Var skulle vi vara utan solidariteten?

I ett inlägg på bögjävlarnas blogg, med titeln Myggor och tigrar, görs ett nedslag i debatten om klubben Ficks ångrartema och den diskussion som uppstod kring detta på Facebook. När jag läser vet jag inte själv vad jag blir mest upprör av. Suckandet över alla som känner sig kränkta och hyllningen av Maciej Zarembas artikelserie i DN, beskrivningen av transindentiteter i queerkretsar som ett smörgåsbord - "pick and choose" - där språk har större betydelse än kroppar...

Nåväl, jag börjar här:

"En tjej som heter Cajsa skrev ett inlägg på Facebook som verkade styras av ren medkänsla för transpersoner och deras känsliga position."

Medkänsla och medlidande - det är alltså den känslan som förutsätts ligga bakom en kritik mot arrangemanget, inte solidaritet med våra vänner/partners/wotever som utsätts för diskriminering, misstänkliggörande, långdragna könsutredningar, förhindras från att välja sitt eget namn genom en tillämpning av namnlagen som på vaga grunder förbjuder så kallade könskonträra namn och står inför ett eventuellt kastrationstvång vilket är vad som förespråkas i utredningen som kommer att ligga till grund för en ny lag om bestämmande av könstillhörighet. Resonemanget återkommer i repliken till en sic-persons kommentar till inlägget: [...] "varför vill du bara se transpersoner som offer utan egen röst?" Skribentens utgångspunkt är att en sic-person inte har någon rätt att uttala sig i någonting som rör transpersoner, eller kan i alla fall inte göra det annat än av medlidande. Uttalar du dig som sic-person gör du transpersoner till offer, tar deras röst, blir konsekvensen av detta resonemang. I själva verket är det skribenten sjäv som osynliggör de transpersoner som faktiskt deltog i debatten om Ficks ångrartema. De fanns där, uttalade sig och var starkt kritiska, och även dem bemöttes nedsättande av en av arrangörerna till klubben. Men skribenten lyckas på något sätt ändå undgå att höra dessa röster.

Dessutom; från alla håll påpekanden om hur känsliga och humorlösa vi är. "Tycker ni att Ficks humor är tråkig och okänslig – gå inte dit."

"Myggor kan vara minst lika irriterande som tigrar, men de skjuts inte med bössor."

Det är lustigt att skribenten, som uppenbarligen menar att reaktionerna var oproportionerliga, kallar sitt inlägg just Myggor och tigrar. Tesen i Maja Lundgrens uppmärksammade bok med samma namn är nämligen precis den motsatta. Det är myggorna som är värre än tigrarna. Myggorna äter inte upp dig, de biter lite grann åt gången och lämnar dig med en klåda som driver dig till vansinne.

För mig handlar kritiken i allra högsta grad om att vara solidarisk med mina allierade.

Och faktiskt; jag tror på solidaritet och (nya) allianser.