Cochabamba - dag 1

Efter en extremt jobbig resa kom vi fram till Cochabamba kl 7 pa morgonen. Bussen vi akte i hade varmen pa hela vagen trots att vi storsta delen akte pa laglandet med nastan 30 graders varme utanfor bussen. Jag var en grinig resenar och gick fram och bad de stanga av tva ganger, men inget hande. Paret bakom oss envisades med att stanga fonstret som var vart enda lufthal och vi envisades med att oppna det. Drop av svett och hade valdigt svart att sova innan vi kom upp pa hoglandet dar varmen faktiskt behovdes.

Men till den stora grejen. Vi har blivit av med min lilla ryggsack som med Darlings hjalp var fortraffligt packad med valdigt mycket av mina saker. Vi gick pa toaletten en och en och den andra vaktade vaskorna. Forst var Darling inne och sedan var det min tur. Precis nar jag kommer ut kommer alsklingen springande mot toaletterna och ropar att min vaska ar borta. Medan jag var pa toaletten kom en person fram till henne och knackade pa axeln och fragade vad klockan var. Hon stod da med vaskorna framfor sig, upptsallda pa en bank. Hon svarade att hon inte visste men mannen insisterade och fragade igen. Nar han gatt tittade hon ner pa vaskorna och sag att min var borta. Fran det att mannen forst knackade pa axeln tills att hon upptackte att vaskan saknades gick det kanske 15 sekunder.

Vi sprang runt i nagon minut och letade och motte en polis som tog oss upp till stationen. Dar fick vi prata med nagra poliser som ojade sig over vad som hant och sedan gick vi ned i terminalen med en civilkladd polis for att se oss omkring en extra gang. Kollade alla papperskorgar for att se om nagot blivit dumpat av tjuvarna men fick inget napp. Polischefen, en mycket sliten gammal man med djup hosta, kom sedan och tog upp var anmalan. Jag pratade spanska sa gott det gick och forklarade vad som hant, lamnade signalement och berattade vad som fanns i vaskan; pass (korkat av mig) systemkamera, mobil och mp3-spelare var de storsta grejerna men sen forsvann ocksa mina astmamediciner och nastan alla mina trojor. Darling var ledsen men det var ju inte hennes fel. Bara den dumma tjuvens.

Resten av formiddagen, efter att vi checkat in pa hostal Florida (varldens mysigaste!), gick at till att fixa en ny mobil, nya mediciner och lite klader till mig. Vi lamnade in tvatt pa ett tvatteri ocksa. Tur som var var min favorittroja smutsig och lag packad i en smutssack i den stora vaskan. Massa "nya" underklader fick jag ocksa efter tvatten. Vid klockan ett gick vi tillbaka till polisstationen for att hamta polisanmalan, prydligt maskinskriven av polischef Skalman.

Efter att ha atit lite var vi sa trotta att vi gick och lade oss och somnade. Kom inte upp forran till middagen som vi intog pa en brackig japansk restaurang som jag kande till sedan farra gangen jag var har. Dar at vi lyx-wok och sushi tills vi nastan sprack. Underbart. Den langa aventyrliga dagen med sovpausen i mitten kandes vid laggdags som tva dagar.

Nu ar prioritet nr 1 att ringa svenska konsulatet och forsoka fixa med tillfalligt pass sa att jag kommer hem!