Bolivia är i kaos och på randen till inbördeskrig.
Jag hade först svårt att förstå hur lyckligt lottad jag är som kom därifrån i tid, men nu när jag ser krigsbilderna på nyheterna fattar jag lite mer. Hade vi inte tagit planet den där dagen - innan födelsedagen - hade jag förmodligen fortfarande varit kvar i landet.
Pappa är fortfarande fast i Villa Montes, men det går att ta sig ut om man anstränger sig. Herardo åkte tillsammans med en präst som fått tillstånd att ta sig ut, Julio fick gå till fots mellan vägspärrarna - i fem timmar. Stackarn. Men pappa stannar kvar och funderar till och med på att skjuta upp sin hemresa (nu när AA ändå verkar ha ställt in sina flygningar från Bolivia) till november. Jag vill att han ska komma hem, men han har bestämt sig för att fälla träd istället. Tycker det råcker med det han fällde åt min faster (och ramlade ned ifrån). Resulterade i nio stygn i ansiktet på "båda överläpparna". Galning.
tisdag 16 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar