Urban Outfitters har kommit på den briljanta idén att säga upp alla sina anställda och hyra in personal från bemanningsföretag om de anställda inte släpper kravet på kollektivavtal. Andra företag som vägrat kollektivavtal och trakasserat personer som varit medlemmar i facket är Mango, där en gammal studiekamrat till mig arbetade. Hon berättade att arbetsgivaren hotade och manipulerade för att få sina anställda att gå ur facket. Det hela slutade med en rättegång. Även Indiska har kört med liknande metoder, men jag vet inte hur det ser ut på de företagen idag.
Många människor verkar ha en skev uppfattning av var det innebär att ha ett kollektivavtal, att det bara skulle handla om lönen, eller ens det. Darling möter i sitt arbete människor med många års universitets- och högskoleutbildning som tror att årliga lönehöjningar är garanterade enligt lag. Vilken lag? Lönelagen!? Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Människor som säger ”kollektivavtal – usch!” bör kanske tänka efter en andra gång. Tack vare fackförbundens arbete har arbetstagare mycket större möjligheter att få igenom krav och förändringar och utöva inflytande på arbetsplatsen. Samtidigt ska inte fackförbundens makt överdrivas. Det finns till exempel bara ett enda område där facket har verklig vetorätt, när arbetsgivaren vill låta någon som inte är anställd utföra arbetet, t.ex. genom inhyrd personal. I övrigt är arbetsrätten till största delen dispositiv och nästan inga rättigheter alls garanteras enligt lag. Och ersättning för arbete utgörs av så mycket mer än bara månadslönen, ersättning som lätt kan ”glömmas bort” av arbetsgivaren och som arbetstagaren inte har tillräckliga kunskaper om för att begära.
Förmodligen finns det ett eller flera goda skäl till att Urban Outfitters personal själva vänder sig till arbetsgivaren och vill ingå kollektivavtal. Jag hoppas att de anställda står på sig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar