I Schweiz finns fyra minareter. Fyra. Nu har befolkningen röstat fram ett förbud mot att bygga fler. Minareter har liknats vid vapen - missiler riktade mot det schweiziska samhället. Argumenten att detta beslut skulle sikta in sig på politisk islamism och inte på religionen islam håller inte någonstans.
Hur många kyrkotorn som finns anges inte och anses väl heller inte vara relevant. Att kyrkor vanligen placeras på kullar och byggs med höga torn (vassa spjut?) och storslagen arkitektur som får människor att känna sig små och obetydliga spelar visst inte heller någon roll. Trots att det också ger uttryck för makt som genom århundraden missbrukats av människorna som innehaft den. I Guds namn. Amen.
(Apropå Gud och Kyrkan. Våra försök att bonda med prästen igår gick så otroligt bra att jag började gråta efter kyrkkaffet. Den nyexade prästen blev eld och lågor och tyckte att det skulle bli jättekul att hjälpa oss. Äntligen lite flyt. Tack gode Gud.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Man vet snart inte om man ska skratta eller skrika eller gråta när man läser en del PK-inlägg och PK-bloggar. Man jämställer nybyggnation av minareter med att vi minsann har en massa förhatliga kyrktorn som dessutom ringer ibland.
Skulle vi riva vår historiska arkitektur och utplåna vårt kulturarv för att blidka invandrare eller är det bara något slags barnslig rättviseprincip man vill hävda?
Oavsett vilket är det fruktansvärt sorgligt med det självförakt och den okunskap som finns rörande vår egen kuturella identitet i Sverige.
Tack för det - alla sossar, vänsterflummare och batiktanter som fått härja fritt sedan ‘68!
Bra med minaretförbud. Religon är en privatsak. Europa har vi under 1900-talet lyckats minska prästernas makt i samhället. Väldigt viktigt att vi nu inte istället låter mullor och imamer få inflytande.
Sven, om nu religion är en privatsak kan det då vara rätt att staten ska gå in och bestämma/förbjuda hur en religion ska utövas och hur religösa samlingsplatser ska utformas? Det om något gör religion till en poltisk fråga tycker jag.
Jag håller däremot med om staten och samhället inte bör styras utifrån religiösa värderingar.
Jolalus. Jag hatar inte kyrkan, även om den har en i flera avseenden mörk historia. Jag är kristen, jag går i kyrkan ibland, sjunger i kyrkan ofta och betalar kyrokskatt trots att jag fram till för en månad sedan inte ens hade rätt att gifta mig i kyrkan. Kyrkor är i många avseenden ett värdefull arkitektoniskt arv och en fantastisk plats för utövande av musik och annan kultur som jag värdesätter.
Jag vill inte riva några kyrkor, men ifrågasätter varför vissa typer av byggnader och torn ska jämföras med missiler medan andra spetsiga byggnader ska vara så självklara att städers hela stadsplanering utgår från dem.
Att kalla mig PK är ganska fånigt. Jag är HBT-person, kvinna, svartskalle. Allt i ett. Allt jag vill ha är ett samhället där jag, min fru och våra barn kan leva utan våld och diskriminering. Och jag vill tro att människor, med alla sina likheter och olikheter, ska kunna leva tillsammans. Är det konstigt?
Skicka en kommentar