Utsikten över Manila

Kan en göra annat än att längta tillbaka?

Jag och mina glansiga blusar.

Darling brukar klaga när jag har glansiga material på mig. Hon gillar inte hur det känns och brukar kalla min favoritmorgonrock i siden och mina juristblusar för clowndräkter. Jag fattar egentligen inte riktigt kopplingen mellan glansiga och lena material och clowner men tycker att det är ett charmerande namn.

Det mesta jag inhandlat på min resa är från Paperdolls. Har googlat som en galning för att hitta märkets officiella hemsida men sökningar på "paperdolls" och "clothes" ger väldigt många träffar som inte är relevanta. Här är några bilder från en modevisning i alla fall.

Fortsättning följer...

Vinterland

Det är nästan smärtsamt vackert utanför.

Vi sprang ut på uteplatsen i pyamasarna med datorn i handen för att visa snön för pyret. Iskallt. Sedan dansade och sjöng vi för at få upp värmen. Pyret dansade mest. 

Mostern förbereder sin resa till Sverige. Vi varnade för kylan -15C. Tror inte att man riktigt kan förstå om man inte upplevt det. Det är kallt!

Bror blir stor

Sovalkoven i brors nya fina lägenhet skulle bli blå.

Ett lager kvar att måla men ganska fint redan nu.

Kai kom med en ananas. I avsaknad av knivar skar vi upp den med en rengjord spackelspatel. Mycket fyndigt, McGyver.

Brors husdjur. Snart flyttar det kanske in riktiga tamråttor!

Pasalubong. Den obligatoriska fruktkorgen kommer från storasyster och utgör en central roll i ett internt skämt som tog sin början för över tio år sedan. Hahaha!

Andra färglagret sparade vi till en annan kväll. Fortsättning följer..

Landet Fyrkant

Jag blir så frustrerad att jag vill skrika och gråta om vartannat. Svenska myndigheter är bajs (säger statstjänstemannen).

Varken förbud eller tvång

Med anledning av att frågan om lagstiftning och förbud mot burka nu tagits upp av medierna inför valet kom jag att tänka på Theresia Thylins uppsats Statens val, kvinnors vardag som berör slöjbärande i förhållande till förbud/tvång. Uppsatsen bygger på intervjuer med iranska och franska kvinnor och deras relation till slöjan. Uppfattningarna skiljer sig åt på många punkter mellan kvinnorna i Iran och i Frankrike, men en likhet kommer tydligt fram i undersökningen.  

Samtliga intervjupersoner var negativt inställda till såväl förbud som tvång att bära slöja.

Av någon anledning är det en av de få undersökningarna jag läst om slöjbärande där kvinnorna - bärarna - får komma till tals. Är det inte självklart att de ska få utrymme i den debatt som rör deras liv och vardag?

Läs också Linus Fremin kärnfulla analys; Medierna har blivit Sverigedemokratiska och inlägget i Juridikbloggen.

Liten i för stora skor

Pyret har en osviklig känsla för (femme)stil och kapar allas snygga skor. Här i mosters högklackade pjuck.

Ibland är saknaden större än vanligt.

Tjusig så det förslår!

Favoritmärket över alla andra i Filippinerna är Paperdolls.

Tyvärr avslutades arbetsdagen redan vid lunchtid med migrän och illamende. Åkte hem och insåg att jag inte hade någon nyckel. Darling fick åka hem från jobbet för att öppna åt mig. Typiskt.

Latinskt temprament?

Jag var inte i Sverige när mediestormen kring de sexuella trakasserierna på Operan och Åsa Beckmans debattartikel blåste som bäst.

Visst finns det peoblem i konst- och musikvärlden. Jag har själv sett och upplevt hur vissa manliga musiker och dirigenters beteende skapat otrygghet, obehag och rädsla bland andra medarbetare. Allt från omotiverade vredesutbrott, utpekanden och utskällningar av enskilda inför gruppen och konstiga sexuella anspelningar och skämt (riktade mot väldigt unga människor). Och många kommer undan med förklaringen att de är begåvningar/genier, konstnärssjälar och excentriker. Ansvaret för personens agerande läggs på den utsatta istället. Det är sånt man får ta, skratta åt eller släta över.

Det latinska tempramentet tog tydligen över vid ett eller ett flertal tillfällen då balettchefen på Operan skickade mail med sexuellt innehåll till en annan anställd. Av någon anledning var det av vikt för operans chef att ange att mailen också var skrivna på italienska. Vad har det egentligen för betydelse? Och är det meningen att det ska vara lättare att förstå och förlåta beteendet om det förklaras med ett latinskt temperament? Låter som ett mycket lamt försök till bortförklaring. Operans chef hänvisar även till omdömeslöshet på ett väldigt osynliggörande sätt. Allt är en enskild händelse. Ingen struktur.

Mot bakgrund av det klimat som råder inom kultursfären är Beckmans debattartikel mycket modig.

Problemen hopar sig (i drivor)

Imorgon ska jag träffa affärskvinnorna igen. Vi ska på en föreläsning om hur vi gör oss attraktiva för headhunters. Jag gillar att mingla i mindre nätverskgrupper men ser mest fram emot att träffa (gamla) kollegorna och att få chansen dra på businessdräkten och kanske också en av mina nya fantastiska blusar. Sånt som inte riktigt passar på Myndigheten. Men hur ska det gå till med ytterligare ett snöoväder på väg?

Dagens tips: yr.no. Bästa vädersajten alla kategorier.

(Jobbet kräver energi och koncentration, alla roliga bloggidéer kräver kamera och hemmatid. Just nu blir det mest pannkaka. Men någonting måste jag ju göra. Det är därför jag försöker koncentrera mig på mina mest triviala problem.)

Vad har jag egentligen berättat?

Ingenting!

Har läst igenom i blogginläggen från utrikesresan och insett att jag egentligen inte skrivit om någonting. Bär på en massa upplevelser och erfarenheter som jag vill och måste hålla för mig själv och mina närmaste. Bloggen har med andra ord varit ganska tråkig och innehållslös den senaste tiden.

Hela historien kan berättas först när allt är som det ska. Och det kommer att ta tid innan alla pusselbitar lagts på plats. Det är ett tusenbitarspussel. Minst.

Säsongens plagg

Under några dagar i utlandet började jag fundera varför jag inte badat i Sverige i sommar. Sommar!? Jag hade helt lyckats förtränga att det var (och är) vargavinter i Sverige.

Det är utan tvekan dags att dra fram säsongens mest använda plagg igen - yllemameluckerna.

(Nu borde jag förstås haft en bild på detta fantastiska, välanvända och prisvärda plagg, men fler foton blir det nog först till helgen. Jag är busy.)

Svunna tider

Vi har känt varandra sedan grundskolan, jag och J. Nu består kontakten mest av sporadiska SMS men en lång period var vi nära som få och delade det mesta på ett sätt som jag idag kan bli nostalgisk och semtimental över. Har inte sådana vänskaper längre.

Det är nu ganska många år sedan vi brukade sitta i rummet jag hyrde eller i hennes föräldrars finvåning i Vasastan och lyssna på Strula med Siri och Röda Bönor. Strula med Siri var det jag som introducerade. J hade sin mammas gamla LP-skiva med Röda Bönor som vi först spelade över på kasett men sedan köpte på CD. Charmiga och proggiga sånger om kvinnor, klasskamp, män och barn. Hetero så det förslår (barn av sin tid?) men ändå så fint.

Imorgon spelar Kaya Åhlander från Röda Bönor på Högkvarteret. Det blir allsång! Jag och Darling tänkte gå dit. Tänk om jag skulla ringa J också?

Nya sociala och religiösa normer mot könsstympning

Det går framåt i kampen mot kvinnlig könsstympning i västafrika och sakta ersätts gamla sedvänjor av nya sociala och även religiösa normer.

I min biologibok på högstadiet fanns under kapitlet om sex- och samlevnad ett fotografi på de delar av könsorganet som skurits bort vid en könsstympning. Bilden fick det att göra ont i hela kroppen.

Varje steg i rätt riktning är värt att uppmärksammas, inte minst för att påminna om att det ännu är långt kvar innan alla barn, flickor och unga kvinnor är skyddade från att få sina kön stympade.

Om Amnestys arbete mot kvinnlig könsstympning.

Einsteins fru - en snackis på tunnelbanan

Jag älskar Liv Strömquist. Jag läste Einsteins fru Einsteins fru på tunnelbanan under en stressig period i mitt liv och kunde verkligen inte hålla mig från att gråta av skratt på det där lite galna viset. En ensam tjej med ett seriealbum som skakar av skratt och torkar tårarna.. Tvärt emot vad jag trodde (att folk skulle tro att jag var galen, byta vagn, stirra konstigt som folk gör när någon beter sig "onormalt" på tunnelbana) blev mina glädjeyttringar en riktig snackis. Folk blev nyfikna och började fråga om vad jag läste och okända människor började prata med varandra. Fantastiskt!

Läs den!

Back to work

Gårdagen spenderades på körrepetition i Strängnästrakten. Ingen latmask här inte. Kunde konstatera att vintern är vackrare på landet.

Nu är jag tillbaka på kontoret. Jag kommer inte in i några datorprogram och hittar inte mitt passerkort. Varför är det alltid så när man kommer tillbaka från semestern? Grejerna är borta (lade säkert kortet på något "bra och säkert" ställe som jag nu glömt bort) och inget funkar. Kommer att få sitta med datasupport hela förmiddagen för att få igång allt igen.

Det är en underlig känsla att vara tillbaka på kontoret. Back to normal, men ändå inte. Och det är så fruktansvärt kallt. Jag sitter invirad i min rutiga filt/poncho som inte alls matchar min ärtiga blus. Faktum är att inga av de finfina kläderna som jag köpte på resan kommer att kunna användas utan skrymmande filtar/koftor/täckjackor på flera månader. Det (och mycket) annat suger!

Hemma

I motsats till den kaotiska ditresan gick hemresan otroligt smidigt. 16 timmar.

Slås av hur stort och luftigt vi har hemma, att TVn är enorm och att Sverige är svinkallt (35 grader kallare än vad jag precis vant mig vid) och dyrt (matkassen med frukost och lunch kostade mer än en överfull kundvagn i Filippinerna).

Somnade tidigt av ren utmattning igår och vaknade kl 7.00. En av få fördelar med att vara hemma igen och med jetlaggen är att jag inte kommer att ha svårt att stiga upp för att gå till jobbet på måndag.

Skypekommunikationen är redan återupprättad. Pyret sjöng, charmtrollade och ville att vi skulle bära henne. Gjorde en kramattack mot skärmen innan Darling hann förklara att det inte gick, att hon måste åka flygplan för att komma till oss. Pyret fattade och sa att då, när vi flyger, måste vi hålla i henne så att hon inte ramlar av. Vilkn fantastisk logik!

Avresa

Dagarna har gått. Alldeles för fort.

Pyret ligger och snusar i sängen i vårt rum och jag vill inte åka.

Dramadagar

Idag är det familjereunion och fullt hus. Massor som händer samtidigt och jag har smitit undan en liten stund. Tvättrummet/altanen har gjorts om till matsal eftersom övriga delar av huset ockuperas av betalande gäster.

Igår blev uppståndelsen stor när en av de anställda fick beskedet att hennes barnbarn blivit påkörd utanför sin skola. Hon fick kramp och svimmade och vi alla befarade hjärtattack. Men på sjukhuset fick hon bara valium och blev hemskickad. Idag har hon varit här och jobbat hela dagen igen. Ser lite matt ut men verkar ganska återställd. Alla blev så oroliga. De som jobbar här är alla en del av familjen. Barnet som belv påkört fick en skallfraktur men verkar inte som att det blir några bestående men. Det är ändå läskigt! Om ett halvår ska pyret börja skolan. Inget får häda mitt pyre.

Igår var jag också med om en mindre trafikincident. Jag bumpade lite lätt in i baken på en FX när jag skulle tråckla mig ut från en parkering. Blev livrädd när jag såg chauffören komma ut alldeles ilsken och uppbröstad som en liten tupp, men jag såg också att det faktiskt inte blev någon skada på bilen. När chauffören också sett att det inte var någon fara och sett mitt urskuldrande leende bakom ratten gav han tummen upp och körde vidare. Darling hävdar bestämt att det skulle ha blivit slagsmål om jag varit snubbe. Tur för mig då. Som straff för mina trafiksynder blev jag sedan påkörd av en kundvagn i mataffären och skrubbade upp hälen.

A Stroll in the Garden 6

Grönsaker

Och stjärnor

Pojkhemmet där morfar jobbade

Min morfar arbetade i många år på ett pojkhem, ett barnhem för unga pojkar som betraktades som busar eller hade föräldrar som inte enligt socialtjänstens mening kunde ta hand om dem. Hemma  på vinden finns smalfilmer som morfar tagit från bandymatcher, skidutflykter, bad och pulkaåkning.

Jag vet inte hur förhållandena egentligen var på pojkhemmet. Kanske var det bara hemskt och åter hemskt. Det som kommer fram idag om forsterhemsplaceringar och institutionalisering av barn vittnar om vanvård och övergrepp. Jag önskar att jag varit mer frågvis medan morfar fortfarande levde.

Jag skulle vilja hitta de där barnen, som nu borde vara mellan 50 och 60 år, och dela med mig av filmerna. De visar något som i alla fall liknar glada och fina ögonblick ur en bardom.

A Stroll in the Garden 5

Fjärilar finns de gott om!

Och vackra blad.

Bemanningsföretag - bu eller bä?

Antallet anställda av bemanningsföretag växer och det är bra så länge reglerna på arbetmarknades följs. Värre är när företag försöker undvika t.ex. kollektivavtal genom att sparka anställda oc hyra in dem istället (som Urban Outfitters gjorde för en tid sedan).

Det här är egentligen något jag skulle vilja sätta mig in i lite närmare. Någon gång när jag har tid.

Inte så mycket bloggande nu

Fullt upptagen med att tvätta, mata, leka och sussa unge. Väldigt kul sysselsätting måste jag säga. Nu börjar jag piggna till lite också och då går allt mycket bättre.

ONT!

Usch och fy. Febern försvann men istället har otäcka blåsor utvecklats i min hals som gör extremt ont till och med när jag andas. Har ätit nästan flytande havregrynsgröt tre dagar i rad. Även det gör ont. Orkar inte leka och stoja så mycket mår jag mår så här och det är tråkigt.

Mammsen fyller år idag. Och min tenta börjar typ nu.

A Stroll in the Garden 4

Vackra blad.

Och mycket nöje.

Mon Amie

Det tog ett tag innan jag kopplade varför jag kände igen faten på väggarna i köket. Rörstrands Mon Amie.

Husdjuren 2

Anton the Dog. Pyret babblade om Anton och det tog ett bra tag innan jag fattade att det inte var ett annat barn utan hunden. Skabb- och stinkyhunden för fyra månader sedan har fått sin päls tillbaka. Sött.

Husdjuren 1

En av de skygga vattensköldpaddorna i dammen. I dammen bor även stora och små fiskar. En fisk är jättestor och äter upp alla de små fiskarna.

Jag hade två vattensköldpaddor hemma ett tag när jag var liten. Pälsdjursallergiker till min stora sorg. Men jag var rädd för sködpaddorna för de försökte alltid bitas och deras mat (frystorkade räkor) luktade så illa att de skänktes vidare efter några månader.

Influensan

Jag har feber och värk och är fullproppad med piller och huskurer. Ouff. Inte vad jag önskade. Det förklarar dock den extrema trötthet jag känt de senaste dagarna. Inte jetlag alltså.

Mamma kom idag. Heja!

It's all about löööööv

Till min Darling från morgonpromenaden i trädgården.

Avlägset

Snödrivorna känns mycket avlägsna. 30 grader idag och poolparty som jag tyvärr sov bort.

Min granne..

Totoro! Minst tre gånger om dagen i snart två veckor blir väldigt många gånger. Nu har jag faktiskt tröttnat på Totoro, men pyret blir bara mer och mer förtjust och sjunger glatt med i titelmelodin. Vi försökte med Narnia några gånger men den var inte alls lika intressant.

På nyheterna

Har tittat en del på nyheter här men de visar ingenting om den oroliga vulkanen som får en del utrymme till och med i svenska medier. Nyhetssammanfattningarna över året som gått präglas istället av följande;

Cory Aquinos död, de politiska massmorden i södra Filippinerna och en sexvideoskandal.

Nyårsfest, Glee och jetlag

Kvart i tolv kom resten av familjen fram till huset efter flygresan (en mycket mer behaglig flygresa än vår). Viljen tajming! Sedan blev det presentutdelning och fest med mat och (toddler)dans.  Pyret var uppe till sena natten och somnade till sist av ren utmattning. Jag sussade vid femtiden och när jag några timmar senare vaknade av att pyret vaknade kom Darling in för att lägga sig.

Det slår dock inte natten till idag när jag och två av de yngre hade Glee-maraton fram till kl 8.00 på morgonen. Kurt och Susan gör hela serien! Har detta till trots inte varit alltför trött idag. Kan bero på att jag "sovit middag" ungefär tre gånger.. Har i vilket fall aldrig varit på pigg på morgonen som idag. Åt scones drack kaffe och pratade med bio-mamman för att sedan dundra in i rummet för att väcka björnen.

Av någon underlig anledning sitter jetlagen kvar fortfarande. Jag har väldigt svårt att sova på nätterna och kan inte hålla mig vaken på dagarna. Förstår inte riktigt varför det ska vara så svårt att vända på dygnet i sju timmar. En kortare semester skulle bara vara meningslös, för det tar tid innan jag blir människa igen!