Mitt utrymme

Jag har avvisat en del kommentarer till inlägget om minaretförbudet. Känns skönt att kunna göra det. Det här är trots allt mitt utrymme och jag får bestämma. Och kommentarer av den typ jag fått idag får redan plats i tidningarnas kommentarsfält.

Så - jag tänker inte göra reklam för en sajt där svenska folket får rösta om minaretförbud i Sverige, jag behöver inte ge utrymme åt någon som tycker att islam i sig är en antidemokratisk religion eller någon som tror sig veta att alla minaretbyggen finansieras av islamister.

Apropå hemska omröstningar för att ta tillbaka positiva rättigheter från minoritetsgrupper, läs "Varför är inte fler upprörda?" Linus Fremin skriver som alltid jättebra!

Ute ur dimman

Efter samtalet ned prästen. Ute ur dimman. Ett steg närmre målet.

Snöbollar

Med tanken på vädret och värmen skulle jag inte bli förvånad om det här är de enda snöbollarna jag kommer att få uppleva innan slutet av januari när vi kommer tillbaka från utrikesresan. Jag håller tummarna. Hårt.

Jag försöker peppa så mycket jag bara orkar. För att orka.

Minareter = vapen?

I Schweiz finns fyra minareter. Fyra. Nu har befolkningen röstat fram ett förbud mot att bygga fler. Minareter har liknats vid vapen - missiler riktade mot det schweiziska samhället. Argumenten att detta beslut skulle sikta in sig på politisk islamism och inte på religionen islam håller inte någonstans.

Hur många kyrkotorn som finns anges inte och anses väl heller inte vara relevant. Att kyrkor vanligen placeras på kullar och byggs med höga torn (vassa spjut?) och storslagen arkitektur som får människor att känna sig små och obetydliga spelar visst inte heller någon roll. Trots att det också ger uttryck för makt som genom århundraden missbrukats av människorna som innehaft den. I Guds namn. Amen.

(Apropå Gud och Kyrkan. Våra försök att bonda med prästen igår gick så otroligt bra att jag började gråta efter kyrkkaffet. Den nyexade prästen blev eld och lågor och tyckte att det skulle bli jättekul att hjälpa oss. Äntligen lite flyt. Tack gode Gud.)

"Till minne av moster Agda"

Hon skrev så på kortet när jag fick salt och pepparströaren förra julen. Man är ganska gammal om man börjar skriva "till minne av..." när man ger bort presenter. Men jag kommer så klart ihåg snälla moster Agda. Hon får alltid vykort när vi är utrikes (sen ringer hon mamma och frågar när "lillflickan" ska komma och hälsa på, alltså pyret) och i år ska jag skicka en adventspresent till henne. UnderbaraClaras jultidning. Om jag känner henne rätt kommer hon att gilla den. Hon beundrar "rejäla flickor".

Första advent

En mulen dag?

Väntade mig en mulen hemmadag i Stockholm men istället blev det en dagstur till Norrkan och rönnbär mot en klarblå himmel. Och inte minst en tur till Bra Begagnat!

Det bästa var ändå att få prata med advokaten och få bekräftat att han missförstått vissa saker. Nästa vecka får vi göra sista rycket för att få tag i alla dokument innan resan. Det svåraste blir nog prästen...

Fula företag!

Urban Outfitters har kommit på den briljanta idén att säga upp alla sina anställda och hyra in personal från bemanningsföretag om de anställda inte släpper kravet på kollektivavtal. Andra företag som vägrat kollektivavtal och trakasserat personer som varit medlemmar i facket är Mango, där en gammal studiekamrat till mig arbetade. Hon berättade att arbetsgivaren hotade och manipulerade för att få sina anställda att gå ur facket. Det hela slutade med en rättegång. Även Indiska har kört med liknande metoder, men jag vet inte hur det ser ut på de företagen idag.

Många människor verkar ha en skev uppfattning av var det innebär att ha ett kollektivavtal, att det bara skulle handla om lönen, eller ens det. Darling möter i sitt arbete människor med många års universitets- och högskoleutbildning som tror att årliga lönehöjningar är garanterade enligt lag. Vilken lag? Lönelagen!? Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Människor som säger ”kollektivavtal – usch!” bör kanske tänka efter en andra gång. Tack vare fackförbundens arbete har arbetstagare mycket större möjligheter att få igenom krav och förändringar och utöva inflytande på arbetsplatsen. Samtidigt ska inte fackförbundens makt överdrivas. Det finns till exempel bara ett enda område där facket har verklig vetorätt, när arbetsgivaren vill låta någon som inte är anställd utföra arbetet, t.ex. genom inhyrd personal. I övrigt är arbetsrätten till största delen dispositiv och nästan inga rättigheter alls garanteras enligt lag. Och ersättning för arbete utgörs av så mycket mer än bara månadslönen, ersättning som lätt kan ”glömmas bort” av arbetsgivaren och som arbetstagaren inte har tillräckliga kunskaper om för att begära.

Förmodligen finns det ett eller flera goda skäl till att Urban Outfitters personal själva vänder sig till arbetsgivaren och vill ingå kollektivavtal. Jag hoppas att de anställda står på sig!

Jag låter en bokstav säga allt

Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm

(förstår du nu?)

(OBS. se etiketten nedan!)

En dunkel trappuppgång och rosa elefanter

"Man får inte alltid allt man vill ha, men man får vad man behöver"

Jag tycker inte att det där citatet stämmer särskilt väl med verkligheten. Långt ifrån. Men ibland händer det.

Jag var på middag och föreläsningar igår med nätverket Unga affärskvinnor 09 och lyssnade på Marika King, fd konsult och författare till boken Supernova, och Sara Linderoth, nykter alkoholist och egen företagare. Det var berättelser om att slå i botten och kämpa sig tillbaka.

Marika arbetade i flera år på konsultfirma med allt var det innebär av långa arbetsdagar (och nätter) resor och hets, tills hon en dag vaknade upp på ett hotellrum i Australien och inte kunde röra sig. Hon förstod inte alls varför och gick tillbaka till arbetet tio dagar senare. Efter ytterligare några års kämpande sade det stopp. Hon blev sjukskriven en längre tid och valde sedan att säga upp sig. Berättelsen handlade mycket om den förälskelse som arbetet innebar och förträngningen av alla personliga behov, till och med de mest basala som att äta, sova och gå på toaletten. Det handlade också mycket om vägen tillbaka.

Min enda större invändning mot det som sades var att hon enbart berättade om det som hänt ur ett individperspektiv. Inte förrän sent under frågestunden efteråt kom en ängslig fråga om hur arbetsgivaren agerat. Frågan rörde om de tagit hand om henne efter den första sjukskrivningen. Men inget om villkoren i branschen, arbetsgivarens ansvar att säga stopp och inse att 80 timmars arbetsveckor, vecka efter vecka efter vecka faktiskt är skadligt. Och hur man säger ifrån om det inte sker från arbetsgivarens sida (och det gör det ju inte). Den diskussionen hade verkligen varit relevant för oss "unga affärskvinnor". 

(Jag skulle någon gång vilja komma bortom "men det är så det är". Det är så provocerande!)

Saras berättelse handlade istället om den omedelbara och starka kärleken till alkoholen och till ruset, om lögner, manipulationer och djupaste misär. Ingen vändning fanns förrän hon slagit i botten, och botten låg verkligen långt ner. Artikeln i svd berättar det mesta bättre än vad jag kan återge här.

Det var en oerhört intressant och givande kväll!

Och efter hemkomst, diskussioner som på något vis lättade på kaoset och sömn vaknade jag i morse vaknade jag med en underlig och ovan känsla i kroppen. Ingen tyngd över bröstet. Jag insåg att det var första gången på väldigt länge som jag vaknade och kunde känna mig glad.

Berättelser, diskussioner, sömn. Jag har ännu inte fått vad jag vill ha (pyret!) men på något sätt har jag ändå fått vad jag behövde, vad jag efterlyste igår, och allt känns inte längre lika hemskt och hopplöst.

Spår

Det är inte alla toaletter som har fönster med vackra beslag och fluffgardiner.

Det är inte alla toaletter som bär spår av ytterligare ett av migrationsverkets avslag.

ord. bara ord.

Novemberblommor

Är det på grund av att Norrköping ligger längre söderut som jag hittade novemberblommor?

Färgerna gjorde mig glad.

Valår = oroligheter

I södra Filippinerna har närmare 40 personer kidnappats och mördats av sina politiska motståndare. Hemskt. Hoppas att det kommer att förbli lugnt i Manila under det kommande året. Hoppas hoppas..

Att politik kan handla om liv och död aktualiseras inte så ofta i en svensk kontext, men i våra hemländer hör det till vardagen. Min kusin blev kidnappad i ett försök att utpressa min morbror som är politiker. Kusinen var borta i över en vecka innan han släpptes. Svärmor och Lolas berättelser om kampen mot Marcos diktatur kantas också av våld och död. Men också av mod.

UPDATE: Det blir värre och värre, fler döda.

NRKPG street art

Under min raska promenad i lördags hittade jag några nya målningar under brofästena.

Den här sista hade ett lite otydligt och eventuellt tveksamt budskap så bara den första bokstaven får vara med. Härligt att kunna vara så selektiv!

Vid en gångtunnel fanns den här lilla krumeluren.

Dessutom förstörde jag nagellacket genom att klösa bort ND-propaganda från några lyktstolpar. Kändes som en mycket bra prioritering.

Lördagspromenad i snabb takt

När somliga arbetade hade jag sprängande huvudvärk och gick ut på promenad. Norrköping är ju så fint och jag behövde mer än de tio minuter sol som november månad hittills har bjudit på.

Längst vägen hittade jag några skruttiga äpplen som klamrade sig fast på ett lika skruttigt äppelträd. Äppelskruttar.

Jag passerade hällristningsmuseet i Himmelstalund.

Målet för promenaden var Bra Begagnat. När jag närmade mig parkeringen noterade jag att den var oroväckande tom. När jag tillslut kom fram visade det sig att de stänger kl 14.00. Jag kom dit kl 14.30. På söndagar är det stängt, så jag missade chansen att julklappsfynda bra begagnade (och billiga) prylar. Besviken och svettig begav jag mig hemåt igen. En timme i rask takt under klar himmel är ändå aldrig fel. Och min huvudvärk försvann.

Fredliga demonstrationer med fientligt budskap?

Demonstrationer och sammankomster planeras i Vellinge imorgon. Jag hoppas att den antirasistiska sidan håller sig strikt till en fredlig demonstration. Den andra sidan (ja, medveten andrafiering från min sida) har ett sådant aggressivt och fientligt budskap att jag inte kan tycka att den är fredlig oavsett hur det kommer att gå imorgon. Men tänk vad olika man kan tycka om det. Vissa anser ju på riktigt det finns ett fientligt och mörkt (mörkhyat) hot mot Sverige. Jag förstår inte.

UPDATE: En anlagd brand utanför vandrarhemmet där ungdomarna bor säger väl en del..

Tiff tiff sa tåget

I avsaknad av en blackberry att fördriva tiden med köpte jag ett Nintendo DS för ungefär en månad sedan. På födelsedagen fick jag den snygga förvaringsgrejen (känns löjligt att säga att det är en väska) av Darling som ser lite lagom vuxen ut så att jag inte ska behöva känna mig så barnslig när jag spelar på tuben eller tåget. Jag spelade och spelade på vägen till Norrkan och hade lika gärna kunnat hamna i Linköping. Professor Layton and the Diabolical Box (också en present från Darling) är mycket beroendeframkallande med sina spännande intriger och kluriga pussel!!

Och precis som mitt äventyr utspelar det sig på ett tåg!

Just det. Fulheten från pärm till pärm blev det också! Av bästa Nanna Johansson.

Starstruck!

.. eller "Jag mötte Lassie" som det heter i äldre veckotidningar.

Kollegorna och jag blev alldeles till oss när vi mötte Charile och Mattias från Lyxfällan utanför kontoret. De hade varit inne och filmat i receptionen. Helt klart dagens höjdpunkt.

En annan väg - Thulegatan

Det enda som krävdes var att jag skulle ta en annan väg till repetitionen för att hitta något nytt som i alla fall inte känns helt ointressant. Två stenciler, en pärlplatta och en hålögd stencil. Bilderna är tyvärr fula. Kan inte fotografera i mörker..

När dagen/livet inte utvecklar sig som planerat

När dagen/livet inte utvecklar sig som planerat är det vanskligt med förinställda inlägg i bloggen. Några tända ljus i fikarummet blev det inte igår. Istället kom ett mail från advokaten som ska hjälpa oss med adoptionen som fick det redan sköra att brista.

Grät på jobbet, på stan och på tunnelbanan hem.

När vi kom hem låg migrationsdomstolens beslut  i brevlådan;

Grattis på födelsedagen. Avslag. 

Jag tar tillbaka det där med lucky week. Det har hittills varit den västa veckan på länge.

Att jag står på benen idag beror på att vi efter att ha diskuterat fram och tillbaka misstänker att advokaten misstagit sig (om det stämmer återstår att se, men hoppet finns) och att domen från migrationsdomstolen var respektfullt formulerad. Långt ifrån den hånskrattande handläggaren.

Och tack till alla fina. För hänget och skratten under vernissagen och middagen som jag var så nära att ställa in. Darling, för att du höll dig samman och fortsatte kämpa för att det skulle bli en fin födelsedag ändå. Du lyckades. Kärlek.

Civil olydnad

Det är strängt förbjudet att tända ljus i Myndighetens lokaler utan att inhämta tillstånd i förväg. Tillstånd måste sökas vid varje tillfället och det finns inga möjligheter att söka ett generellt tillstånd för vissa dagar och/eller tider. Vi struntade i det och tände det lilla värmeljuset ändå, men först efter att kollegan försökt ringa tillståndsgivande instans/person (som dock satt upptagen i möte). Vi kände oss mycket olydiga. "En lysande idé!" som det står på ljuslyktan.

"Till den framtid som inte blir vår"

Jag kände henne inte så väl men mina närmaste vänner var hennes närmaste vänner. Var. För nu är hon borta.

En ung människa har tagit beslutet att det inte längre är värt att leva.

Det är ofattbart.

. . .

Första gången ute på fältet

Mitt arbete sker mest från skrivbordet men idag ska jag för första gången ut på fältet för att se vad det är jag egentligen gör och hur det påverkar människor i verkliga livet. Den snälla jätteinspektören och jag har två förrättningar i eftermiddag.

En annan kollega kom precis förbi och berättade skräckhistorier om en av hennnes första förrättningar. Inga detaljer här, men på väggen i köket i en bostad fanns en stor bild där den boende ifråga poserade med sin hoj och HA-väst..

Oftast vet man inte vad som väntar, men i de flesta fallen är det nog en stängd och låst dörr. Jag hoppas att någon är hemma hos dem vi ska åka till i eftermiddag.

UPDATE: Allt gick bra, inga otrevligheter och vi fick med oss en del grejer. Till nästa gång måste jag tänka på att ta allergitabletter i förebyggande syfte. En av personerna vi var hemma hos hade två katter och nu kliar ögonen som bara den..

Tillgänglighet - en viktig fråga

Precis som debattörerna på brännpunkt poängterade för några dagar sedan är det konstigt att den nya diskrimineringslagen höll kvar vid skillnaderna i krav på förebyggande insatser och anpassningsåtgärder när det gäller t.ex. funktionshinder.  DO vill att lagen utvidgas till att omfatta krav på tillgänglighetsanpassning. Bara i år har DO fått in 215 anmälningar som rör brist på tillgänglighet. Tror att det höga antalet anmälningar bland annat beror på de anmälningsaktioner som pågått under ledning av organisationen Marschen för tillgänglighet. Måste säga att jag verkligen tycker om det sättet att driva politik, synliggöra problem och arbeta för att förändra lagar och rättstillämpningen.

(Om namnaktionen, här, här och här)

Lucky day - lucky week!

Jag har aldrig varit med och tävlat i utlottningar på bloggar tidigare men av ett infall skickade jag in ett svar i en tävling om fina julsaker på inredningsbloggen Hem och Lycka. Och jag vann! En fin adventsstjärna kommer förhoppningsvis inom kort på posten.

Eftersom jag fyller år på torsdag och väntar mig en alldeles underbar födelsedag kan jag nog redan nu utnämna denna vecka till novembers lucky week. Mitt i hemskaste vinterrustket.

Godaste soppan på jordärtskockor

Jordärtskockssoppa

ca 7 hg jordärtskockor

5 msk apelsinsaft

25 g smör

1 purjolök

1 vitlöksklyfta

3 dl grönsaksbuljong

1,5 dl mjölk

1,5 dl yoghurt

ev koriander till garnering

Skölj och koka jordärtskockorna i ca 20 min tills de blir mjuka tillsammans med apelsinsaften. Spara 5 dl av vätskan och häll av resten. Låt jordärtskockorna svalna lite. Skala och lägg i en stor skål, mixa skockorna till en jämn puré med en matberedare eller handmixer.

Smält smöret i en stor kastrull. Fräs vitlöken och purjolöken till de mjuknat. Om soppan ska bli helt slät, mixa även löken. Låt den annars vara kvar i kastrullen och rör ner jordärtskockorna, den sparade vätskan, buljongen och mjölken. Koka upp soppan, och låt den sjuda i några minuter. Avsluta med att röra ner yoghurten. Garnera med koriander.

Mums!

Ett dåligt och osmakligt skämt?

Nej, det är på riktigt. Lars-Ingvar Ljungman, ordförande i Vellinges kommunstyrelse, har fått uppdraget att leda Skånemoderaternas flyktingarbete.

UPDATE: Ju mer jag tänker på det destå mer konfunderad och störd blir jag över detta val. Det har ju snackats en massa om att Ljungmans uttalanden varit "ryckta ur sitt sammanhang" eller misstolkats". Typ; "Ljungman har tyvärr uttryckt sig lite klumpigt men är egentligen reko och inte alls rasist eller främlingsfientlig för om han var det skulle vi väl gett honom uppdraget att ta hand om flyktingarbetet." Eh, den praktiska politiken signalerar något helt annat. Det spelar ingen roll att en eller annan rubrik skriker "M-ledning läxar upp Vellingemoderad" - (m) legitimerar det Ljungman sagt och gjort genom att ge det här uppdraget till honom. Tycker jag.

Grattis!

Pappa fyller år idag. Igår skypade hela familjen för att gratulera och jag ringde precis igen för att höra om festen varit lyckad.

De hade haft en nyslaktad gris, 100 flaskor öl och dans till levande musik fram till kl 6 på morgonen. Det är så man ska fira sin 70-årsdag!

Myndighetshumor

Damtoaletten till höger - rökning förbjuden

Damtoaletten till vänster - vad en kan göra med en rökning förbjuden-skylt

Jämlikhet i Europa

En debattartikel i svd idag beslyser några av de problem som finns i Europa vad gäller diskriminering och likabehandling och uppmanar regeringen att arbeta för ett antagande av ett nytt likabehandlingsdirektiv.

EU-kommissionen har arbetat fram ett likabehandlingsdirektivet som godkändes av EU-parlamentet den 20 mars i år. Likabehandlingsdirektivet kan, om det antas av rådet, innebära att lika rättigheter för alla sätts i centrum i stället för att behålla den hierarki mellan olika grupper som finns idag där kön och ras/etnicitet har ett starkare skydd på flera samhällsområden än andra diskrimineringsgrunder. Jag har inte hunnit/orkat läsa in mig på det nya direktivet men att göra reglerna lika oavsett diskrimineringsgrund (t.ex. religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning) tycker jag är eftersträvansvärt.

Här är betänkandet från Europaparlamentet.

Övertalningskampanj!

Jag lobbar för att den här vedhögen på mammas vind ska bli min och Darlings nya sänggavel. Det kräver dock lite mer övertalning och en hel del arbete. Det är mormor och morfars gamla och har legat på vinden i alldeles för många år. Jag vet att den skulle passa perfekt i vårt fina sovrum.

Oro

Sofia lämnar ordförandeposten och Peter Althin tar över republikanska föreningen.

Dagens nyhet.  Eller...

Egentligen har jag suttit klistrad framför rapporterna om utvecklingen i Vellinge. Klistrad på ett obehagligt sätt. Som att jag inte vill leva i den här världen. Jag orkar inte lägga ut texten och vässa argumenten. Jag vet vad jag tycker och känner. Vill bara sluta in mig i en puppa med mina fina kring matbordet, diskussionerna och utopierna. Vår verklighet. Det måste få vara så vissa dagar.

Och jag längtar efter vår dotter och önskar att hon var här/vi var där. Vill fylla det tomma rummet i lägenheten/hjärtat. Längtar bort.

Brunch!

Brunchen har pågått från kl 12 fram tills nu. Snabba frukostbullar, omelett och gottplock.

Kaffekannan är från en loppis i norrkan. Åtta gullpengar fick jag betala för en Gustavsberg Diné i perfekt skick. Fynd. Kaffekopparna betalade jag med mitt blod. Bokstavligen. Blodgivare ger med hjärtat och får Swedish Grace i utbyte. Jag gav blod fyra gånger sedan fick jag järnbrist. 

Frukostbullarna är jästbaserade och tar längre tid än scones men går ändå att svänga ihop på under en timme eftersom den inte behöver jäsa så länge.

Varma bullar för morgonpigga

1 paket jäst

2.5 dl vatten eller mjölk

1 tsk salt

1 tsk socker

2 msk matolja

6-7 dl vetemjöl

sesamfrön eller vallmofrön

Smula ner jästen i en bunke, värm vattnet/mjölken till 37 grader och tillsätt i bunken. Lägg till salt, socker, matolja och det mesta av vetemjölet. Bearbeta degen i 5-10 minuter och låt sedan degen jäsa i 5 minuter under bakduk. Knåda därefter degen i några minuter och rulla ut den till en lång längd. Dela i 16 bitar och rulla bullarna. Låt dem jäsa på plåten i ca 25 minuter under bakduk. Pensla med vatten eller ägg och strö på frön. Grädda i 250 grader i ca 8 minuter. Serveras varma.

Bullarna mår bäst av att ätas upp samma dag eller dagen efter.

Keith Haring

 

 

Fastnade för en dokumentär om Keith Haring. Extremt produktiv konstnär, starkt influerad av graffiti och gatukonst som dog drygt 30 år gammal i aids. Han strävade efter att göra konsten tillgänglig för alla människor istället för att låsa in den på museer och gallerier och målade på gator, väggar, kroppar och kläder. I konstvärlden kritiserades han för att vara för produktiv och fick rådet att sluta ge bort sin konst, men han fortsatte. Fascinerande konst och inspirerande person.

Första dagen – olika erfarenheter

Nu är det ett tag sedan jag började mitt nya liv på Myndigheten och blev tillfällig statstjänsteman på tjänstledighet från det privata näringslivet, men en gammal anteckning i min kalender påminde mig om första dagen och jag vill gärna berätta om den, för som jag upplevde det då var den helt bisarr.

Det var en fredag. Chefen mötte mig i receptionen, alla var vänliga och dagen ägnades åt internutbildning. Klockan 16.30 kom min chef in i rummet och sa att jag borde gå hem. Hon hade redan jackan på sig och när jag avslutat och plockat ihop för dagen och kom ut i korridoren var alla mina kollegors rum redan tomma och nedsläckta. På tunnelbana ringde jag Darling och gick nästan upp i falsett när jag släppte bomben; klockan är kvart i fem och jag är på tunnelbanan på väg hem!

Det kanske låter lite konstigt att upphetsas så över det men för drygt ett år sedan var det min första dag på en helt annan arbetsplats. Efter att ha blivit bortglömd i receptionen (handledaren hade inte tid och min sekreterare var på möte) sattes jag direkt i arbete. Klockan närmade sig 18.00 när jag försiktigt frågade min handledare om det fanns något mer jag kunde göra innan jag gick hem. Han tittade upp från sina papper och utbrast; ”Det är ju tidigt ännu!” Till sist kom jag iväg hem, grinade otröstligt några timmar och Darling var hård och sa ”vad var det jag sa”. Somnade av ren utmattning.

Det var en väldigt underlig tid. En frontalkrock mellan min drivna duktighet och min fackliga frus principfasta ”du ska inte låta dig utnyttjas”. Fram mot vårkanten fick jag mina första riktigt gråa hårstrån.

Institutionalisering av jämställldhetsarbetet

I förrgår blev det till slut en tur till universitetet och Leilas seminarium. Efter föredragsdelen uppkom det ganska intressanta diskussioner om effekterna av det institutionaliserade jämställdhetsarbetet. Det är nog inte en felaktig uppfattning att arbetet med jämställdhetsplaner och policys ofta sker på rutin, för att man ska/måste enligt lag. Det evinnerliga räknandet av könorgan kan cementera förväntingarna på hur män och kvinnor är/kommer att behandlas i arbetslivet och arbetet med att framställa planer och policys kan också ta energi och kraft från de engagerade som kunde ha använts till mer effektiva åtgärder. Samtidigt kan vissa tvingande åtgärder behövas för att många företag och institutioner över huvud taget ska ta i frågan. Själv-/sjukdomsinsikt saknas helt på alltför många stället. Fortfarande. Man ska kanske inte underskatta den terapeutiska effekten av det institutionaliserade jämställdhetsarbetet. Enkäter skickas ut, diskussionen får ett forum och tas upp till ytan både i formella och informella sammanhang. Men resultatet... Tja...

Många tankar funderingar och erfarenheter for runt i huvudet.

HTML

Jag har ändrat i mallens HTML-kod för att göra textspalten bredare. Har gruvat mig för att det verkade så komplicerat och jag inte direkt är tekniskt lagd. Trodde inte att det skulle vara så enkelt! Klappar mig själv på axeln och är nöjd.

En blivande Gleek

Jag vet att jag kommer att älska the Glee Club. Två timmar kvar. Nu måste jag skynda mig med arbetsrättsuppgiften..

Uppdatering: Oh yes, I loved it!

Någonting nytt

Länge sedan jag hittade någonting nytt som jag tyckte var intressant eller fint. Här på Olof Palmes gata/Sveavägen.

Fyra aktiviteter - en kväll

1. Genus, mänskliga rättigheter och etnicitet.

Maria Luisa Bartolomei, Docent vid Institutionen för spanska, portugisiska och latinamerikastudier (ISPLA) Stockholms universitet kommer till Interfem och föreläser om ”Genus, mänskliga rättigheter och etnicitet” kl 17.30, Warfvinges väg 26, t-bana Stadshagen.

