Mord och inga visor.

Jag har varit rätt och upptagen den senaste tiden. Sitter hela dagarna och lyssnar på hemskheter. Lyssnar och antecknar. Jag trivs bra med att arbeta inom rättsväsendet, men ibland känns det också hopplöst. Brottstycken av liv liksom verkat gå fel från början. Liv som utspelar sig bara några kilometer bort, men samtidigt i en annan värld, med helt andra förutsättningar. Det handlar om klass. Och i detta fallet också om död. Alldeles i onödan. Och jag är ganska tunnhudad just nu och tar åt mig. Grubblar och sörjer över att världen är så orättvis.