Jag tyckte att samtalet om klass var intressant och bra. Bättre än förra året. Darling, Sisela, Thomas Hemstad och Mian Lodalen gjorde alla bra ifrån sig. Devrim Mavi ledde samtalet. Tyckte att det var väldigt intressant att höra Siselas berättelse från planeringen av Uppsala Pride och om påstått intersektionella aktivisters antaganden om "invandrarnas" homofobi. Det är inte på något sätt en historia som är ny eller som förvånar mig, men det är viktigt att få höra en sådan berättelse i detta sammanhang. Jag tycker om när man pratar om klass som ett brett begrepp och det gjorde de, speciellt Darling (så klart) och Sisela.
Jag kunde inte stanna under hela samtalet utan var tvungen att gå tillbaka till jobbet, men det hade tydligen avslutats ganska trist med att Mian blev utskälld av en person i publiken eftersom hon använde sig av fel begrepp när hon talade om trans. Synd att det slutade så och tråkigt att hon blev utskälld. Mian är väldigt solidarisk även om begreppen kanske inte alltid blir rätt.
Qaos flck avsluta Pride House för min del. Somliga av historierna från scenen gav mig inte så mycket men annat berörde verklingen. Sen är jag ju också ganska förtjust i ung queer teater och kan fortfarande identifiera mig med dessa berättelser utifrån tonårstankar som jag själv aldrig uttryckte. Utlopp i efterskott.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar