torsdag 31 december 2009

Året som gått

Januari
Moderskapet fyller jämt och vi besöker katolicismens huvudstad. Äter gott och har trevligt tills jag fullar ner mig och skämmer ut mig. För sedan dess ett mycket nyktert leverne. Vårt lilla pyre ska bli vårt, bestämmer vi.

Februari
Darling fyller jämnt och vi firar stort. I lyckoruset över pyret spontanköper vi en ny lya med eget rum till den lilla. Marknaden är död och vi kan pruta.

Mars
Trivs på jobbet, konkurrensrättar, jobbar sent och mycket och upptäcker mina första gråa hårstrån.

April
Flyttar till nya lyan. Bär, slipar, målar, möblerar och bor i kaos. Inleder den olidliga väntan på PUT.

Maj
Längtar och längtar medan det går mot sommar.

Juni
Pyret goes official. Berättar för jobb och vänner. Planerar föräldraledighet från december och sumpar därmed mina chanser att få börja i den arbetsgrupp jag vill arbeta i.

Juli
Längtar och väntar på att få boka pyrets biljett till Sverige. Chockas av avslaget som levereras av arrogant beslutsfattare på migrationsverket. Darling och jag får meddela våra arbetsgivare att planerad föräldraledighet inte blir av. Eftersom pyret inte får komma till oss så kastar vi oss på ett plan till pyret.

Augusti
Fantastiska veckor med pyret. Åker hem med sten i hjärtat. Får tjänst hos Staten och förbereder min långa tjänstledighet (”exit”).

September
Blir stadstjänsteman. Hänförs av avslappnade och trevliga kollegor på Myndigheten och 8.30 till 17.00-jobb. Återupptar bloggandet. Mår egentligen väldigt dåligt. Utarbetar plan B (och plan C) för pyrets räkning.

Oktober
Plan B och plan C tar form och ändras några gånger på vägen. Jobbigt tid. Stortrivs fortfarande på jobbet men längtar efter pyret. Färdigställer pyrets rum och längtar lite till.

November
De praktiska förberedelserna är i full gång. Handlingar beställs och lagar och regler granskas en sista gång. Folk dör, allt känns hemskt och på min födelsedag landar avslaget bekräftat från migrationsdomstolen i brevlådan. Är ändå tacksam över att vara omgiven av människor jag älskar.

December
Låter tiden gå samtidigt som vi ordnar det sista inför resan. Nu gäller det! Avfärd och äntligen är vi hela familjen igen.

Inga kommentarer: