Hey Dolly!

Slukade Amanda Svenssons debut Hey Dolly under julledigheten och vill ha mer. Jag kan inte längre det där med att skriva bokrecensioner (läs här istället), men den lämnade en fin känsla i magen som sitter kvar fortfarande några dagar efteråt när jag tänker på den. Det är ett bra betyg. Jag har ganska svårt att förklara min obsession för vissa typer av tonårsskildringar. Gärna med utlevande, galna och kaxiga chicks. Lite är igenkänning (som med viss distans till den perioden i livet känns ganska okej) men också längtan efter vad som kunde ha varit. Jag släppte inte en sekund på ytan som "duktig flicka" men levde med en brännande längtan efter något helt annat.

Författaren Amanda Svensson är född 1987 och sådant får mig numera att känna mig så otroligt gammal och lågpresterande. Vilket så klart inte är sant. Jag är fortfarande otroligt "duktig". Men jag har en blandad känsla av beundran och avundsjuka inför alla driftiga jämnåriga som publiceras, publicerar och producerar. Jag har alltid tänkt att man måste ha en utbildning för att göra allt sånt. Nu har jag två, men känner mig inte mer mogen att "göra själv" för det. Efter doktorshatten? Jag tror inte det. Det handlar bara om att bestämma sig. Och göra. Kanske borde jag utveckla bakgrunden, mina funderingar kring varför, men känner mig för trött och fragmentarisk för ett sådant projekt.

Anyway. Idag fick jag en idé. Jag kom på något jag vill göra. Det känns bra.