Helt plötsligt

Helt plötsligt har jag inte läst några inredningsbloggar på över en månad, jag har inte varit på loppis och jag har inte inhandlat något porslin. Jag har däremot gjort mig av med en servis (Pigg), börjat läsa och börjat tänka politik igen. Det känns som att livet har kommit tillbaka på något sätt.

Rent faktiskt handlar det om flera olika saker som på olika sätt förändrats de senste månaderna. Jag har landat i föräldra-/mödraskapandet och äntligen släppt all ångest, oro och skräck som adoptionsprocessen förde med sig. Vår unge är vår unge (betänk följande; en föräldra-/barnförhållande efter en adoption kan bara upplösas genom att 1. barnet adopteras bort till någon annan eller att 2. en adoptivförälder gifter sig med barnet. Båda scenarierna är givetvis otänkbara). Hon är här, hon har ett svenskt pass och bortsett från allt juridiskt dravel är hon djupt älskad av sina mammor och älskar oss tillbaka. Att tänka tillbaka på de nästan två och ett halvt åren som det tog får mig att förnimma en ständigt lågintensiv (med vissa sammanbrott) molnande smärta. Och den finns inte mer.

En rekommendation

Patrik Lundbergs krönika är väldigt bra. Om rasism mot asiater.

Och av en händelse så bevittnade jag nästan ett föredrag av Tobias Hübinette på samma tema igår, arrangerad av fantastiska Interfem. Med "nästan" menar jag att jag träffade honom och såg honom rigga upp sin dator samt bad honom om lov att låta min fru spela in föreläsningen. Och ikväll ska jag lyssna på den.

Allt.

Visst brukar det vara så att allt händer samtidigt, när det väl händer. Så är det nu. Det är att bli päron, gifta sig, byta jobb, bli med tonåring och flytta. Allt inom loppet av typ två månader. Därför är jag inte här just nu. Har fullt upp med att försöka hålla allt i gång, skriva listor, göra och pricka av. Utan listorna hade jag inte klarat mig. Just nu andas jag lite under handlingen inför bröllopet på fredag. Fredag är i övermorgon.

Hallon

Nu är det hallonens tur att bli efterrätt. Det är egentligen bara en av mina buskar som bär ordentligt med frukt. Jag köpte tre olika hallonsorter när vi flyttade in 2009 - en gammaldags, en med gula hallon och en som skulle vara lättskött och bära mycket frukt. Till nästa trädgård ska jag bara köpa lättskötta hallon!

Dåligt KD!

Mer trädgårdsskryt

Det här är inte sista gången jag skriver om mina plantor, men de gör mig så glad varje dag! Borstnejlikorna sådde jag från frön förra året. De är fleråriga och blommar inte förrän år två, dvs i år, och som de blommar! I starka färger från nästan vitt till mörkrött. Dessutom luktar de underbart. Ser fram emot nästa år och nästa.

Sommarlyx

Nätet gör susen och idag skördade jag jordgubbar för andra gången på en vecka. Vi har bara åtta plantor men en skål räckte inte utan det blev två! Och det finns mycket kvar som kommer att mogna framöver. Det här är riktig sommarlyx. De smakar fantastiskt!

Verkligheten bättre än fantasin

På varje konsert de senaste två åren har jag fantiserat om och längtat till den dagen då pyret skulle sitta i publiken. Igår blev det verklighet. Var hur stolt som helst over hennes tålamod. Hon satt tyst och lyssnade i över en timme. Och när publiken applåderade klappade hon händerna allt vad hon orkade med ett stort leende på läpparna och vinkade. Jag log tillbaka.

I verkligheten var det mycket bättre än i fantasin.

Huset. Drömhuset.

Jag har förälskat mig i en liten 1800-talsgård i Västerbotten. Den är otroligt vacker. Att ha ett sånt ställe finns med i min tioårsplan, men inte nu. Sen tittar jag på den här bilden igen, på ljuset över vägen och stugan som skymtar fram i gläntan, och tänker - Varför inte?

Nätet

I år har jag gjort mitt bästa för att få skörda våra jordgubbar. Förra året blev alla fina kart uppätna av fåglarna. Nätet håller dem borta. Hade svarat på en kundenkät och fått 50 kr på k-rauta som räckte precis till bärnätet som kostade 49,90. Precis som det ska vara! Imorgon kommer vi att kunna skörda de första gubbarna.

Hjärtat då!

Jag försöker hålla mig från att barnbomba, men det är inte lätt när pyret är finast i världen. Det är så fascinerande att se henne se och göra allting för första gången. Hjärtat vill gå nästan gå sönder typ flera gånger om dagen.

Just det här hjärtat har någon placerat på huset vid Brostugans örtagård i Norrköping.

Slottet

Någon har byggt ett slott utanför vårt hus.

Små fötter

Små fötter trippar på golvet. De stampar på golvet och springer ut barfota på gräsmattan. Det är alldeles underbart.

Hemma igen

Vi två har blivit tre!

Bloggpaus

Upptagen med annat. Återkommer i slutet av maj om allt går som det ska.

Ps. Trivs och har det bra! Ds.

Det blir bättre!

Igår kom sajten Det blir bättre upp, en svensk version av kampanjen som startades av Dan Savage i USA. Det är en bra och viktig kampanj som jag hade behövt när jag var 15 och som 15-åringar idag fortfarande behöver.

Sen vill jag bara säga: fy skäms Rädda Barnen. En organsation som motsatt sig alla familjereformer för HBT-familjer har rippat formatet rakt av, tagit bort HBTQ-fokuset och gjort TV av det. Sen har de mage att påstå att de är inkluderande än det ursprungliga projektet. Läs mer här. Blir lite illamående faktiskt.

I Sigtuna

Pittoreskt och gemytligt.

Här kommer en till

Bakom en kiosk i Bredäng.

En filur

Minns inte var eller när, men det var länge sedan jag hittade den här lilla filuren.

Här på bloggen händer ingenting, men i livet utanför händer mer än jag någonsin kan försöka beskriva.

Snart ger vi oss av!

"I love, and only love, the fairer sex and thus beloved by them in turn, my heart revolts from any other love than theirs."

Darling överraskade och fixade The Secret Diareis of Miss Anne Lister som är ett relativt nyproducerat (av BBC så klart) jättelesbiskt kostymdrama som utspelar sig på 1820-talet. Filmen bygger på den verkliga Anne Listers dagböcker (totalt över 4 miljoner ord!).

Nu vill jag läsa dagböckerna och se dokumentären.

Smaka på våren

Jag vill ha frukost på altanen, men får nöja mig med bilder från Darlings sjukstugetillvaro.

Helgarbete

Jodå, ibland blir det helgarbete även i statlig tjänst. Fördelen är att arbetsuppgifterna, åtminstone den här gången, kan utföras från sängen.

Barmark

Jag går barfota på altanen och solen värmer ryggen.

Bang!

Teckna en prenumeration nu då!

Elskåp

Tänk att äntligen kunna vara hemma innan det har blivit bekmörkt. Tänk att kunna se sin omgivning igen. Tänka sig, ett elskåp.

Dagens porslin

Marie från rörstrand och den bruna varianten av Medicinalväxter.

Det är vår, det är vår, det är vår!

Konsert

Jag var på konsert igår och som den tant jag är försov jag mig till jobbet idag.

Pellets

Vi har burit pellets. Pannrummet är fullt.

Mord och inga visor.

Jag har varit rätt och upptagen den senaste tiden. Sitter hela dagarna och lyssnar på hemskheter. Lyssnar och antecknar. Jag trivs bra med att arbeta inom rättsväsendet, men ibland känns det också hopplöst. Brottstycken av liv liksom verkat gå fel från början. Liv som utspelar sig bara några kilometer bort, men samtidigt i en annan värld, med helt andra förutsättningar. Det handlar om klass. Och i detta fallet också om död. Alldeles i onödan. Och jag är ganska tunnhudad just nu och tar åt mig. Grubblar och sörjer över att världen är så orättvis.

Dagens aktivitet

Sjukstugan.

Fotografiska

Sarah Moon

Det här är fint!

Jag fyndade stort igår inför min kommande karriär. Stort! Alla domar från AD från 1938 till 2009 är numera i min ägo och står sorterade i kronologisk ordning i mitt fina arbetsrum!

Bara något litet på vägen

Kvinnogöra?

Jag är på mitt livs första bilbesiktning och kan konstatera att jag är ensam kvinna i en väldigt stor lokal. Har inte tjejer bilar? Har alla tjejer som har bil en snubbe/make/bror/pappa som de skickar till Bilprovningen?

Tror tyvärr att det inte kommer gå så bra för lilla skruttiga Rulle.

Update: Nu dök en mycket tjusig bilprovare upp. En riktig dam med rött hår och guldiga örhängen. Jag är motbevisad och jag är inte ensam!

Vårtecken

I natt på gardinen i badrummet. En ensam nyckelpiga på gardinens blomma i väntan på våren.

Apothecary Table

Darling har länge önskat sig ett Apothecary Table (jag tror besattheten först yttrade sig när vi såg Pottery Barn-avsnittet av Vänner) och nu har vi äntligen hittat ett, lagom till födelsedagen! Nu är bara frågan hur vi ska få hem det..

Ödehuset revisited

Förra helgen återvände jag till ödehuset. Det ser ut såhär nu för tiden. När jag växte upp fanns det flera hus i skogen, men de har jämnats med marken. Det fanns ett vackert dass/omklädningsrum med rutigt koppartak som lutade som tornet i Pisa och ett större gult hus med en rejäl skorstenstock. Ibland på sommaren slog hemlösa läger där. När min mamma växte upp fanns där ytterligare två hus som två rika familjer använde som sommarställe. Deras barn var för fina för att leka med mamma och hennes kompisar men de brukade smita in på tomten och utmana varandra om vem som vågade springa närmast husen. De husen brann ned innan jag föddes och idag syns knappt de gamla grunderna eftersom de är överväxta med sly. Nu har det sista huset också börjat luta betänkligt.

"Välkommen till Lindex, våra flickkläder har inbyggd rörelsebegränsning"

Läs om den mycket talande konversationen med ett butiksbiträde på Lindex som vänder ut och in på sig själv för att förklara varför två barn som är lika långa egentligen är olika långa.

Vi har köpt kläder till pyret både på flick- och pojkavdelningen. Skillnaden i storlek är påtaglig och det stör mig lika mycket varje gång. Eftersom jag den senaste tiden börjat känna mig allt mer otålig och irriterad på all idioti kan nog Lindex snart vänta sig ett surt brev. Och alla andra klädkedjor också.

Vetekatten

Jag var i stan kl 7 och hann med frukost på Vetekatten innan kursen. Nybakat bröd med sesamfrön, vallmofrön, linfrön och solrosfrön. Vilken dröm. Det var flera år sedan jag var där och långfikade i innersta kafferummet.

Två dagar i stan

Jag har haft två underbara dagar i stan som resulterat i ett diplom och en hel del inspiration. Sitter med fullt huvud på väg hem. Mitt emot mig sitter en riktig fuling.

I en annan förort

Jag är på väg till en helt annan förort för att kolla på ett radhus. Bjuder på ett litet klistermärke på vägen.

Safari

Så här fint var det dukat hos svärmor på nyår. Fina fyndade tallrikar från Uppsala Ekeby Gefle som heter Safari och är diskret fyrkantiga à la 60-tal. Mums!

Icke-årskrönika

Alla flitiga bloggare skriver årskrönikor. Jag kan inte, eftersom jag inte skriva om det viktigaste, det som präglat året. I vilket fall är det kul att läsa om andra människors år och se bilder från sommaren. Tänk vad varmt och vackert det var. Varje år den här tiden när vintern känns i hela kroppen är det lika svårt att föreställa sig hur fint och grönt det är på sommaren.

När jag tänker på det nya året finns bara ett ord. Välkommen! Det kommer att bli så mycket bättre.

Borttappat

Jag var ute på lunchpromenad och hittade något som någon annan tappat bort. Hoppas att de hittar hem igen.

Förnuft och känsla

Av en slump hamnade jag framför Ang Lees fantastiska version av Förnuft och känsla från 1995 igår. Den är verkligen otroligt bra! Emma Thompson, som också spelar äldsta systern Ellinor Dashwood, har tydligen skrivit manuset. Otroligt välgjort och bra!

Fransar

Grovsoprum i innerstan = skattkammare.

En inte oansenlig mängd saker i vårt hem är sånt som andra har kastat. Svärfar har som hobby att alltid kolla sin systers grovsoprum och där finns allt. Mycket skräp men också en och annan skatt. Vad sägs om en banankartong full med fina yllegarner och ett antal färdigstickade men omonterade plagg. Den rosa sjalen hade ofästa trådar och saknade fransar. Jag fäste och knöt fransar och gjorde den fin till svärmor. (Till svärfar monterade jag en gräslig pull over med renar som han dock blev väldigt förtjust i.) Väldigt enkelt och uppskattat pyssel - minimalt arbete.

Historier ur tiden

Tåget till jobbet var försenat och jag hann lyssna klart på radiodokumentären Andra världskriget - tysktågen, neutraliteten och Nordkalotten. Mina morföräldrar var födda på 10-talet och upplevde kriget som vuxna. Även om mina morföräldrar tog hand om mig när jag var liten och lärde mig otroligt mycket saker berättade de inte så mycket om kriget och jag var för ung för att fråga om det. Morfar var militär. Han var furir och träffade min mormor när han låg uppe i Boden. Mormor hade gått sex år i skolan och arbetade som hembiträde i staden. Jag vet inget annat än att de flyttade runt en del under kriget. Och jag vet varför han lämnade det militära. Han var med vid baltutlämningen. Efter det ville han inte vara med längre. Han pratade aldrig om det.

Nästa dokumentär på min lyssnarlista handlar om baltutlämningen.