Saker är i görningen. Läskiga saker. Saker, händelser och skeenden som vi båda längtar efter och fasar inför. I takt med att det händer växer också rädslan. Jag har rensat mina platser, tagit bort mig (även här på bloggen). Det känns illa men är väl egentligen en förhållandevis lite uppoffring med tanke på vad det syftar till. Målet och Meningen med allt. Jag kan ändå inte släppa att det är så sjukt att det måste bli såhär.
Svammel svammel... Munkavle på.
(Rädslans geografi heter en roman av Anja Snellman som jag läste för ungefär tio år sedan. Jag minns att jag tyckte om den.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar