En ny diskrimineringsanmälan igen i anslutning till HBT-personers rätt till insemination och svensk sjukvård. Ett par som upprepade gånger försökt bli gravida genom insemination vände sig till slut till en inseminationsklinik Danmark - förmodligen eftersom de förbrukat de försök man har rätt till enligt de svenska reglerna (tror att antalet kan variera i olika landsting). För att öka chanserna att bli gravid kan den som ska bli gravid genomgå sk hormonstimulering, men nekades detta av Sophiahemmet. Sophiahemmet ska enligt anmälan till DO ha uppgett att de inte hjälper homosexuella par när de avvisade det aktuella paret. Detta dementeras nu och de menar istället att de inte ger hormonbehandlingar om inseminationen ska göras i ett annat land.
"Det är vi som är ansvariga för patienten och vi vet ju inte vad som händer i till exempel Danmark."
Jag kanske är dum, men skulle tro att det som sker i Danmark är en insemination för att försöka bli gravid. Varför annars spruta in en massa hormoner som får en att må jättedåligt?
En patient inte kan kräva en viss behandling om en läkare bedömer att man inte är i behov av den. Sophiahemmet har plastikkirurgiska mottagningar - hur görs behovsprövningen i de fall en person vänder sig till Sophiahemmet och vill ha större boobisar?
"Nä, du har ju C-kupa, du har inget behov."
Jag är inte övertygad om att det skulle bli svaret hos plastikkirurgen. Däremot; eftersom det lesbiska paret hade misslyckats att bli gravida flera gånger redan är det väl ganska tydligt att det kan finnas behov av hormonbehandling för att lyckas.
Efter all negativ praxis på sista tiden skulle det dock inte förvåna mig om Sophiahemmet kommer undan med detta. Bevisning, bevisning, bevisning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Skall du få bröstimplantat på medicinsk grund dvs betald av skattepengar så görs det på behovsgrund dvs i princip enbart efter bröstcanceroperation. Betalar man själv prövas enbart huruvida behandlingen är lämplig för personen ur ett säkerhetsperspektiv....
Grundregeln för läkares yrkesutövande är att om de skall skriva ut läkemedel så är de skyldiga att ordna tillfredsställande uppföljning. I detta fall skulle inte detta vara uppfyllt då de inte avsåg att genomgå IVF på Sophiahemmet.
Att be sin danske fertilitetsläkare om hormonerna vore mer korrekt men givetvis föredrar de att slippa ansvaret och uppföljningarna och dessutom slipper patienten därmed betala fullt marknadspris för behandlingen utan det lastas över på de svenska skattebetalarna....
Ibland är den som skriker högst inte kränkt utan bara missnöjd....
//Andreas
Om det stämmer att kvinnorna fick beskedet att "Sophiahemmet inte hjälper homosexuella par" är det utan tvekan en kränkning.
Det anges inte om paret skulle betala ur egen ficka eller genom vanliga vårdavgifter och skattepengar. Men oavsett hade det väl blivit dyrare för samhället om de valt att genomföra hela behandlingen i Sverige. I Danmark får paret betala helt ur egen ficka! Det är förvisso ett val de gjort, men väldigt många omständigheter kan ligga bakom ett sådant val. Väntetider och åldersgränser för vissa behandlingar etc. Ska de dessutom behöva åka fram och tillbaka till Danmark för att ta hormonsprutor?
Ja, som jag brukar säga till mina barn, av vilka en jag själv har betalat för IVF behandlingen för att kunna få, livet ÄR inte rättvist. Du har ingen rättighet till att få allt det alla andra har, hur mycket man det än önskar.
Ibland kan det vara ganska svårt att se bortom den "chip on your shoulder " som man som orättvist diskriminerad har lagt skaffat sig. Ibland är det faktiskt inte diskriminering utan bara vanlig "otur", det drabbar folk oavsett sexuell läggning, tro eller hudfärg.
Hmmm ...
1. Om Sophiahemmet inte ger hormonbehandling till någon som skall insemineras i Danmark - hur kan det vara diskriminerande mot lesbiska?
2. Om de skall insemineras i Danmark så varför inte få hormonbehandlingen i Danmark? Verkar väl mest logiskt. Jag håller nog med Sophiahemmet där. En institution bör ha hela ansvaret för behandlingen.
3. Verkar som de två tjejjerna försöker skaffa sig fördelar genom att skrämmas med dikrimineringsanmälanshotet.
queer aifo: Jovisst - de skall åka fram och tillbaka ända till Danmark för att ta hormonsprutan. Så funkar det. Om jag åker till Ryssland för att fixa mina ögon eller Thailand för mina tänder så kan jag inte få någon förberedande behandling i Sverige.
Tvärt om vad många tror är inte en hormonbehandling riskfri. Det finns något som kallas för överstimuleringssyndrom vilket är potentiellt farligt och kräver inneliggande vård.
Jag förstår uppriktigt sagt inte varför paret inte har valt att inseminera i Sverige också.