2. Genusperspektiv på Juridiken: Var kan vi komma med jämställdheten?

Leila Brännström disputerade i september med sin avhandling "Förrättsligande. En studie av rättens risker och möjligheter med fokus på patientens ställning". Nu besöker hon Juristernas Hus för att prata om jämställdhetsåtgärders möjligheter och begränsningar. Kan det till exempel finnas problem med att ha en jämställdhetsplan eller kan det till och med motverka sitt syfte? På Stockholms universitet, Juristernas Hus klockan 17-19.

3. Temakväll kring asylfrågor!

Rapporterna om sexuell rensning i Irak har fått många att reagera. Sverige fortsätter att utvisa asylsökande hbt-personer till länder där de utsätts för förföljelse, våld och hot. Vi vill uppmuntra alla att ta chansen att tala om för Migrationsverket att de måste följa lagen, vilken innebär en rätt till asyl i Sverige för personer som riskerar förföljelse på grund av sexuell läggning eller könsidentitet i hemlandet. Asylsökande hbt-personer behöver skydd i praktiken och inte bara på pappret! På restaurang Torget kl 19-21.

och sist men inte minst;

4. AW och mingel med Unga affärskvinnor 09, kl 19.00 på Restaurang 1900.

Vad ska jag välja? 1 eller 2 och sedan rusa till 4? Eller bara 1 eller 2 eller 3 eller 4. Eller inget alls?

Övergreppen måste få en påföljd!

Utlandsplacerade personer, oavsett om de är NATO-soldater, FN-medarbetare eller deltar i biståndsprojekt, har ett väldigt stort ansvar utifrån sin (makt)position och för uppdragets och organisationens legitimitet. Många gör säkerligen ett bra jobb men de det är enormt viktigt att de ansvariga organisationerna tydligt tar avstånd ifrån och ger en påföljd när övergrepp och olagligheter utförs av människor som är organisationens representanter.

Svd rapporterar att tre NATO-soldater burit nazistsymboler på sina hjälmar under tjänstgöring i Afghanistan. Nu har både soldaterna och deras befälhavare, som försökt att mörklägga det hela för att skydda soldaterna, blivit avstängda från tjänstgöring i väntan på utredning. Två av soldaterna har fotograferats med symbolen för SS nionde pansardivision Hohenstaufen och Dirlewanger, ett granatregemente inom SS. Tjeckiens försvarsminister uppger att soldaterna kan vänta sig ett hårt straff om alla anklagelser visar sig vara riktiga. Med bildbevis kan det bli svårt att slingra sig undan och det är bra att detta tas på stort allvar.

FN agerar tyvärr på ett oförsvaligt sätt efter ett övergrepp i Etiopien 2003 – de agerar inte alls! Zaremba skriver i dagens dn om hur en vit amerikansk FN-medarbetare, FN:s säkerhetschef i Etiopien, grovt misshandlar en lokalt anställd etiopier, Mariam, med ett järnrör och sparkar. Detta skedde helt öppet och hade karaktären av offentlig förnedring. Misshandeln motiverades med att den lokalanställde parkerat sin bil på säkerhetschefens, Petersons, parkeringsplats. Det framgår av en protestlista som undertecknats av 200 av de FN-anställda i Addis Abeba att detta inte var första gången den amerikanska säkerhetschefen visat sin brutalitet.

Som FN-anställd hade säkerhetschefen särskild immunitet, men immuniteten ska bara gälla för handlingar som håller sig inom ramen för FN-uppdraget. Etiopiens regering vände sig därför till UN Economic Commission for Africa med begäran att utlämna säkerhetschefen till rättvisan. Sex veckor senare kommer beskedet att immuniteten inte upphävs eftersom ”den olyckliga incidenten mellan två FN-anställda inträffade på FN:s parkering och därför är en intern angelägenhet som ska hanteras enligt FN:s egna regler.” Detta innebar i praktiken att säkerhetschefen blev suspenderad i två veckor och var tvungen att skriva ett brev där han bad den misshandlade mannen om ursäkt.

Följande är ett citat ur artikeln:

Fallet Peterson bildar [...] ett prejudikat. Om en FN-man inte kan ställas till svars för överfall på FN-parkering, hur blir det med våldtäkter på FN-kontor och andra övergrepp? Frågan är inte retorisk. I Addistidningen Reporter berättar etiopiskor (anonymt) att deras anmälningar av sexuella övergrepp avskrivs utan utredning. ”Omöjligt att bevisa”, hette det. Misshandeln av Samson G Mariam var bevisad bortom allt tvivel, men förövaren gick fri med hänvisning till samma immunitet som dessa kvinnors chefer också åtnjuter. Man behöver ingen fantasi för att inse vilket rättslöst ställe UN Economic Commission for Africa i Addis Abeba blev för infödda kvinnor efter detta beslut. Blev de antastade på gatan kunde de gå till polisen. Blev de ofredade på FN-kontoret fanns ingen att vända sig till.

Lätt som en tvätt!

Något för alla.

Gott räcker länge!

Det goda vallmobrödet räckte ända till söndagsfrullen. Till vardags - en tisdag som denna - blir det inte sån finfrukost. Det fantastiska blåa fatet är Kosmos från Uppsala Ekeby Gefle. Små fina assietter för billig peng från tradera som kompletterar Darlings mattallrikar. Älskar den blåa färgen.

Jag borde skriva något om Berlin och minnena.

För det första. Jag har aldrig satt min fot i Berlin. Det är konstigt. Alla jag känner åker dit nu för tiden och jag hade i flera år en hemlig besatthet av tysklands historia före och efter muren. Besattheten resulterade i en 20 sidor lång uppsats om tysk nationell identitet före och efter muren utifrån Blut und Boden, politik, geografi och historia. Ett mycket ambitiöst gymnasieprojekt under kursen Nationalism and internationalism in a changing world. Det var inte ens mitt specialarbete (det ägnades åt suffragetterna).

Besattheten hade sin början i ett av mina tidigaste politiska minnen. Murens fall i november 1989. Jag hade precis börjat första klass och förstod att något mycket viktigt hände i världen, något bortom snöslasket, kamraterna och lekarna och gömmorna i mormor och morfars hus. Mormor och morfars tv var en trälåda med linten skärm och silverknappar. De skaffade inte tv förrän i slutet av 70-talet (jag tror faktiskt de tyckte att tv var skräp/synd). Man fick inte hoppa och springa runt för då kunde antennen rubbas och bilden flimra. Bilden flimrade lite ändå, den var svartvit och människor klättrade över muren, de högg med släggor och familjer återförenades och grät.

Jag frossar i rapporteringar om 20-års firandet, bildspel och återblickar om återföreningen. Jag älskar Jonas text. När livet inte längre är på paus och semesterdagarna vikta till resorna till pyret vill jag åka Berlin. Det är på tiden.

Hej, mitt namn är Jörgen!

Det där med jämställdhet på delägarnivå på det större affärsjuridiska advokatbyråerna är ju ett återkommande samtalsämne. Kom att tänka på det när jag förra veckan läste i dn att forskning visat att manligt klingande eller androgyna namn ger större möjligheter till en spikrak karriär inom det amerikanska rättsväsendet.

Jag hade mycket funderingar kring det där med namn när jag arbetade på byrån och namnaktionen för att ändra skatteverkets och PRVs könsnormativa tillämpning av namnlagen var i full gång. På byrån där jag arbetade fanns tre manliga delägare med samma förnamn men bara en kvinnlig delägare. Mina chanser till delägarskap skulle alltså ha varit större om jag bytte förnamn än för mig som kvinna. Sådär lagom kul - 2009.

Inspirationskällor

När jag för en tid sedan bestämde mig för att bli lite mer ambitiös i mitt bloggande funderade jag mycket kring en ny etikett som skulle heta ”feminister och frihetskämpar” där jag skulle skriva om personer jag beundrar på olika sätt – inspirationskällor – och samtidigt lära mig lite mer om personerna. Tiden har tyvärr inte räckt till att utveckla konceptet, men jag tycker fortfarande att tanken är god. Det finns många människor att inspireras av som är värda att lyfta fram.

Idag läste jag i svd om Yvonne Bezerra de Mello som arbetar i Maré, en av Rios största slumstäder, med en inlärningsmetod för traumatiserade barn. Barnen lever med ständig oro, med droger och våld som vardag och den ständiga stressen gör att barnen har svårt att minnas och lära sig.

När hon på 1980–90-talen studerade hon nervsystemet och hjärnans funktion, upptäckte hon att all ny forskning om inlärning var inriktad på över och medelklassens barn i västvärlden. Hon skapade sin egen inlärningsmetod anpassad för de utsatta barnen som går ut på att låta barnen ”värma upp” hjärnan på morgonen genom sex moment, 10–15 minuter för varje, och bara muntliga övningar. Genom att tala positivt om var och en av eleverna och låta dem berätta om sin gårdag (för att få bort blockeringar och värda trauman), låta dem berätta om en nyhet de sett på TV eller hört på radio (för att öva minnet och träna språket). Sedan får de röra lite på sig och därefter avslutas uppvärmningen med språkövningar på nio (!) språk. Efter uppvärmningen är barnen sedan mottagliga för andra ämnen och för att lära sig.

Hon berättar att engagemanget för lärande tog sin början under hennes uppväxt. Hennes mamma sa;

”Brasilien är inget rättvist land, Yvonne. Vi har inte pengar, men vi har våra hjärnor. Använd din hjärna så kommer du att lyckas.”

Fint!

Bati tins spellista!

Idag har vi pratat med pyret och för ovanlighetens skull var hon en riktig pratkvarn på telefonen. Hon berättade att hon sett på Fem myror är fler än fyra elefanter och att hon kunde prata svenska. Haha. Och vi sjöng tillsammans. Här är lilla älsklingens favoritlåtar!







Ikväll ska de hämta datorn från reparatören. Äntligen!

Veckans brevskörd

Det är inte ofta så här fina postförsändelser hamnar i brevlådan. Ett underbart och fint tackkort (som gått omvägen via gamla lägenheten) från Andy och ett foto/vykort från Abbe i Spanien. Tack!

Heterosexuella män med femininitetsförakt

Jag ger ordet till Mika. All cred till henne för de kloka orden;

"- Såg ni fjollan som gick ut?


Kommentaren från bordet bakom mig på lunchrestaurangen i centrala Göteborg. Sa han verkligen så? Ja, han gjorde det. Det var en helt legitim replik för honom att uttala högt så att vi alla hör. Det är det där som vi har kommit så himla långt med här i Sverige. Som vi är så himla himla bra och härliga på. Faktiskt något som visar vår grad av emancipation. Det märker man på att här behandlar vi människor så himla lika, här ser vi liksom bara individer. Vi är snälla mot homosexuella och kvinnor. (Fast nu är vi lite arga för att det är inte så himla många kvinnor i bolagsstyrelserna.)

Fan, stackars honom – ingen har tydligen berättat något för honom. Jag och sällskapet lämnar serveringen. Mitt problem börjar inte med den aggressiva homofoben, som restaurangbesökaren vid bordet intill. Istället börjar det i insikten om att det går runt väldigt många Göran Hägglundska verklighetens-folk-vurmare bland alla de som skriver under på jag-behandlar-alla-lika-ideologin.

När jag promenerar tillbaka till jobbet har jag två frågor i huvudet. Det ena är det där med heterosexuella män med femininitetsförakt. Vad är det nu igen vi ska ha dem till, har någon egentligen glädje av dem? Det andra är att jag tänker mycket på barn just nu och det faktum att så många av de där heterosexuella männen med femininitetsförakt är föräldrar. Alltså har vi gått till beslut kring detta? Sov jag när det var omröstning? Jag har varken fått svara på opinionsundersökningar om vad jag tycker i frågan eller ännu mindre fått rösta om saken. Har det debatterats på vilket sätt det gynnar barnens bästa att människor med förtryckande värderingar får både resurser och samhällets stöd när det gäller den stora uppgift det innebär att fostra små människor till demokratiska samhällsmedborgare som behandlar sina medmänniskor jämlikt."

På riktigt - det här ÄR diskriminering!

I Uppsala län har kvinnor rätt att insemineras kostnadsfritt vid sex tillfällen upp till 40 års ålder. Det aktuella fallet gäller ett lesbiskt par där den ena kvinnan inseminerades tre gånger. När hon uppnådde en ålder av 40 år sade landstinget nej till att låta den andra yngre, kvinnan, utnyttja de återstående tre tillfällena.

Beslutet motiverades med en regel som säger att bara den ena parten i ett par har rätt till assisterad befruktning. Bara det är ju helt sjukt och vansinnigt heteronormativt. Det finns ingen acceptabel eller rimlig förklaring till att man inom sjukvården ska bedöma och behandla tillstånd på par- eller familjenivå (och inte på individnivå). För att citera en av kommentarerna till artiken på dagens medicin: "Det är diskriminering inbyggt i systemet - ett system som utgår från tvåsamhet som norm, och dessutom är anpassat för att tjäna heterosexuella pars behov."

Paret som stämde med hjälp av DO fick rätt mot landstinget i Uppsala län i tingsrätten men nu har svea hovrätt ändrat domen och lämnat tala helt utan bifall. Nekandet utgjorde inte diskriminering menar rätten.

Direkt diskriminering föreligger i lagens mening om en enskild person missgynnats genom att behandlas sämre än någon annan(verklig eller hypotetisk person) i en jämförbar situation. Om jag fattat hovrättens argumentation rätt kan nekandet inte utgöra direkt diskriminering eftersom det DO inte kunnat uppfylla åberopsbördan för de omständigheter som domstolen ska jämföra för att avgöra o missgynnande eller diskriminering förekommit. Men det är väl självklart att det inte går att jämföra med t.ex. ett heterosexuellt par eftersom maken inte har någon nytta av att ta över makans outnyttjade inseminationsförsök. Det utgör ju en omöjlighet i sig, både i verkligheten och fiktivt.

DO har även i andra hand vänt sig mot regeln som säger att bara en person i ett par har rätt till insemination och menar att den är indirekt diskriminerande.

Hovrätten lämnar även denna del helt utan bifall:

... hovrätten [anser] att bestämmelsen i och för sig bör kunna uppfattas som neutral. Frågan är då om den i praktiken ändå missgynnar lesbiska par.


DO har anfört att Landstingets behandling av A och B som lesbiskt par ska jämföras med hur ett heterosexuellt par skulle ha behandlats. Den jämförelsen utmynnar enligt hovrättens uppfattning i slutsatsen att A och B inte heller utsatts för indirekt diskriminering, eftersom något missgynnande av dem som par inte har förekommit. Den aktuella bestämmelsen har tillämpats på samma sätt som den skulle ha tillämpats på ett heterosexuellt par.

Hela domen finns här.
 
Det skulle inte förvåna mig nu om samma sak händer i hovrätten med den nya domen om sjukpenning till gravida.
 
Ibland hatar jag att vara jurist och vara del av det här systemet..

Tvättnötter och fair trade

Har läst mycket om tvättnötter och det verkar ju fenomenalt och dessutom miljövänligt. Har aldrig sett dem i verkligheten men de fanns i fair trade-butiken på hörnet Tegnergatan/Döbelnsgatan. Darling verkade skeptisk, men hon skulle väl helst tvätta kläderna i ren sprit för att få de riktigt rena och decinficerade. Galningen.

Det fanns en massa andra finas saker där också. Gillade skålarna gjora av rullat och limmat papper. Fanns grytunderlägg och julgransdekorationer(!) gjorda med samma teknik.

Och så leksaker. Ville köpa till pyret. Det blir nog en del julklappar därifrån.

Ett avslutat kapitel

Lägenheten såld, tömd och städad. Nycklarna överlämnade till nya ägaren. Några sista bilder bara. 60-tal. Utsikten. När vi precis skaffat den nya fick jag separationsångest. Hur skulle jag kunna lämna mitt fina hem som jag haft i fyra år. Mitt första egna hem. Men efter hyresgäster, nya lukter och ett underbart nytt hem kändes det inte så farligt längre. Ett avslutat kapitel. Bye bye.