Vårtecken

I natt på gardinen i badrummet. En ensam nyckelpiga på gardinens blomma i väntan på våren.

Apothecary Table

Darling har länge önskat sig ett Apothecary Table (jag tror besattheten först yttrade sig när vi såg Pottery Barn-avsnittet av Vänner) och nu har vi äntligen hittat ett, lagom till födelsedagen! Nu är bara frågan hur vi ska få hem det..

Ödehuset revisited

Förra helgen återvände jag till ödehuset. Det ser ut såhär nu för tiden. När jag växte upp fanns det flera hus i skogen, men de har jämnats med marken. Det fanns ett vackert dass/omklädningsrum med rutigt koppartak som lutade som tornet i Pisa och ett större gult hus med en rejäl skorstenstock. Ibland på sommaren slog hemlösa läger där. När min mamma växte upp fanns där ytterligare två hus som två rika familjer använde som sommarställe. Deras barn var för fina för att leka med mamma och hennes kompisar men de brukade smita in på tomten och utmana varandra om vem som vågade springa närmast husen. De husen brann ned innan jag föddes och idag syns knappt de gamla grunderna eftersom de är överväxta med sly. Nu har det sista huset också börjat luta betänkligt.

"Välkommen till Lindex, våra flickkläder har inbyggd rörelsebegränsning"

Läs om den mycket talande konversationen med ett butiksbiträde på Lindex som vänder ut och in på sig själv för att förklara varför två barn som är lika långa egentligen är olika långa.

Vi har köpt kläder till pyret både på flick- och pojkavdelningen. Skillnaden i storlek är påtaglig och det stör mig lika mycket varje gång. Eftersom jag den senaste tiden börjat känna mig allt mer otålig och irriterad på all idioti kan nog Lindex snart vänta sig ett surt brev. Och alla andra klädkedjor också.

Vetekatten

Jag var i stan kl 7 och hann med frukost på Vetekatten innan kursen. Nybakat bröd med sesamfrön, vallmofrön, linfrön och solrosfrön. Vilken dröm. Det var flera år sedan jag var där och långfikade i innersta kafferummet.

Två dagar i stan

Jag har haft två underbara dagar i stan som resulterat i ett diplom och en hel del inspiration. Sitter med fullt huvud på väg hem. Mitt emot mig sitter en riktig fuling.

I en annan förort

Jag är på väg till en helt annan förort för att kolla på ett radhus. Bjuder på ett litet klistermärke på vägen.

Safari

Så här fint var det dukat hos svärmor på nyår. Fina fyndade tallrikar från Uppsala Ekeby Gefle som heter Safari och är diskret fyrkantiga à la 60-tal. Mums!

Icke-årskrönika

Alla flitiga bloggare skriver årskrönikor. Jag kan inte, eftersom jag inte skriva om det viktigaste, det som präglat året. I vilket fall är det kul att läsa om andra människors år och se bilder från sommaren. Tänk vad varmt och vackert det var. Varje år den här tiden när vintern känns i hela kroppen är det lika svårt att föreställa sig hur fint och grönt det är på sommaren.

När jag tänker på det nya året finns bara ett ord. Välkommen! Det kommer att bli så mycket bättre.

Borttappat

Jag var ute på lunchpromenad och hittade något som någon annan tappat bort. Hoppas att de hittar hem igen.

Förnuft och känsla

Av en slump hamnade jag framför Ang Lees fantastiska version av Förnuft och känsla från 1995 igår. Den är verkligen otroligt bra! Emma Thompson, som också spelar äldsta systern Ellinor Dashwood, har tydligen skrivit manuset. Otroligt välgjort och bra!

Fransar

Grovsoprum i innerstan = skattkammare.

En inte oansenlig mängd saker i vårt hem är sånt som andra har kastat. Svärfar har som hobby att alltid kolla sin systers grovsoprum och där finns allt. Mycket skräp men också en och annan skatt. Vad sägs om en banankartong full med fina yllegarner och ett antal färdigstickade men omonterade plagg. Den rosa sjalen hade ofästa trådar och saknade fransar. Jag fäste och knöt fransar och gjorde den fin till svärmor. (Till svärfar monterade jag en gräslig pull over med renar som han dock blev väldigt förtjust i.) Väldigt enkelt och uppskattat pyssel - minimalt arbete.

Historier ur tiden

Tåget till jobbet var försenat och jag hann lyssna klart på radiodokumentären Andra världskriget - tysktågen, neutraliteten och Nordkalotten. Mina morföräldrar var födda på 10-talet och upplevde kriget som vuxna. Även om mina morföräldrar tog hand om mig när jag var liten och lärde mig otroligt mycket saker berättade de inte så mycket om kriget och jag var för ung för att fråga om det. Morfar var militär. Han var furir och träffade min mormor när han låg uppe i Boden. Mormor hade gått sex år i skolan och arbetade som hembiträde i staden. Jag vet inget annat än att de flyttade runt en del under kriget. Och jag vet varför han lämnade det militära. Han var med vid baltutlämningen. Efter det ville han inte vara med längre. Han pratade aldrig om det.

Nästa dokumentär på min lyssnarlista handlar om baltutlämningen.