För mig som barnmorska är det absolut inget konstigt beslut av IVF-kliniken i Stockholm att säga nej till den önskade hormonbehandlingen. Det är närmast ett krav, oavsett patienternas sexuella läggning, att säga nej till ett par som avser att genomföra delar av behandlingen i annat land. Inom Sverige kan vi ofta samordna vården över landstingsgränserna. Vi kan samordna privat - offentlig vård och se till kvalitetskraven. V i kan också samordna svensk vård med utländsk offentlig vård. Men vi kan inte samordna vård insatser med affärsdrivande privatvård. De danska inseminationsföreagen är inte samordnade ens med den danska offentliga vården! Deras kvalitetskrav ligger på en miniminivå och det medicinska ansvaret begränsat till att de inseminerat korrekt. Hormonstimulerade patienter eller ej är detsamma för dem. Här får IVF-personalen kritik om de hormonstimulerar och det leder till komplicerade flerbördsgraviditeter! Vem ska ta den kritiken i detta fall?
Sofiahemmets nej till detta par visar, att de arbetar helt seriöst och tar medicinskt ansvar så långt möjligt är. Väljer paret behandling i DK, så är det deras val och den danska personalen får ta ansvar enligt de danska reglerna. Sverige betalar endast för akutvård i utlandet eller för vård som inte finns i Sverige. Vanligen remitteras svenskar då till de sjukhus i utlandet, som kan erbjuda den behövda vården. Då förhandlar landstinget med det sjukhuset, som också tar över hela ansvaret för vårdepisoden. Detsamma sker när Sverige tar emot utländska patienter på svenska sjukhus.
Det finns gott om heterosexuella kvinnor som åker till Danmark för inseminering (de allra flesta av dem är ensamstående).
Får de hormonbehandlingar i Sverige som förberedelse för detta? I så fall är det ett klart fall av diskriminering. Annars behandlas väl alla lika?
Man kan ju fortfarande tycka att de borde få hormoner i Sverige, men jag misstänker personligen att det inte har något med sexualiteten att göra.
"Sophiahemmet ska enligt anmälan till DO ha uppgett att de inte hjälper homosexuella par när de avvisade det aktuella paret."
De har enligt anmälan alltså blivit avvisade grundat på deras sexuella läggning. Jag kan förstå att det finns medicinska förklaringar till ett nekande som jag inte förstår, men det är inte nekandet i sig som är grunden för anmälan utan att nekandet motiverades med att vårdinrättningen inte hjälper HBT-personer. Det kan inte kallas "otur". Sedan återstår förstås att se vad som kan bevisas.
Sten: Jag känner till flera heterosexuella såväl som homosexuella ensamstående kvinnor som fått hormonbehandlingar i Sverige innan de åkt till Danmark. Det verkar inte helt ovanligt.
Att vårdinrättningar gör olika är inget bevis på att man diskriminerar. Det visar bara på det helt vanliga godtycket i vården. Kolla vad som hände med influensavaccinet. Det var rent lotteri om man fick vaccinering.
När det gäller en vårdinsats så anser jag fortfarande att det är bäst om en instans har hand om hela förfarandet.
Och när det gäller vad någon gav som anledning till de två tjejjerna så står ju ord mot ord.
Personligen gissar jag att tjejjerna missförstått eller ljuger. Det känns inte särskilt stabilt att en vårdinrättning 2009 skulle ha vågat säga vad som påstods.
Och om det (mot förmodan) sades så gissar jag att det var ett högst personligt initiativ.
Och - om jag skall vara helt ärlig - om det sades eller ej kan knappast i dag var så himla viktigt. Kan tänka mig en hel drös med saker som är viktigare, både för heterosexuella och homosexuella än vad som sades av en person på Sophiahemmet. Verkar väl tex viktigare om de två tjejjerna lyckas få barn eller ej.
Wunder: Visst finns det godtycklighet i vården.
Gällande vad en läkare "skulle ha vågat säga" - 2009 - har jag dock inte alltför höga tankar. Har för egen del fått höra en rad mindre lustiga frågor eller påståenden vid läkarbesök som absolut inte haft något att göra med den åkomma jag sökt för.
För några dagar sedan kom även två tingsrättsdomar mot en psykiatriker som i utlåtanden uttryckt grovt generaliserande antaganden utifrån patienternas etniska ursprung. Med andra ord, det är min bestämda uppfattning att vissa inom vården visst vågar säga och skriva både det ena och de andra.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/psykiatriker-domd-for-diskriminering_3944307.svd
http://do.se/Press/Pressmeddelanden/Diskriminering-att-skriva-fordomsfulla-lakarutlatanden/
Till sist. Sen, rent juridiskt, handlar det förstås om vad som i slutändan kan bevisas.
Visst - det kan nog vara så att man får höra en hel del dumheter sagda till en. Och visst - om man är en (enligt rådande normer) udda typ så kanske man får höra mer. Men - jag tror att det kan delvis vara ömsesidigt. Om man är denna udda typ är det lätt hänt att man övertolkar det man hör - och tar onödigt illa upp. Vilken rödhårig, tjock, fräkning eller närsynt person har inte fått något dumt sagt till en som riktar in sig på just detta. Och vem av dessa har inte någon gång totalt missförstått och blivit putt när ingen menat något ont.
Och i detta fallet med de inseminerande tjejjerna så handlar det väl mer om praktikaliteter än om huruvida man skall vara kränkt eller ej. Verkar mer konstruktivt och visa lite jävlaranamma, bita ihop och grejja det man vill än att hänga upp sig på vad någon eventuellt har sagt.
Att göra sig själv till offer kan nog ibland löna sig - men som livsfilosofi blir man en loser.
Queer as in fuck off... tack!
Tankar till er och lycka till!!
Skicka en kommentar