Förra helgen återvände jag till ödehuset. Det ser ut såhär nu för tiden. När jag växte upp fanns det flera hus i skogen, men de har jämnats med marken. Det fanns ett vackert dass/omklädningsrum med rutigt koppartak som lutade som tornet i Pisa och ett större gult hus med en rejäl skorstenstock. Ibland på sommaren slog hemlösa läger där. När min mamma växte upp fanns där ytterligare två hus som två rika familjer använde som sommarställe. Deras barn var för fina för att leka med mamma och hennes kompisar men de brukade smita in på tomten och utmana varandra om vem som vågade springa närmast husen. De husen brann ned innan jag föddes och idag syns knappt de gamla grunderna eftersom de är överväxta med sly. Nu har det sista huset också börjat luta betänkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar