kan du säga schibbolet" av Marjaneh Bakhtiari som jag fick av Kai och Andy i födelsedagspresent. Lover her! "Kalla det vad fan du vill" är en av mina absoluta favoriter. Så förväntningarna är höga men verkar som att de kommer att uppfyllas.

Hey Dolly!

Slukade Amanda Svenssons debut Hey Dolly under julledigheten och vill ha mer. Jag kan inte längre det där med att skriva bokrecensioner (läs här istället), men den lämnade en fin känsla i magen som sitter kvar fortfarande några dagar efteråt när jag tänker på den. Det är ett bra betyg. Jag har ganska svårt att förklara min obsession för vissa typer av tonårsskildringar. Gärna med utlevande, galna och kaxiga chicks. Lite är igenkänning (som med viss distans till den perioden i livet känns ganska okej) men också längtan efter vad som kunde ha varit. Jag släppte inte en sekund på ytan som "duktig flicka" men levde med en brännande längtan efter något helt annat.

Författaren Amanda Svensson är född 1987 och sådant får mig numera att känna mig så otroligt gammal och lågpresterande. Vilket så klart inte är sant. Jag är fortfarande otroligt "duktig". Men jag har en blandad känsla av beundran och avundsjuka inför alla driftiga jämnåriga som publiceras, publicerar och producerar. Jag har alltid tänkt att man måste ha en utbildning för att göra allt sånt. Nu har jag två, men känner mig inte mer mogen att "göra själv" för det. Efter doktorshatten? Jag tror inte det. Det handlar bara om att bestämma sig. Och göra. Kanske borde jag utveckla bakgrunden, mina funderingar kring varför, men känner mig för trött och fragmentarisk för ett sådant projekt.

Anyway. Idag fick jag en idé. Jag kom på något jag vill göra. Det känns bra.

Dubbla slag

Läste ut Malin Giolito Perssons bok Dubbla slag för en tid sedan. På byrån där jag arbetar delades boken ut gratis för att ligga till grund för en diskussion om jämställdhet på arbetsplatsen. Känslan efter att ha läst den är mest irritation och ett stort "varför?".

Bokens handling utspelar sig när huvudpersonen Hanna väntar sitt tredje barn. Hon blir utsatt för trakasserier och hamnar allt längre efter sina jämnåriga manliga kollegor eller barnlösa. Arbetsuppgifterna blir färre och tråkigare. Större delen av boken utspelar sig dock hemma med de snoriga barnen och den frånvarande maken.

Nästan inga av förväntningarna utifrån "snacket", artiklarna och intervjuerna med författaren - om en uppgörelse med den ojämlika branschen som med sina krav på ständig tillgänglighet är omöjlig att kombinera med huvudansvaret för barn - uppfylls. Episoderna ger exempel på olika trakasserier som huvudpersonen utsätts för, man anar vidden av utfrysningen, men berättelsen sätts aldrig i ett större sammanhang och saknar helt och hållet analys. Inte heller fördjupas berättelsen i någon analys av det ojämlika förhållande huvudpersonen lever i. Hanna känner sig väldigt ensam och övergiven i sin föräldraroll och är tydligt den som har huvudansvaret för hämtning, lämning, tröstande, matlagning - allt. Dessutom inleds en bit in i boken ett Trustor-likande litet mysterium som Hanna börjar nysta i som känns otroligt poänglöst.

Jag undrar vad författaren vill. Vad ska detta vara för typ av bok egentligen? Är det en utvecklingsroman? Nej. Boken handlar om ingenting, och ingenting händer. Personerna utvecklas inte, allra minst huvudkaraktären Hanna. Maken, som lovade bot och bättring och sex månaders föräldraledighet när tredje barnet kom blev på de sista sidorna befordrad och mormor får rycka in och hjälpa familjen istället. Allt är sig likt. Ansvaret för familjen faller tillbaka på kvinnorna i boken. Är det en spänningsroman? Nej, det Trustor-liknande mysteriet leder ingenstans, känns platt och poänglöst.

Underlaget för jämställdhetsdiskussion känns obefintligt. Istället undrar jag varför hon inte ställer krav på eller lämnar den obrydde maken. Och vad är meningen med all denna uppståndelse när allt slutar precis som det börjar. Hanna gör en diskret "exit" från Lemmel & Davidsson och på byrån kan man anta att arbetet fortsätter som vanligt och ställer samma kvar på sina medarbetare. Den befordrade maken skiter i föräldraledigheten ännu en gång och Hanna får ett nytt jobb som bolagsjurist, förmodligen med bättre arbetstider, och kan (med hjälp av mormor) fortsätta ha huvudansvaret för familjen. Återställandets dramaturgi.

Kunde inte Byrån ha köpt en bra bok med en poäng till oss istället?

jobb och feber

avverkar min första sjukdag. egentligen inte första sjukdagen, för jag har inte varit riktigt frisk sedan jag kom hem från Bolivia men det är första dagen jag stannar hemma från jobbet. med svullen hals och feber. nu måste jag bli frisk till Londonresan.

jobbet, som jag börjar komma in i lite mer nu, känns både spännande och skrämmande. jag är delaktig och samtidigt utomstående och betraktande och jag älskar juridiken, men jag har inte för avsikt att skriva för mycket om det här. jag är inte tillräckligt anonym och vill inte heller riskera att bryta någon av tystnadsklausulerna. men jag tänker och reflekterar en massa kring vad det innebär att göra det jag gör och befinna mig i denna ganska speciella miljö utifrån flera olika aspekter. det kan jag prata om vid något annat tillfälle.

Dubbla slag, av Malin Persson Giolito, är en snackis på jobbet i alla fall, men mest i form av spekulationer om vilka på MSA som är de verkliga förlagorna på till karaktärerna i boken. Jag har fått den, men inte hunnit läsa mer än ett kapitel ännu. Språket föll mig inte i smaken men tror att den kan vara ett intressant inlägg i diskussionen om kombinationen vara kvinna, ha familj och göra (jurist)karriär. Det tar ungefär åtta år att bli delägare har vi fått veta, och den möjligheten läggs fram som ett (köns)neutralt faktum. Men för hälften av oss är inte chansen så stor att det kommer hända.

Sommarläsning

Efter inlämningen av uppsatsen längtade hela jag efter att få sjunka ner i böcker. Började som vanligt i rasande fart, först med Bitterfittan och Snabba cash och fortsatte sedan med Myggor och tigrar som jag ännu har några sidor kvar av. Förutom mitt vanliga lyckorus över att ha möjlighet att faktiskt bara läsa är jag också nöjd med mina val. En väl avvägd blandning av politik, skandal och spänning som gjort mig gott.

.

Fick White like me av Oivvio Polite av Darling förra veckan efter att ha tjatat om min sträckläsning av Oivvios arkiv och om hur bra texterna var. Jag sträckläste förstås boken under helgen i Norrköping och tyckte att den var fantastisk. Oivvio ska bli min vän. I'm a man mådde bra av en omläsning ett och ett halvt år efter att jag slukade texten i första numret av Slut. White like me, Jag pratar med dig och Ras, språk och ordning blev nya favoriter. Alla texter blev nya favoriter egentligen.

Det är sådana läseupplevelser man längtar efter.