Vi kämpar och längar efter vårt barn. Inte på fertlilitetskliniker - hon finns redan, hon växer, pratar mer och mer, ropar mamma och pussar skärmen när vi pratar på skype varje helg.
Bakslaget - avslaget - på hennes ansökan om uppehållstillstånd i morse har nog inte riktigt sjunkit in. Jag pendlar mellan att gråta och att vara driftig. Juristen i mig pallar inte riktigt det här. Jag blir inte klok på alla regler och på hur det ska gå till. Men det ska gå. Det kommer att gå. Vi älskar henne så mycket och kommer aldrig ge upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar