Det handlar domstolar och äktenskap idag igen. Sent igår rev en federal distriktsdomstol upp Kaliforniens förbud mot äktenskap mellan personer av samma kön. Domstolen skriver bland annat detta.
"Gender no longer forms an essential part of marriage; marriage under law is a union of equals."
Två "major steps" inom loppet av några veckor. Positivt, men samtidigt tragiskt i den bemärkelsen att det fortfarande betraktas som stora steg att erkänna att begreppet "familjeliv" omfattar även hbt-personer och att äktenskapet är ett förbund mellan jämlikar.
Jag har i perioder varit tveksam till huruvida rätten att ingå äktenskapet är en så viktig hbt-fråga utifrån något annat perspektiv än principen om likhet inför lagen (en princip som kan tyckas vara självklar men inte är det). Jag tycker att det är galet att sanktionera en enda typ av levnadsform på det sättet som är fallet med äktenskapet. Äktenskapet är en extremt priviligierad samlevnadsform. Gift dig, så löser sig allt med ägande, arvsrätt, föräldraskap och annat. Lev som sambo och skriv avtal om allt, förmånstagarförordnande, testamente, samägande m.m. Allt går inte ens att avtala om. Exempelvis måste jag vara gift för att kunna bli juridisk förälder till mitt lilla pyre. Det är det enda sättet. Att andra samlevnadsformer måste få kunna existera och erkännas på samma villkor är en väldigt viktig fråga men att hbt-personer på allt fler platser tillåts att ingå äktenskap är ett steg på vägen (de reformistiska och inte så revolutionära vägen alltså).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar