Igår på QX.se...

..möttes jag av detta:

"Hur ofta har jag inte hört människor i hbt-världen som är kränkta för än det ena än det andra. Det finns ingen hejd på hur kränkt man kan bli och det finns ingen måtta på hur man manifesterar att man blivit kränkt."

det finns tydligen ingen hejd på klagandet över hur tråkiga och humorlösa vi är som inte tycker att allt är bra bara för att somliga inom HBT-samhället numera har juridiska rättigheter och som inte skrattar avväpnande när smågrabbsen skriker "smaka min kuk" efter oss på gångvägen hem. så humorlöst också att inte fatta ironin eller postironin eller humorn eller vad det nu ska kallas med ett festligt ångrarparty. men det är inte så kul när man ens vänner efter år av utredning förvägras diagnos med motiveringen"du kommer ändå inte bli en traditionell man/kvinna". ett uttryck för läkarnas skräck inför "ångrarna". jag är inte road utan upprörd.

förklara humorn snälla.

en grej till:

"En dragqueen är underhållande, showar, utåtriktad och glammig. Att vara dragqueen främst en kostym och attityd. Medan hennes motsats, dragkingen är ett politisk statement . Inte alls särskilt underhållande."

att vara drag king kan förstås ha olika betydelser för olika personer. för mig är drag en drift med och en parodi på olika maskulina uttryck. kan vara jävligt kul. att textförfattaren tycker att dragkings är tråkiga förvånar mig inte ett dugg.

det är roligare att skämta om andra än att bli skämtad om.