I Uppsala län har kvinnor rätt att insemineras kostnadsfritt vid sex tillfällen upp till 40 års ålder. Det aktuella fallet gäller ett lesbiskt par där den ena kvinnan inseminerades tre gånger. När hon uppnådde en ålder av 40 år sade landstinget nej till att låta den andra yngre, kvinnan, utnyttja de återstående tre tillfällena.
Beslutet motiverades med en regel som säger att bara den ena parten i ett par har rätt till assisterad befruktning. Bara det är ju helt sjukt och vansinnigt heteronormativt. Det finns ingen acceptabel eller rimlig förklaring till att man inom sjukvården ska bedöma och behandla tillstånd på par- eller familjenivå (och inte på individnivå). För att citera en av kommentarerna till artiken på dagens medicin: "Det är diskriminering inbyggt i systemet - ett system som utgår från tvåsamhet som norm, och dessutom är anpassat för att tjäna heterosexuella pars behov."
Paret som stämde med hjälp av DO fick rätt mot landstinget i Uppsala län i tingsrätten men nu har svea hovrätt ändrat domen och lämnat tala helt utan bifall. Nekandet utgjorde inte diskriminering menar rätten.
Direkt diskriminering föreligger i lagens mening om en enskild person missgynnats genom att behandlas sämre än någon annan(verklig eller hypotetisk person) i en jämförbar situation. Om jag fattat hovrättens argumentation rätt kan nekandet inte utgöra direkt diskriminering eftersom det DO inte kunnat uppfylla åberopsbördan för de omständigheter som domstolen ska jämföra för att avgöra o missgynnande eller diskriminering förekommit. Men det är väl självklart att det inte går att jämföra med t.ex. ett heterosexuellt par eftersom maken inte har någon nytta av att ta över makans outnyttjade inseminationsförsök. Det utgör ju en omöjlighet i sig, både i verkligheten och fiktivt.
DO har även i andra hand vänt sig mot regeln som säger att bara en person i ett par har rätt till insemination och menar att den är indirekt diskriminerande.
Hovrätten lämnar även denna del helt utan bifall:
... hovrätten [anser] att bestämmelsen i och för sig bör kunna uppfattas som neutral. Frågan är då om den i praktiken ändå missgynnar lesbiska par.
DO har anfört att Landstingets behandling av A och B som lesbiskt par ska jämföras med hur ett heterosexuellt par skulle ha behandlats. Den jämförelsen utmynnar enligt hovrättens uppfattning i slutsatsen att A och B inte heller utsatts för indirekt diskriminering, eftersom något missgynnande av dem som par inte har förekommit. Den aktuella bestämmelsen har tillämpats på samma sätt som den skulle ha tillämpats på ett heterosexuellt par.
Hela domen finns här.
Det skulle inte förvåna mig nu om samma sak händer i hovrätten med den nya domen om sjukpenning till gravida.
Ibland hatar jag att vara jurist och vara del av det här systemet..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar