Efter tyfoner och en kraschad dator har vi inte kunnat skypa med sötnosen på några veckor. Vi har ringt istället så gott som varje dag men hon fattar inte riktigt det där med telefoner. Säger "hello", pratar en kort stund och sen hör man hur hon trycker på alla knappar samtidigt och till slut råkar lägga på.
Pyret var hos en moster och hälsade på i två dagar och mostern har både en fungerande dator och internet. Så det blev skype två dagar i rad med sång, lek och pussar. Underbart. Vi visade det fina rummet och alla leksaker och pyret ropade "ge mig!" och vi sa "ja, snart. Det är ditt."
Längre lugg, ännu flera ord och ännu mindre babyhull. Lycka över att se henne och kunna prata ordentligt men samtidigt en enorm smärta över att ha missat allt det där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar